Spiritualjourney.se

Jag tror att denna berättelse börjar här, men den är långt ifrån färdigskriven. Det tar nog lång tid innan den är klar.

I ett mail till en vän skriver jag så här....

" I början av augusti  2010 deltog jag  i en meditation som var mycket stark. I meditationen mötte vi olika gudinnor som hade olika kunskaper. På slutet av meditationen mötte vi Moder Jord som kärleksfullt tog emot våra eventuella krämpor. Jag kan enbart ödmjukt konstatera att Moder Jord verkligen förlåter oss och älskar var och en av oss trots allt vi gör emot henne.

Den sista delen av meditationen skulle vi gå fram till en källa och se ner i den för att ev. möta en varelse som skulle ge oss en gåva.

När jag stod och såg ner i källan som var spegelblank och mörk, belägen i en liten dunge omgiven av vackra träd såg jag efter en stund ett vackert kvinnoansikte. Hon hade långt gult hår, och jag fick en känsla av att det kunde vara Freja. Kan inget om gudinnorna så jag kanske tog första bästa namn jag kom på, men det kändes så.

När det var dags att gåvan skulle visa sig, blev jag helt ställd.

Helt plötsligt började en gigantisk orm välla upp ur källan, den var grön och verkligen hur stor som helst. Först blev jag helt enkelt skiträdd, men jag vägrar att bli rädd, så jag stannade kvar för att förstå varför ormen visade sig. Den började att ringla sig runt mig, och omslöt till slut hela mig från fötterna till huvudet. Efter en stund upplöstes ormen och stannade kvar i mitt energisystem...numera känns det som ett kraftsystem.

När ormen hade upplösts kom orden vit magi i mitt huvud...inget annat.

Kort därefter var meditationen slut, och det var tur...för min kropp skakade helt av sig själv och tårarna rann...de kunde inte sluta rinna. Gick ut och satte mig i regnet för att balansera mig någorlunda. Tårarna rann, men jag var varken ledsen eller glad, det var energin som fanns runt omkring mig och i mig som gjorde detta. Det kändes som om jag var elektrisk. Kvinnan som hade hållit i meditationen kom ut och kollade varför jag hade gått ut, när jag berättade om vad som hade hänt sade hon att det nog var tur att det var just jag som hade upplevt detta och stannat kvar. Ormen står för transformation, enligt henne.

Jag har försökt finna svar på nätet, men enbart hittat en bild som någorlunda kan ge mig kopplingar mellan orm och vit magi, bilden som jag bifogar representerade vit magi, en annan läskig bild var svart magi.

Något har hänt med mitt energifält, i måndags var det fortfarande mycket starkt. Märker det rent praktiskt... En motorlampa på min bil började lysa, och jag kunde inte få igång en bensinpump när jag skulle tanka. Pumpen fungerade precis innan, eftersom det var en annan kvinna som tankade före mig, men jag provade två gånger....det funkade inte. Fick köra några mil för att tanka på annan mack. Nu har det lugnat ner sig ganska mycket...tror jag :-). Motorlampan på bilen har slocknat.

Vad katten var det som hände? "

Jag vet inte vad som hände. Jag har tagit den andliga sidans arbete mycket lugnt. Har varit sliten sedan resorna med själen som avslutades i mitten av juli, och så har jag arbetat mycket med siffror. Det har säkert varit en bra balans. Men så började jag känna mig rastlös......

2010 09 23

1. 20,25

Det är fullmåne och min själ bara längtar efter att komma ut på en tur. Vet inte om det är en så bra idé, men jag blir så attans rastlös när det känns så här. Har ingen plan på vad som ska ske, vill bara att min själ ska visa mig vad jag behöver veta just nu.

Befinner mig i arkivet och går fram till energiklotet för att ställa min fråga och bli kopplad till en energi tråd. När jag har kommit fram ställer jag bara en enkel fråga. Vad behöver jag veta just nu?

Jag blir kopplad till en tråd, och genast ser jag en äng framför mig. Den är en ganska torr sommaräng som är full av blommor i olika färger. Fjärilarna flyger mellan blommorna och det surrar från bin och humlor. Det är en brittsommardag och jag är på väg mot en plats i skogen där jag ska möta någon. Just nu vet jag inte vem, jag vandrar på ängen längs en stig och går in i skogen där vackra bokar och ekar växer. De är urgamla och fulla av visdom, så kommer jag fram till ängen där mitt träd står, självklart ska jag träffa henne. Hur kunde jag inte förstå det?

Jag sätter mig framför henne och tittar på henne en stund, trädet är så vackert. Det är gammalt och knotigt men jag tycker att hon blir vackrare ju äldre hon blir. Det lyser om henne och jag kan känna att hon vet att jag väntar på henne.

- Vad vill Du mitt barn? Nu kan jag se hennes ansikte bildas bland knotorna, och hon ler varmt emot mig.

- Jag vet inte, det känns som om min själ behöver "lufta" sig lite, jag känner mig rastlös, då brukar det vara något på gång. Vet Du vad jag ska göra eller få veta.

- Just nu kan Du få veta lite mer om din framtid om Du vill, tiden är rätt för det.

- Borde jag verkligen vilja det? Det känns inte som om jag har något behov av det, har Du inget annat på gång?

- Du skulle kunna ta en sväng till grottan och kolla med de andra ifall de vet något, men jag skulle vilja visa Dig lite av Din framtid.

- OK, då vill jag gärna att Du visar mig.

Det var en tid då Du kunde naturlagarna och visste vad Moder Jord bad om. Nu är det din tur att lära av henne igen. Du ska ta Dig till den grotta där Du senast såg henne.

- Det var när hon sov, då var jag tillsammans med ett naturfolk som visade mig vägen, hur tar jag mig dit?

- Be Mosse om hjälp, han vet.

- Är det något mer Du vill berätta för mig nu?

- Nej ta Dig till Moder Jords grotta nu.

OK, tack, jag kommer tillbaka när jag är klar.

- Gör Du det.

Hur ska jag hitta Mosse, jag har inte sett honom på länge. När jag tänker på honom så känns det som om han kommer närmare, och till slut kan jag känna att hans hand är i min hand.

- Är Du redan här Mosse?

- Ja, jag har varit med Dig hela tiden, Du har ändrat frekvens sen sist, så Du såg mig inte.

- Konstig vad är det som har hänt med mig egentligen.

- Vill Du att jag visar Dig till Moder Jords grotta?

- Ja tack, kan Du det?

- Det är en bit för Dig att gå, orkar Du det nu?

- Nej Du har rätt, jag börjar redan tappa fokus, jag borde komma tillbaka imorgon.

- Det är en bra idé, jag väntar här på Dig.

- Ok vi ses här på ängen framför trädet imorgon. Tack Mosse.

- Hejdå.

Så går jag tillbaka, ganska trött redan, otränad, det var länge sedan jag gjorde någon resa med själen. Tar några djupa andetag efter ha kommit tillbaka till arkivet. Nu känns det OK.

Hundarna ligger vid mina fötter, och Olle arbetar vid datorn. Allt är som vanligt igen.

Får se hur det går imorgon.

Kl 20,54 Sicken tur att jag bröt tidigt, jag ska ju meditera!

2010 09 24

Gryningsljus och dimmor som sakta rör sig över ängarna. Älvorna dansar denna morgon, det är en helt magisk morgon.

Får se ifall jag hittar Mosse, annars hittar han väl mig.

Så befinner jag mig på ängen igen, och går sakta mot ängen där mitt träd finns. När jag kommer fram, ser jag att det är ganska många som redan sitter framför henne och lyssnar på vad hon säger. Det är vanliga människor som sitter och lyssnar. Jag sätter mig vid sidan om en kvinna med ljusa kläder, hon nickar tyst till hälsning.

Trädet talar, vi lyssnar.

- Ni måste lära Er att välja vad Ni vill i Era liv. Om det ska gå att förändra hur Ni beter Er emot Moder Jords resurser måste Ni lära Er nya sätt att använda teknik och begränsa Ert sätt att konsumera. Välj alltid rena produkter utan tillsatser eller gifter. När Ni ska köpa något, tänk efter ifall Ni verkligen behöver allt Ni köper. Om Ni ändå måste köpa något nytt, tänk då på hur Ni kommer att använda produkterna. Se till att Ni köper produkter som inte har skapats på ett sätt som förorenar Moder Jord, när Ni ska använda se till att det är en produkt som inte förorenar Moder Jord.

Detta har jag hört många gånger, det kan inte sägas för många gånger, men min blick flackar ändå runt för att se ifall jag kan se Mosse någonstans. Efter en stund kommer han fram ur skuggorna, och ställer sig vid min sida.

- Det är dags att gå nu. Säger han mjukt. Jag reser mig och tar Mosses hand i min, så börjar vi gå. Eller snarare tänka oss till grottan där vi träffade Moder Jord första gången. Tid och rum svischar förbi, landmassor ändrar sig och så står vi framför ett berg med en grottöppning som känns rätt. Det är flera av Mosses folk som är med oss, liksom förra gången. De är klädda på samma sätt som Mosse, i gråbrungröna mjuka kläder, söta mössor, de har vackra mörka ögon och det lyser lite om dem. De går barfota för att få så mycket energi från Jorden som möjligt. Det är en ganska märklig känsla att stå här ibland dem, jag har ingen aning om vad vi ska göra eller få veta. Just nu bara väntar vi på någon som ska ge oss en signal att gå in i grottan. Flera har fina gåvor med sig, jag har inget alls. Jag har inte ens tänkt tanken, så jag börjar plocka lite vackra blommor på ängen där vi står. Blommorna doftar ljuvligt, och jag får nästan dåligt samvete för att jag plockar dem, de är så vackra där de står. Men på något märkligt sätt är det som om de vill bli plockade för att bli en gåva, de ger mig ett tyst OK på att bli plockade. Märkligt! Det har jag aldrig varit med om förut. En djup respekt inom mig finns för allt som växer på Moder Jord, om det är blommor eller träd spelar ingen roll, men detta gör mig förvånad.

Mosse hämtar mig på ängen och säger att det är dags att gå in i grottan nu. Jag följer med.

Vi går i en lång tunnel inne i berget som är upplyst av facklor, det glittrar lite på väggarna, golvet och väggarna är fuktiga, det porlar av ljudet från droppande vatten.  Vi går längre och längre in i något som känns som rent liv.

Så öppnar sig tunneln och blir en upplyst sal, borta är den enkla grottan där Moder Jord sov, nu ser jag att det har omvandlats till en stor sal som är upplyst av höga kristaller som står på golvet och som kommer ner från salens tak. Ett vackert gulvitt sken som mjukt visar allt som finns i salen.

Tysta står vi och beundrar allt medan vi väntar på att någon skall visa sig. Det växer stora träd där inne som har orkidéer i olika färger hängande på grenarna. Ljudet från fåglar hörs, och vi kan se att det flyger färggranna fåglar mellan trädens grenar. I en del av salen finns det en stor damm, och vi kan höra hur en liten bäck med ett vattenfall förser dammen med vatten. Det finns en öppen plats mitt i salen med mjukt gräs, där sätter vi oss och väntar.

Jag ber en tyst bön att det som skall berättas för mig ska vara för mitt högsta bästa. Alla ser förväntansfulla ut. Så kommer det en mycket vacker kvinna sakta gående emot oss. Det är samma gudinnekänsla som första gången jag såg henne, hennes ögon tindrar som stjärnorna. Håret är fyllt av vackra fåglar, fjärilar och kornfält som böljar sig i vinden. Klänningen är gjord av tunnaste silke, med mönster av berg, hav och himmel...det går inte att beskriva hur vacker hon är. Det är en gåva att bara få se henne. Vi reser oss alla samtidigt, och lämnar våra gåvor mycket ödmjukt till henne. Hennes visdom och kärlek sprider sig i rummet och vi står stilla och njuter av stunden.

Så hälsar hon oss alla genom att buga och le med glittrande ögon. Så säger hon

- Ni är väntade och varmt välkomna.

Vi står alla med böjda huvuden och hälsar henne med händerna sammanpressade framför oss och väntar på att hon ska säga något mer. Så gör hon ett tecken med handen och ber oss på detta sätt att sätta oss ner igen. Alla sätter sig stilla i det mjuka gräset för att lyssna till hennes ord.

- Ni är alla mycket välkomna, det är ett tag sedan vi sågs och mycket har redan hänt i utvecklingen av människornas sätt att tänka. Redan känns tiden varmare och mjukare i sinnet, det måste Ni också märka. Det finns ny teknologi som kan börja användas för att göra naturen, luften och vattnet rent. Det är bara politiska beslut som skall tas för att allt ska kunna komma igång. Tekniken kommer att utvecklas ytterliggare. Inom de närmaste hundra åren kommer alla utsläpp att försvinna om Ni kan få ledarna för era länder att välja miljön och Moder Jord istället för industi och makt.

Undrande tittar jag på Mosse som lyssnar andäktigt, pratar Moder Jord om politik? Är det jag som sitter och fantiserar, eller? Mosse nickar, det är vi som ska hjälpa till att få människorna att lyssna till Moder Jords ord, vi måste få alla till att förstå hur viktigt det är med en ren Jord, luft och vatten.

Genom att gå samman i ett medvetande påverkar Ni globalt, och med en avsikt som har kärlek till allt som grund. Då gör Ni allt möjligt för att politiska beslut skall ske så snart som möjligt. När Ni går samman till ett medvetande i meditationerna ger Ni energi till allt som ÄR. Det är av din framtid som allt kan skapas. Gudinnan ser rakt på mig....vad menar hon med det? Av min framtid som allt skapas?

Hon nickar när jag ser frågande ut, jag förstår inget. Av min framtid som allt skapas....Jag måste fråga henne.....jag ställer mig upp och frågar henne.

- Är det meningen att jag ska ge mer kraft åt meditationerna var tjugonde dag?

Hon nickar bekräftande, ja nu är tiden inne för att energin i meditationerna ska få mer kraft. Det är många som deltar runt hela Jorden nu, ännu fler kommer att finna kraften för att delta. Ni är medskapare och vet om detta, Ni är ett och har en stor positiv kraft tillsammans. Ni lyser upp universum tillsammans när Ni är ett medvetande. Ni sänder mycket kärlek och lycka till de som mest behöver. Många vaknar och finner kraft att hjälpa till. Många släpper sina rädslor och visar att de vill leva med kärlek i sina liv. Medmänsklighet och respekt för allt som finns börjar få kraft, och fler vågar släppa gamla mönster. Det är dags att skapa med naturlagarna som grund.

- Vad är naturlagarna?

Kärlek till allt.

Respekt till allt.

Be och Du skall få.

Ge en gåva och allt blir enkelt.

Arbeta med kärlek och visdom.

Använd naturens material och alla sinnen.

De fyra väderstrecken hjälper liksom djuren och vädret.

Jag lyssnar intensivt, men förstår inte något alls. Jag försöker beskriva vad hon berättar för att komma ihåg, kraftdjur blandas med regn och stormvindar, jag blir helt snurrig av alla känslor samtidigt.

Så får jag en liten läderpåse, den skall finnas runt din hals den närmaste tiden säger hon och knyter ett tunt läderband fäst vid påsen runt min hals, där hänger redan ett smycke med guldvingar.

- Vad finns i påsen? frågar jag

- Den kommer att fyllas av kraftföremål under en tid. Föremålen kommer att välja sig själv.

- Ska jag göra något för att finna föremålen?

- Du ska återvända till Ditt träd så ofta Du hinner, hon kommer att veta vad som skall göras.

Jag står ödmjukt och lyssnar...hur vet hon allt om mig?

Gudinnan ser på mig och ler, och så ser hon ut över oss alla som finns i salen och säger att hon ser allt vi gör eftersom hon är en del av oss alla.

Hon avslutar genom att buga sig och säga på återseende.

Det är dags att gå tillbaka, och vi går ut ur salen...mitt huvud känns som en tung sten och jag inser att jag är otränad. Ber Mosse ta mig till trädet så snabbt som möjligt för jag är ganska trött nu, han tar min hand och vi är tillbaka på ängen framför trädet.

Skönt, nu släpper det tunga i huvudet och jag kan börja se igen.

Jag tackar trädet för att hon ville att jag skulle se något för framtiden, nu vet jag vad jag ska göra den närmaste tiden. Jag berättar att jag kommer att återvända så snart jag kan för att få veta vad det är för föremål som jag ska finna...eller hur föremålen ska finna mig....hur var det nu igen?

Det får vi se nästa gång.

Mosse säger farväl, och jag börjar ta mig hem.

2010 09 24 kl 21,04 Ja denna dag har varit fylld av avbrott, men ändå så fanns allt kvar....märkligt.

Det verkar vara något nytt på gång. Naturlagar.....måste se om jag kan finna något skrivet om detta...

2010 09 25

I natt drömde jag att jag såg en kvinna med långt svart hår klädd i en hellång klänning sydd av mjuka skinnlappar. Kvinnans hår var okammat men vackert, hon hade pyntat håret och klänningen med fjädrar av olika slag.

Kvinnan stod i en grotta och kokte något i ett högt runt glaskärl, det såg ut som om hon tillverkade trollstavar eller något liknande, stavarna såg ut som långa herdekäppar.

2010 09 27

En tillfällighet eller.....   

Det kommer en rådjursget gående utanför mitt fönster, stannar och tittar rakt in på mig.....jag ska bara kolla vad rådjur har för budskap:

Så här skriver Solöga om Rådjurens budskap...

"Bejaka kärleken i Ditt liv, min gåva till Dig är att få kärleken att växa.Rådjurens visdom är att se med kärlek på världen. För dig gäller det att begagna dig av deras synsätt och att stärka kärleken i ditt liv genom att ge kärlek till dig själv och till andra."

Kors....jag har precis varit ute och pratat med Moder Jord och bett henne att hjälpa mig att älska och förlåta allt och alla.

Detta var ganska märkligt.....

2010 09 29 kl 15,42

Idag har jag bara njutit av en vacker höstdag och varit ute i skogen. Jag har plockat kantareller och en hel korg med fjällskivlingar. Det känns nästan busigt att ta sig en dag fritt utan att jobba ett enda dugg. Det är sällan jag hinner göra så här så jag skäms inte alls, det är faktiskt skönt att kunna passa på när det är fint väder att vara ledig.

När jag kom körande i skogen var det en liten ekorre som sprang ut på vägen, jag lyckades tvärnita, så den klarade sig. Måste kolla ekorrens budskap:

"Ut med det gamla och in med det nya, min gåva till Dig är upptäckarglädje. Gör Dig av med det gamla och skapa därmed upptäckarglädje."

Detta var väl ett bra budskap!

Jag tänker ta en tur till trädet och kolla ifall hon har något på gång till mig.

Jag sitter framför trädet i mjukt gräs. Jag undrar alltid varför jag alltid ser henne utan löv. Jag ser bara hennes knotiga stam. Mosse sitter tyst vid min sida och väntar på att trädet ska börja prata med oss.

Efter en stund börjar knotorna i stammen att röra på sig, och hennes ansikte träder fram. Hennes blick är busig och plirar lite emot oss.

- Jasså, Ni är redan här, då är du lite nyfiken ändå.

- Ja det kan man ju lätt säga, jag är jättenyfiken men vågar knappast tänka på att ge mig in i något som är jättestort igen. Jag hoppas att det är något som jag behöver för att kunna göra så mycket gott som möjligt, samtidigt som jag gärna ger mig ut på äventyr. Det är lite dubbelbottnat. Sist visste jag inget när jag gav mig in i något, nu blir jag lite osäker för jag vet att det är massor av arbete som krävs. Men jag får säga att jag är beredd på att lägga massor av arbete bara det är något som är för något som är bra för mig och alla andra.

- Bra, då vet jag vad Du ska få göra idag i alla fall.

- Så bra, kan du ge mig en ledtråd?

- Ja, Du ska bege Dig till den norra delen av skogen, där väntar någon på Dig. Du känner redan till stugan och kvinnan som väntar där. Hon kommer att ge Dig nästa ledtråd. Gå nu.

- Tack, jag vet var det är. Ska jag komma tillbaka hit igen?

- Nej det behövs inte, Du kommer hit fler gånger snart. Mosse kan vänta här på Dig.

- OK, tack vi ses snart igen. Säger jag till både trädet och Mosse innan jag går iväg mot norr.

Det känns som om jag springer barfota i gräset. Det är en viltstig som jag springer på som slingrar sig mellan höga träd. Ganska snart är jag framme vid ängen där den lilla stugan ligger, dörren är redan öppen så jag knackar och stiger in i det enda rummet.

Ännu kan jag inte se någon där, trasmatta på golvet, vedspis vid väggen, ett litet bord med två stolar vid ett fönster. En svart katt sitter på golvet och studerar mig noga.

När jag sätter mig på stolen hoppar katten upp på den andra stolen och förvandlar sig till kvinnan som brukar möta mig här.

- Hej, det är ganska intressant att veta att Du är katten och Du samtidigt. Hur gör Du egentligen?

- En gång kanske jag berättar det för Dig, men den gången är inte nu.

- Det gör inget, jag kan vänta.

- Du har fått en läderpåse runt din hals, den ska fyllas med föremål för din kommande kunskap. Just nu ska du enbart ta och vara observant på hur djuren ger Dig budskap, Du ska lyssna till ord som kommer till Dig, och låta tiden rinna sakta. Utnyttja varje ledig stund till att vara i skogen och lyssna till djurens och naturens tecken. Detta kommer att läka din kropp, och din själ. Lek och njut. Vandra fri och var lycklig. Du skall ge dig själv så mycket tid du kan. Nu ska du bege dig till Moder Jords grotta fast ensam denna gång, nu hittar du dit utan hjälp.

- Ok, något jag ska tänka på, ska jag komma tillbaka hit igen?

- Nej, du kommer tillbaka någon annan gång, gå alltid via trädet först. Gå nu.

- OK, tack det var trevligt att träffa Dig igen.

- Vi ses snart igen.

Så går jag ut, tar några djupa andetag och tänker mig tillbaka till Moder Jords grotta.

Denna gång kommer jag rakt in i grottan, utan att passera fackelgången, jag sätter mig på gräsmattan i mitten av grottan och väntar.

Så kommer hon in och går rakt emot mig. Jag ställer mig upp och bugar med händerna sammanpressade framför mig.

Hon nickar och ser mjukt, kärleksfullt och allvarligt på mig.

- Är du säker på att du vill göra detta.

- Nej det är jag inte, osäkerheten kommer ifrån att allt är nytt igen, men jag har aldrig varit med om att det inte ska vara bra för mig, så jag väljer att göra detta. Jag kan inte känna att det blir fel, det känns bara rätt. Jag vill gärna lära mig något nytt av Dig.

- Detta är inget nytt för Dig, det är bara så att Du inte minns det längre. En gång arbetade Du med naturlagarna och kärleken som grund till visdom och magi. Nu ska vi bara få Dig att minnas allt igen.

Du behöver bli påmind genom att uppleva hur det var att arbeta på det sättet. Du kommer att få veta allt, men också hur fel det blev när människor inte förstod att det var för det goda som Du arbetade. Du kommer att se mycket både ont och gott, men enbart för att Du ska förstå hur mycket respekt det finns inom Dig för detta sätt att arbeta. Det är stora spärrar som finns i Ditt energisystem som måste försvinna, och det enda sätt som jag vet är att du får veta hur det var.

Just nu är inte tiden mogen för att Du ska orka se detta, men återkom när Du har lite mera tid. Denna gång ska du få en liten gåva av mig till påsen runt din hals.

Så går hon bort till ett litet bord som står vid sidan av gräsplätten och lyfter något högt upp i luften. Det ser ut som en ödla som lyser i gult, blått och grönt den har röda ögon. Så tar hon ett fjäll från ödlans rygg, det lyser och gnistrar om ödlefjället.

- Detta är det första föremål som du ska ha i din påse, säger hon medan hon stoppar fjället i påsen.

Jag känner mig mest förvånad, jag skulle nog aldrig kunna komma på något så konstigt.

- Varför och vad är ödlefjället till för? Frågar jag lite undrande.

- Det kommer en tid till frågorna också, just nu ska Du bära detta med Dig eftersom du får en god energi av den. Ödlan har en magisk inverkan på livet, och ger Dig glädjen tillbaka.

- Tack så mycket, det kan jag verkligen behöva. Är det något mer som Du vill visa mig idag?

- Ja, Jag vill att Du ska veta att det Du gör skapar skillnad. Vi vill hjälpa till på alla sätt vi kan från denna sida.

Jag blir helt rörd, och tårarna kommer i mina ögon. Känner mig mycket rörd och ödmjuk och kan knappt få fram ett enda ord.

- Tack, får jag fram till slut, det känns skönt att veta. Ibland är det inte enkelt att förstå att Ni finns även om jag alltid borde inse det.

Kärleksfullt står hon och ser på mig och nickar.

- Ja vi vet att det är svårt, men Du är inte ensam om detta. Alla har svårt att förstå att vi finns till för att hjälpa. Lär ut att vi finns, det är bara att be oss om hjälp.

- Hur ska vi be Er om hjälp?

- Be på Ditt eget sätt, alla har sitt eget sätt att be eller önska. Det räcker, gör det inte svårare än vad det är. Det är mycket enkelt. Inse att Ni kan skapa Ert eget liv, vi finns till för att hjälpa Er med det.

- Tack, jag ska försöka. Just nu känner jag mig tung i huvudet och trött. Är det något mer som Du vill visa mig nu?

- Nej, gå tillbaka nu. Kom snart tillbaka. Gå alltid först via trädet.

- Tack så mycket, jag kommer så snart jag har möjlighet.

- Vi ses snart, säger hon och vänder om och går ut ur grottan.

Jag står ensam kvar en stund, så börjar jag att tänka mig tillbaka, hela vägen tillbaka hem igen. Tar några djupa andetag och ser mig runt omkring i rummet. Olle har precis kommit hem och hundarna hälsar på sin husse. Det är ganska stökigt här.

Kl 16,43

2010 09 29 kl 22,20

Har precis kommit hem ifrån en jättetrevlig kurskväll. På vägen hem körde jag över en grävling, jag blev verkligen ledsen. Det är något av det värsta jag kan tänka mig göra, att köra över ett djur. Det är säkert tjugo år sedan sist, då var det en hare. Denna gång var det en grävling...jag måste kolla vad de har för budskap:

"Säg ifrån, stå på Dig! Ge utlopp för känslor. Min gåva till Dig är att vara bestämd"

Jag kan undra ifall det var ett budskap som han kunde offra sitt liv för. Usch vad jag har dåligt samvete.

Undrar vad Ödlan har för budskap?

"Planera, ta god tid på Dig, känn efter vad du vill, därefter kan du handla. Min gåva till dig är att göra saker med lätthet"

2010 09 30

Det är med viss tvekan och oro som jag tänker på dessa resor som jag gjort de senaste dagarna. Trots att det känns tryggt och bra, känns det konstigt när jag läser igenom efteråt.  Jag är mycket uppmärksam på de djur jag möter varje dag, och skriver upp de budskap som står i Solögas bok Djurens språk.

Idag flög en talgoxe in i köket och kunde inte hitta ut. Vår katt Maja var snabbt på plats för att jaga, men blev ganska besviken på mig när jag öppnade fönstret och släppte ut talgoxen. Jag blev lite förvånad över att fågeln stannade kvar i fönstret när jag kom dit för att öppna det, så det kändes som om det var någon form av budskap i detta också. När jag läser budskapet som Solöga skriver om talgoxen så blir jag alldelse piggig över hela kroppen:

" Känn tillit. Det Du gör är fullkomligt rätt. Min gåva till Dig är att ha förtroende för Dig själv och det du gör." Med andra ord Du kan slappna av. Du är på helt rätt spår.

Ja, det var väl precis det jag behövde höra just nu. Tack för det.

2010 10 03 13,35

Det är en vacker höstdag idag. Jag har varit ute i skogen för att se några djur eller hitta kantareller, men det blev taggsvampar som jag plockade. De är precis lika goda som kantareller. När jag kom hem flyttade jag buskar och delade perenner. Jag är helt mör i kroppen, men det är så skönt att vara ute och jobba i trädgården en sån här dag. Eftersom jag arbetar inomhus, har jag alltid ett stort behov av att vara ute i naturen när jag har möjlighet, jag kan längta efter att gräva i jorden och plantera. Det är något av det mysigaste jag kan göra. Det är nog därför mina rabatter alltid är överfulla av växter.

Hela dagen har jag känt att det är dags med en ny resa, men jag ville få gjort något ute först. Allt måste ske i en takt jag orkar och hinner med.

Så befinner jag mig på ängen framför trädet, det ser ut som om hon vilar sig eftersom hon blundar. Mosse sitter vid min sida och småpratar med mig. Han frågar hur det är, och jag svarar att allt är bra.

Så börjar trädet att prata:

- Mitt barn, vad är det Du vill?

- Jag har tid att besöka Dig idag, men om Du har något annat för Dig, så kan vi ta det någon annan gång.

- Nej, inte alls så menade jag. Jag trodde att vi hade bestämt att Du skulle till stugan nästa gång, men det är nog så att jag kommer ihåg något annat.

- Jag tror att jag alltid skulle hit innan jag gör något annat.

- Ja men då så, då är det jag som ska se till att Du kommer på rätt ställen ännu så länge.

- Så verkar det just nu. Har du något på gång?

Du ska bege dig till en grotta där en kvinna väntar på dig. Denna kvinna har Du mött i en dröm, så du bör hitta dit, gå mot norr, vik av emot väster. Ta dig till källan där du fick ormens beskydd.

- Var det ett skydd?

- Ja bland annat, kvinnan kommer att förklara mer för dig. Hon möter Dig vid källan.

Ok, är det något jag ska tänka på?

- Nej, ha ett öppet sinne, ta inget för givet.

- OK, tack. Vill Du att jag kommer hit efteråt.

- Nej det behöver Du inte.

- Tack så mycket, då ses vi någon annan gång istället.

- På återseende.

Så tänker jag mig mot norr, och viker av mot väster.

Jag går över en äng med vackra kullar, ser en dunge lite längre fram i skogskanten. Det står en kvinna vid källan och hon är klädd i en lång klänning som är gjord av mjuka skinnlappar. Hennes hår är svart, långt och lite tovigt men ändå vackert. Hon har pyntat håret och klänningen med fjädrar och bitar av horn. Hon har en läderpåse om sin hals som ser ut på samma sätt som den jag har.

Jag hälsar på henne genom att buga och pressa samman händerna framför mig. Jag ser rakt in i hennes mörka ögon. Hon ler och säger att jag är väntad.

Hon lägger en hand på muren kring källan och ormen reser sig ur källan igen, sen drar den sig tillbaka ner i källan direkt. Inget händer, men jag står stilla och väntar på att få veta mer.

- Vad var det som hände den där gången? Frågar jag lite osäkert.

- Du fick en gåva som Du ska lära dig att ta hand om. Gåvan är frivillig att ta emot, men det ligger i ditt öde att arbeta med den. Du vet redan vad det handlar om, men vågar inte tro på det. Djupa spärrar finns inom dig för detta arbete, men allt har sin tid. Det är dags att börja nu.

- Ja, det kanske det är. Men ärligt talat känner jag mig osäker, för jag vet inte alls något om vit magi. Jag vill inte på något sätt riskera att hamna på fel sida. Linjen är tydligen hårfin, och jag måste lära mig var gränserna går. För mig hade det varit enklare att få en lärare från det fysiska livet, men antar att det går lika bra att lära sig på detta sätt eftersom jag redan har haft en lärare på denna sidan. Då kunde jag inte "flyga själv", nu är det något som jag gör helt naturligt utan rädsla.

- Du kommer att få alla verktyg Du behöver för att kunna arbeta på rätt sida, men också kunskapen om hur du blockerar den andra sidan. Den är verklig, men kan inte skrida över gränsen ifall Du inte vill detta.

- Kan jag göra något på andra sidan av misstag?

- Nej inte med det sinne Du har, Du har inte någon önskan att skapa något för din egen del. Det du vill skapa ligger i vårt intresse sedan eoner. Tiden är inne att skapa enhet och därmed fred.

- Varför behöver jag lära mig vit magi?

- För att stärka effekten, och få fler att vakna.

- Kommer det att kunna skada någon?

- Nej, din avsikt är inte sådan och kommer aldrig att bli sådan.

- Kan du förklara varför jag fick ormen som gåva. Ett tag kände jag mig helt elektrisk, nu känns det inte så längre. Allt är lugnt igen.

- Ormen är ett beskydd som kommer att finnas i ditt energisystem alltid från och med den stunden du fick den. Den är samtidigt en symbol för magi och kunskapen du ska finna inom dig. Du kommer att förändra ditt sätt att se på världen när vi är färdiga, men detta är en ganska lång utbildning, så du kommer inte att märka det så mycket. När Du ska lära dig att finna kunskapen ska du gå via ormens 3:e öga, Du vet var det finns.

- Ja, stämmer det att det sitter en bit ovanför mitt huvud?

- Det stämmer, det är inte ormens ögon, utan dess tredje öga du ska koncentrera Dig på, där finner du kunskapen.

- Vill Du att jag ska göra det nu.

- Nej, först måste du få bort blockeringar i ditt energisystem. Cellminnen som sätter spärrar, Du måste få veta vad som hänt, och förlåta mänskligheten för vad som hände då. De hade inte tillräcklig kunskap att våga förstå att Du enbart arbetade med kärlek och visdom. När de som hade makten såg vad som skapades valde de att sprida ut att du var en häxa med mörkrets makter. De som visste att det var ren kärlek som du arbetade med fick inte sin röst hörd.

- Är det dags att få veta detta nu?

- Det blir en bra dag till det med, idag ska du vila. Nu har vi träffats för första gången.

- Vem är Du?

- Jag är samma kvinna som du fann i grottan första gången, i denna skepnad ser jag bara annorlunda ut. I denna skepnad är jag magins mästarinna med kärlek och naturlagarna som enda grund.

- Nu pratar du om naturlagarna, vad är det för något? Jag kan inget om detta.

- Snart kommer du att förstå allt.  Med kärlek kan du påverka allt som är om det är för allas högsta bästa. Ditt hjärta vet hur du ska göra. Det är dags att börja skapa en ny tid av kärlek och frid.

- Det vill jag gärna vara med om. När ska vi börja, och var ska vi vara?

- Det är inte så långt härifrån till grottan du fann mig i första gången, vi kan mötas där varje gång. Du kan gå dit direkt nu, jag möter dig där.

Så tänker jag mig till hennes grotta, denna gång är den inte utsmyckad med höga träd och kristaller som lyser upp rummet. Nu är det ganska kalt och känns mer som en riktig grotta. Så visar hon sig igen, fortfarande samma klännig med fjärdar och utsnidade hornbitar.

- Vad betyder alla symboler Du har inristat på hornbitarna?

- Det är min läxa och en karta så att jag alltid kan hitta hem. Några av bilderna är minnen som jag vill spara. Du ska få nästa gåva till din utbildning.

Hon ser glad och nästan busig ut när hon står framför mig med händerna bakom ryggen.

- Gissa vad det är, säger hon.

- Är det en herdestav? Eller var det bara jag som inbillade mig i drömmen.

- Nästan rätt. Det är en stav, ett trollspö kan man kalla det. Det är skapat för enoner sedan av ett material som inte längre finns att få tag på. När du har det i din hand kan du skapa allt du önskar, men du måste lära dig att vara försiktig med vad du önskar. Du ska förvara det på ett speciellt sätt.

- Hur då?

- Du kommer att få ett hölster till det runt din högra underarm. Din tanke kommer till slut att aktivera det.

 Jag känner att hon fäster ett läderhölster runt min högra underarm, och jag börjar känna mig som en krigare fast en som krigar på att annat sätt. Tycker inte om ordet krigare...men jag känner mig som någon som är klädd i en mjuk rustning.

- Vet inte ifall jag vill ha något sådant, tänk om jag blir frestad att använda det vid fel tidpunkt.

- Det kommer aldrig att ske, Du kan inte göra något sådant. Dessutom är det skapat för att göra gott, inte för något annat. På något sätt kan vi säga att det kan tänka själv, det har en egen vilja. Du ska lära dig att lyssna och prata med det.

- Ok, nu kommer vi in på konstigheterna.

- Nej, det är inte konstigare än detta, Du kan redan gå på känsla, det är ungefär samma sak. Följ din känsla för vad som är rätt eller fel. Gå aldrig över den gränsen.

- Hur vet jag att det jag anser vara gott eller för allas högsta bästa, också är det för alla andra?

- Det hjälper staven dig att inse. Du kan aldrig göra något emot dess vilja.

- Det var ju bra. Är det något mer du vill visa mig nu, för jag måste snart tillbaka, är redan ganska slut.

- Du får inte lov att använda spöet ännu, du ska bara ha det vid din arm för att lära känna det.

- OK, jag förstår det. Jag går nu. Tack så mycket för att du vill lära mig detta.

- Det är din väg som vi delar ett tag.

- Tack, det känns bra att ha ditt sällskap. Så bugar jag mig och säger på återseende.

Kvinnan som jag tror är en variant av Moder Jord gudinnan bugar sig och försvinner.

Ganska omgående är jag tillbaka i normalt medvetande. Allt känns nära och inte alls långt borta. Det verkar som om dimensionerna har slagits samman för att det ska bli enklare att lyssna och uppleva den andra sidan.

kl 15,43

2010 10 07

I gårkväll var det dags med kurs igen, och denna gång körde jag över en katt på vägen hem!!!! Nu är det inte alls roligt att köra bil. Det var nog en av mina värsta mardrömmar när jag tog körkort att kanske köra på ett djur och det allra värsta var ett husdjur. Katter är definitivt en av mina favoriter, mitt hjärta gråter fortfarande över katten jag körde över. Varför händer allt detta just nu? Två djur på nästan bara en vecka? Det är ju mer än tjugo år sedan sist!!! Inte alls något jag vill vara med om. Jag blev faktiskt sjuk direkt när jag kom hem, mådde illa o kräktes..har inte sovit många minuter denna natt.

Kattens budskap: Stärk relationen med Dig själv. Min gåva till Dig är att älska Dig själv.

Det kan väl inte vara värt att springa ut framför min bil för att jag ska få ett sådant budskap. Jag vill inte vara med om sådant mer! Jag älskar djur alldeles för mycket för att de ska göra så här, jag hade inte en enda chans att stanna. Vår katt Maja sitter på skrivbordet framför bildskärmen och tittar på mig med kloka ögon. "Du har ju mej att gosa med, jag kan trösta Dig, var inte ledsen" Känns det som hon säger innan hon rullar ihop sig på skrivbordet mellan bildskärmen och tangentbordet och myser.

2010 11 07

Det har gått en hel månad sen sist, det har varit lite kaos i mitt liv, men allt har nu lagt sig till rätta och kaoset har omvandlats till balans och harmoni. Helt otroligt men sant. Det är en helt annan historia, så nu fortsätter jag med min önskan att få veta mer om ormens energi.

Idag är det 9orm (Chiccan), i en uinal (tjugodagars energiperiod) som styrs av 9 Quetzalcoatl - Kukul Kan - Den befjädrade ormen.

Maya äldste och Buddisterna ska göra en gemensam manifestation för fred på Jorden genom att genomföra en Eldceremoni som sänds globalt på nätet.

Idag tror jag är den rätta dagen för att få bort blockeringar, eller få veta mer om den kunskap jag en gång har haft. Just nu känns det som om allt ligger mycket långt borta, men jag ska göra ett ärligt försök att få veta mer.

När jag tänker mig tillbaka till grottan, ser jag genast kvinnan i den långa skinnklänningen sitta vid en liten eld mitt i grottan. Jag sätter mig vid hennes sida, och hälsar på henne genom att pressa samman handflatorna framför mitt huvud och buga mig lite lätt.

- Ursäkta att det har tagit tid innan jag har kommit tillbaka, jag har inte haft någon ro tidigare.

- Det är inte något problem, vi vet. Allt är bra nu.

- Är det Ni som har hjälpt till?

- Andras vägar har slätats ut och gjorts tydligare för att Du ska få lite lugn och ro.

- Tack. Jag tror att det är rätt dag för att få bort blockeringar inom mig, men jag vill inte styra själv, utan jag ville prata med Dig ifall det är något annat som jag ska göra idag. Det är en stark dag, det är verkligen en ormdag.

- Ja, idag ska Du få möta dina demoner, men de är enbart skapade av Dig själv. Du kan alltid komma tillbaka hit utan att ha mött dem ifall Du tycker att det är för skrämmande. Men mitt råd är att stanna kvar och stå vid sidan om och se vad som händer. När du är klar, ska vi färdas genom ormens tredje öga tillsammans.

Jag tar några djupa andetag och inser att jag är redo att möta mina demoner, jag är inte rädd, och vill inte vara rädd. Jag känner mig helt beskyddad.

- Det känns som om det är dags, vad ska jag göra, och hur ska jag börja?

- Se in i elden, den kommer att leda Dig vidare.

En lång stund sitter jag och ser in i elden, det känns som om det finns berg omkring mig, jag är på flykt undan någon som jagar mig. Påven har sänt riddare för att jaga oss och döda oss som hundar.

En gång levde vi i en by högt uppe på en vacker kulle, med utsikt ut över ett vackert landskap. Det var en tid av ren kärlek som vi befann oss i. Det känns som Norra Italien eller nära franska gränsen. Vi skapade med kärlek till allt som ÄR. Vi var gudarna och gudinnorna, och levde som sådana tills påven ville visa sin makt och ha guden för sig själv. Vi kallades hädare, häxor, lögnare. De spred hemska historier om oss tills folket inte längre vågade gömma oss. Vi var tvingade att fly för att överleva.

Ingenstans fanns det någon som vågade riskera sina liv för att skydda oss. Vi som hade överlevt var en liten grupp av kvinnor, män och barn. Jag älskade dem alla djupt och innerligt. Till slut fann vi ett gömställe uppe i bergen i ett område som jag tror ligger i norra Spanien, eller på gränsen mellan Spanien och  Frankrike. Det finns höga berg där, och skogar som inte går att finna slut på. Här fann vi en plats att få frid och ro på. I början bodde vi i en grotta, men kunde efter ett tag bygga några hus för att få lite mera ordning. Det var inte ofta som lokalbefolkningen hittade hit, men de gånger de gjorde det, var vi noga med att inte visa vilka vi var, utan var enbart vänliga och tillmötesgående emot dem.

Jag var kvinna på den tiden, mina två barn en flicka och en pojke hade överlevt jakten. Men jag kan inte se någon man i min närhet, bara känna en stor sorg och saknad efter honom.

Nu ser jag, - Påvens män hade kopplat min älskade mans armar och ben till hästar som slet i sönder honom i flera bitar. Grymt och verkligt, för att visa befolkningen hur syndare som inte trodde på påvens gud blev behandlade. Mitt hjärta dog med honom, kärleken till mina barn var det som fick mig att orka fly tillsammans med de få som hade överlevt den sista striden. Vi hade flytt genom en lönngång i stadens port, och bara fått med oss hästar, mat och lite kläder.

Nu bor vi i skogen vid en liten flod med höga berg runtomkring, vi har ett fort inte så långt borta. Det känns som om vi har lyckats bygga en mur av sten runt ett slott för att skydda oss. Vi bor utanför muren, för jag vill inte låsa in mina barn. Jag älskar mina barn och naturen så mycket och vill att barnen ska få växa upp fria utan murar. Jag lever ensam, men det finns en man som är intresserad av mig. Han är vänlig och hjälper mig ofta, men inte mera. Jag vill inte ha någon ny man i mitt liv, min kärlek till min första man lever fortfarande kvar och jag kan inte gå vidare. Jag lever för mina barn och för att sprida kärlekens budskap vidare. Det finns ingen syndare, det finns inga straff som gud ger oss, han älskar oss och förlåter oss alltid. Gud är i oss alla.

Jag känner mig jagad igen, påvens män har hittat oss, och jagar oss till häst och med hundar. Mina barn är ute i skogen och leker, och jag vet inte var de är just nu. Mitt hjärta håller på att spricka av rädsla för att riddarna ska få tag i mina barn. Jag springer tyst genom skogen för att leta efter dem.

Skräckslagen och med bankande hjärta av rädsla för vad som ska hända ser jag att riddarna har fått tag i mina barn. De håller dem upp och ner i benen medan de rider. Barnen skriker och sprattlar för att komma loss, och riddarna slår dem medan de rider. Jag ställer mig framför hästarna och försöker skrämma dem så att riddarna ska ramla ur sadeln. Nu är jag enbart en mor som vill rädda mina barn, och det finns inget som kan skrämma mig nu. All min kraft sprider sig i varje cell i min kropp och jag blir starkare än någonsin. Hästarna stannar och står blickstilla framför mig. Riddarna skrattar när de ser att jag är ensam, min blick fryser dem till stela kroppar, de kan inte röra sig. Jag hämtar mina barn och vi springer därifrån. Jag låter hästarna gå hem med riddarna sittande kvar i sadlarna, oförmögna att röra sig. Jag sänder kärlek till riddarna för att de ska börja tänka på ett annat sätt.

Kraften jag upplever är helt enorm. På något sätt har jag en inre kraft som jag har lärt mig hantera sedan jag har växt upp, en stark inre kraft som jag kan styra om jag ber om det. Jag kan inte skada, men jag får skydda och försvara mig och andra med denna kraft.

(Jag blir här avbruten av min far som vill att jag ska följa med en promenad, så jag har varit ute med honom en liten runda.)

När jag väl kan komma tillbaka, ser jag hur riddarna byter liv, de slutar med att arbeta för påven och blir bönder istället. Påven är rasande och inser att de har varit i kontakt med kraften som han vill stoppa. Han inleder förintelsen av oss.

Han sänder ut en stor skara av sina närmaste män som är övertygade om att de bekämpar ondskan. Vi skall utplånas till sista barn och ingen ska få komma undan.

Jag försöker gömma mina barn hos vänner långt borta, men påvens män lyckas ändå få tag i min son, och dödar honom framför mina ögon. Min kraft tar slut när jag ser hans kropp lemlästas av män som tror att de dödar ondska, när de enbart dödar min son som älskar allt som ÄR. Jag kan inte stoppa dem, och mitt hjärta kan inte längre förlåta jag vill bara försvinna och dö nu med. Jag vet att min dotter kommer att överleva, hon bor i ett annat land....jag tror att det är i England. Hon är trygg och skyddad från påvens makt...hoppas jag.

Det grymmaste en mor kan uppleva är att se sina barn dö före dem, medan jag skriver känns det som om mitt hjärta vill brista i tusen bitar. Jag ber om förlåtelse för att jag känner det så här, jag kan inte längre leva med kärlek till allt som ÄR, jag kan inte förlåta dem. Jag vill men kan inte med mitt hjärta, det är precis som om jag har låst in mig själv och kan inte längre älska. Kraften är borta och jag vill inte ens använda den längre. Inte ens för att försvara oss, jag orkar inte längre. Alla som finns i vår gemensamhet i vårt samhälle fångas in och dödas, jag måste bevittna allt. Med de grymmaste tortyrmetoder och sätt att döda jag har sett. De slår pålar genom kropparna, stänger in människor i plåtfodral med spikar, stopper ner dem i tunnor som de dränker ner i vattnet. Om människorna överlever ett visst antal dagar får de en ny chans att leva....säger de, men ingen överlever. Detta bekräftar att de är syndare. Vet inte varför de straffar mig på detta sätt. Jag tror att påven vill känna sin makt genom att se mig krossad. När de till sist ska bränna mig på bål, känns det som en befrielse för min egen del, jag ber till gud att han ska skydda min dotter, och jag ber att få vara i hennes närhet för att hjälpa till att skydda henne från andra sidan.

Att dö utan rädsla är en förmån, men att se sina älskade bli dödade är det som har gett mig de största blockeringar och spärrar jag har numera för att våga arbeta med min inre kraft.

Insikten gör mig lugn, och jag kan börja andas lugnt. Tårarna rinner i en strid ström nerför mina kinder, men jag känner mig lugn nu. Jag har fått se varför jag är så rädd för att arbeta med min kraft.

Nu ber jag att få se hur det gick för min dotter.

Jag ser en vacker kvinna, omgiven av människor som älskar henne, hon är gift med en man som älskar henne högt och hon har en dotter som är mycket lik henne. Hon arbetar med att läka människor med kärlek och beröring. Hon är trygg, och nu blir jag helt lugn. Hon är lik min älskade dotter Malin.

Jag vänder tillbaka till kvinnan i grottan.

- Det trycker fortfarande i mitt hjärta, säger jag. Det var det värsta och finaste jag någonsin har upplevt. Vilken kärlek de hade till varandra i det samhället, och vilken kraft kvinnan hade inom sig när hon skyddade sina barn från riddarna. Men vilken sorg det var att se sitt barn och man slitas i bitar och dödas på det vidrigaste sätt man kan tänka sig. Det går inte att förstå att påven kunde få kärlekens gåva att bli till ondskans vapen, hur kunde hans makt vara så stor. Varför kunde han inte själv bara välja att vara i kärleken. Varför ville han ha all makt själv?

- Det finns många svar på denna fråga, men det är inte dags för detta nu. Hur mår Du nu?

- Mitt hjärta känns lite lättare nu än när jag kom hit för en liten stund sedan. Det kändes nästan som om jag hade en sten där, det tryckte och ville ut.

- Just nu släpper blockeringar ifrån dina celler och din själ kan börja våga sig dit den hör hemma.

- Kan jag göra något för att det ska försvinna helt, är det mer jag ska uppleva?

- Nej, just nu har Du sett det som har satt de största blockeringar i ditt energisystem för att kunna använda all Din kraft. Du vet att Du måste förlåta allt som hänt för att kunna gå vidare.

- Jag önskar att jag kunde det, om jag sänder all min kärlek och förlåtelse som jag kan uppbåda inom mig just nu till den tiden och till påven för allt han skapade. Kan det göra någon skillnad? Jag vill gärna kunna förlåta med hela mitt hjärta, men jag vet också att jag älskade de påven dödade så mycket. Jag vet inte om det räcker till.

- Använd all kärlek inom Dig och sänd till den tiden och förlåt allt. Älska och förlåt allt.

- När jag ber Moder Jord att ge mig en del av sin kärlek och förlåtande så ser jag framför mig hur påven ställer sig på knä framför ett altare och ber om förlåtelse. Jag ser på honom och förlåter honom och tycker synd om honom, inser att han är mycket rädd och min kärlek väller fram inom mig och han får allt jag kan ge honom.

- Hur känns det nu inom dig?

- Det liksom knackar lite i hjärttrakten, precis som om det är rost som knackas loss för att portarna ska kunna öppnas.

- Du behöver vila en liten stund. Kom tillbaka om en stund. Meditera en stund nu. Låt änglarna läka Dig.

- Tack, jag kommer tillbaka om en stund.

Helt slut gick jag raka vägen till min säng och somnade. Nu har jag sovit i ungefär en timme och känner mig pigg igen.

Kvinnan väntar vid elden. Hon nickar till mig när jag är tillbaka.

- Sätt Dig ner.

- Nu känns det bättre, säger jag.

- Det kommer att ta ett tag tills Du inser hur mycket dessa spärrar har påverkat Dig.

- Ska vi gå igenom ormens tredje öga, eller ska vi vänta.

- Tiden har förbrukats snabbt, mycket avbrott har gjort att ditt fokus har minskat.

- Just nu ser mitt liv ut så här, men jag är villig att prova. Det är ju idag som ormdagen är, det måste finnas en mening med att utnyttja dagens energi till detta arbete.

- Det har du redan gjort, det viktiga för denna dagen var att få insikt om varför du har spärrar för din inre kraft. Du har själv satt spärrarna en gång i ett annat liv, men jag tror att insikten gav kunskap.

- Ja, det var starkt.

Vi provar säger kvinnan snabbt, det är på tiden Du får veta hur allt hänger ihop.

Jag skärper till mig, och försöker bli klar i huvudet, jag lyssnar intensivt på henne.

- Jag vill att du känner ormens energi runt din kropp, den skyddar dig och ger dig kraft.

- Det känns lite läskigt när jag ser ormhuvudet ovanför mitt eget huvud...säger jag.

- Denna orm vill Dig bara väl, den skyddar Dig och din kraft.

- OK, jag ser och känner den.

- Tänk nu att du reser in i ormens tredje öga, du ser att det finns något som gnistrar som en diamant precis ovanför ormens ögon - dit ska du.

- Följer du med mig?

- Ja - jag är med Dig.

- Nu står jag framför en gnistrande port, mycket ljus.

- Nu går vi in säger kvinnan.

Vi kommer in i något som känns som ett stort tomrum, jag känner mig lätt, ser vaga konturer av något lite längre fram. Allt är liksom beige, utan någon speciell färg. Det är sandfärgat. Det känns som om vi är inne i en egyptisk pyramid. Sandfärgen förvandlas till guld, och skulpturerna i guld längs väggarna börjar få liv. De rör sig och visar vägen för oss genom pyramidens gångar.

Trappor leder upp genom pyramiden, ljus från solen reflekteras sinnrikt av speglar som är riktade emot varandra. Går man fel här, faller men ner i tomheten. En labyrint av trappor, gångar och salar.

När vi kommer högst upp är vi på en plats som jag känner igen ifrån regressioner sedan tidigare. Jag blir lite osäker och undrar ifall jag har kommit fel, men kvinnan är med mig och hon nickar bekräftande när jag undrar ifall vi har kommit rätt.

Det är ett rum i pyramidens topp. Det finns luckor i väggarna som släpper in stjärnljus, månens sken, eller solens sken...Man studerar rymden här. En stor rund spegel hänger mellan två höga stolpar. En jättestor kristall står i mitten av rummet på en pelare. Information lagras i kristallen. Det ser ut som en bergkristall. Alla tankar som finns inom mig lagras i kristallen.

- Kristallen innehåller alla dina tankar och all din kunskap ifrån alla dina liv. Säger kvinnan som är med mig.

- För att få del av kunskapen måste Du väcka kunskapen i pyramidens botten, så att kunskapen stiger upp längs kanalerna i pyramiden.

- Hur gör jag det då?

- Det får vi träna på tillsammans, Du styr allt med Din tanke.

- OK.

Det är dags att gå tillbaka till grottan och lägerelden där. Mitt fokus försvinner snabbt, jag har blivit avbruten så många gånger idag, så jag känner mig osäker på ifall jag verkligen har fått allt rätt. Jag frågar kvinnan om detta.

- Hur kan jag veta att det är rätt jag har upplevt just nu, jag känner igen mig i tornet uppe i pyramiden, men det är kanske bara jag som har blivit störd för många gånger idag.

- Det är helt rätt du har sett nu, genom ormens tredje öga kommer du till den plats där din samlade kunskap finns. Ingen annans kunskap. Du har arbetat tidigare i detta rum, det är därför som du känner igen dig. Nu ska du lära dig att hantera din kunskap och finna den kraft du egentligen har.

- Jag tror att jag kan återvända till dig i veckan som kommer, just nu kan jag inte så mycket mer. Jag har blivit störd för många gånger idag. Är det något mer Du vill berätta för mig idag.

- Nej, din kraft börjar återvända nu när kaoset har lagt sig i ditt liv. Du ska se att allt blir bra och i balans inom kort. Skapa med kärlek.

- Tack, det ska jag tänka på. På återseende snart, jag går nu, tack för att jag fick komma hit. Tack för att Du visade mig allt idag.

- Tack själv, vi ses snart igen.

Så tar jag mig tillbaka. Min far sitter och tittar på mina fotografier på Olles dator medan han småpratar med mig.

Ja, det har varit ganska många avbrott idag, men en trots allt fin resa med mycket kärlek och sorg. Jag känner mig mycket "lättare" inombords, så jag tror att en del spärrar har försvunnit nu när jag har sett hur jag själv har satt dem en gång i tiden. Det ska bli intressant och spännande att se vart detta leder.

2010 11 10

Idag var en dag som egentligen borde ha varit en dag för att "resa", men jag vaknade med migrän imorse och nu är snart den "fria" tiden slut. Får se ifall jag hinner med något idag.

Kvinnan sitter framför elden med knäna uppdragna och vilar hakan på knäna. Hon stirrar in i elden och petar med en pinne bland glöderna. Jag sätter mig vid hennes sida och hälsar som jag brukar. Hon nickar lite frånvarande.

- Jag frågar om jag ska komma tillbaka någon annan dag, men hon skakar på huvudet.

- Vänta lite bara, jag ska bara komma tillbaka.

Förmodligen är hon ute på en egen "resa". Jag sitter en stund och ser mig omkring i grottan. Den känns hemtrevlig och varm. Elden sprakar och lyser upp väggarna. Det ser ut som bilder av djur är målade där. Kraftdjur känns det som, det lyser små prickar i mönstret på varje djur, så det känns nästan som om de har liv. Längs väggarna står bord med burkar och byttor, påminner om ett laboratorium.

Kvinnan ser på mig medan jag studerar hennes grotta.

- Tillverkar Du något här? frågar jag nyfiket.

- Bara sådant jag behöver för att kunna skapa.

- Vad skapar Du för något?

- Trollformler tror jag att Ni kallar det.

- Menar Du att jag ska lära mig sådant?

- Om Du vill det.

- Jag blir ju nyfiken, men har aldrig tänkt tanken. Varför tycker Du att jag ska lära mig detta?

- För att Du själv har ett behov av det, samtidigt som det ingår i din utbildning. Men Du kan alltid välja att inte lära dig detta nu.

- Vad är det som du vill lära mig.

- Först och främst måste Du få kontroll över din kraft, detta gör Du genom att träna i rummet Du fann sist. Ta Dig dit genom Ormens tredje öga, gå fram till kristallen och lägg din hand på den och be att få veta mer. När Du är klar kan Du återvända hit.

- OK, jag antar att det är rätt väg att gå. Jag provar att ta mig dit nu. Ses om en stund.

Står framför den gnistrande porten och tar ett steg in. Det känns tomt och tyst, så tänker jag mig till rummet högst upp i pyramiden. När jag är framme går jag fram till kristallen i rummets mitt och lägger min vänstra hand på den, och ber att få veta vad jag ska lära mig nu.

Jag ser grönska, blad, buskar, gräs och träd. Ser en kanin. Naturen är mycket större än jag brukar uppleva den. Är nog ganska liten. Blommor och gräs känns stora. Jag blir mindre hela tiden, lika liten som en del av jordens gruskorn, jag blir ännu mindre, lika liten som en molekyl, atom och sen poff så är jag lika mycket som allting som finns i Universum. Jag tror att kristallen visar mig att allt som finns är uppbyggt av samma grundämnen, och att allt bara består av olika frekvens och sammansättningar av dessa grundämnen. Därför kan vi påverka och skapa om. Allt återskapas hela tiden, och vi har en möjlighet att påverka för att manipulera/ Korrigera det som en gång blev fel. Vi kan gå tillbaka och rätta till.

Men är det tillåtet att göra så?

Bara om man inte har någon avsikt att skada eller för egenvinning. Om man skapar om med förlåtande och ren kärlek blir grundstrukturen rätt, det var alltid meningen att allt skulle skapas med kärlek till allt som är.

Nu var jag tvungen att bryta, min man kom in genom dörren med hundarna och vill ha hjälp.

2010 11 14

Får se ifall jag får en stund nu, det är mycket som händer i mitt liv just nu. Denna morgon var en lugn stilla höstmorgon, jag smög mig ut i skogen för att fotografera änderna i dammarna, men de upptäckte mig på långt håll, så det blev en skön promenad istället. En häger flög runt mig och jag har sett den flera gånger den senaste tiden, så jag slog upp vad Hägern har för budskap i Solögas bok.

"Goda nyheter är på väg. Min gåva till Dig är att få glädjande besked. Jag är glädjens budbärare. Dags för Dig att skörda och ta emot gåvor."

Det budskapet blev jag glad över, tack så mycket.

Jag beger mig direkt till porten vid ormens tredje öga, men det funkar inte så jag tar mig till grottan där kvinnan väntar på mig.

- Jag kunde inte gå direkt till porten vid ormens tredje öga.

- Nej, Du måste ha lite tålamod, och lära Dig att vänta. Dina energier måste vara i balans, och stress går inte att arbeta med. Du måste vänta tills Du har tid. Det har Du inte just nu. Kom tillbaka när Du känner Dig fri.

- Det kan ta lite tid.

- Vi har all tid på oss.

- Tack. Då ses vi när det blir dags.

- På återseende.

2010 11 29 En  vinterdag.

Idag är jag fri, blir kanske avbruten av min far, men det ska nog gå bra ändå. Snön har kommit till Österlen, den ligger som ett tjockt vitt täcke överallt. Det är ljust och vackert ute. Vi har matat de vilda djuren och jag kan inte göra så mycket mer idag. Så jag är fri.

Nu börjar jag.

Stannar först vid trädet på ängen för att kolla med henne ifall det är något hon vill att jag ska göra, men hon säger bara att jag ska gå vidare till kvinnan i grottan.

Det är så längesen som jag varit där så jag ber henne komma och möta mig, efter en stund kan jag se hennes vackra gestalt. Långt nästan svart hår, pyntat med fjädrar och blommor. Vackert smalt ansikte, stora vackra ögon som mest känns som visdomsbrunnar. Hon har samma klänning på sig som hon har haft de senaste gångerna, en mjuk skinnklänning som går till vaderna, klänningen är smyckad med fjädrar och benbitar med lite olika symboler, det ser ut som runor och stjärnor. Hon går också barfota liksom jag gör.

Jag hälsar henne med händerna sammanpressade framför mitt ansikte och bugar mig lätt, hon gör samma sak.

- Tack för att Du mötte mig, blev osäker på hur jag skulle hitta din grotta.

- Ja, det är ett tag sedan Du hade möjlighet att komma, så jag förstår. Nu går vi dit tillsammans.

-Varför är det så viktigt att ha en bas för dessa resor?

- För att Du inte ska gå vilse, dessutom är det praktiskt för mig, eftersom det är min egen bas.

- Jag har tänkt mycket på resan där jag såg alla mina nära och kära dö under påvens förföljelser. Jag får hela tiden en känsla av att sonen överlevde, och de lurade mig genom att döda en annan pojke som var mycket lik min son. Stämmer det att påven tog hand om min son, och att han levde mycket ensam under resten av sitt liv? De slog honom ofta, de ville prygla kunskapen ur honom.

- Ja detta stämmer.

- Herregud så hemskt för honom, vet inte ifall det hade varit bättre för honom att dö, men hans liv måste ha varit så ofattbart ensamt med enbart fiender omkring sig.

- Han fick lära sig allt om deras gud, för att påven trodde att han kunde omvända honom, liksom en sista hämnd emot dig. Men han gömde all sin kunskap i djupt inne i sitt hjärta, och glömde aldrig.

- Jag misstänkte nästan att det var så, eftersom jag inte kunde släppa denna känsla....vågar knappast fråga, men är det så att jag nyss har träffat honom igen?

- Ja , han har hittat dig genom att följa sitt hjärta, och lita på den känslan, men han vet inte om att det är detta band som binder Er samman, han vet bara att han känner igen sig i det Du berättar.

- Tack, jag ska inte påminna honom, men det är bra för mig att veta varför jag känner igen honom.

- En gång i tiden när tiden är inne för det, kommer han att förstå själv.

- Tack.

Under tiden som vi har pratat kommer vi fram till hennes grotta och går in. En lång gång som är upplyst av facklor leder in i en större grotta. Första gången kändes den enorm, men nu känns den lagom stor och hemtrevlig.

- Vem är Du egentligen? Frågar jag...kanske lite ohyfsat.

- Jag är den- jag är den kvinnliga delen av gud. Jag är Moder Jord och Fader himmels dotter liksom Du är.

- Har Du något namn?

- Mitt namn betyder stjärnljus, glitter i månljus, det som glittrar i daggen och sjöns vågor.

- Ett vackert namn, är det ok ifall jag bara kallar Dig för Månljus?

- Det blir ett bra namn, tack.

- Du känns lite som Moder Maria i dina energier, hur kan det komma sig?

- Vi är ganska nära varandra alla som arbetar på detta sätt.

- Jag förstår inte hur jag kan passa in i detta? Jag kan inte förstå något alls.

- Vi är här för att undervisa eftersom du är inne i en fas där du behöver gå vidare mot nya kunskapsnivåer, det är dags och tiden är inne.

- Ok, jag ska inte streta emot, vad är det vi ska göra idag, vad ligger på tur.

- Jag vet att Du har ett behov av att veta mer om din son som blev bortrövad av påven, men detta får vänta till en annan gång.

- Det är OK, jag förstår, men tack för att Du berättade för mig, kanske jag kan släppa oron inom mig för detta nu.

- Tiden är inne att Du än en gång försöker ta Dig till porten vid ormens öga, och till rummet i pyramidens topp. Lägg handen på kristallen och be om din kunskap. Dina spärrar ska vara borta nu.

- Tack då ska jag försöka.

När jag blundar kan jag känn-se ett starkt ljus precis ovanför mitt huvud, dit tar jag mig. När jag står framför ljuset är det bländande ljust, och jag kan inte se ifall det är en port eller inte, men jag går rakt in i ljuset och fylls av ett lyckorus samtidigt som jag känner ett djupt lugn inom mig, det går vågor av sockerdricksbrus glädje i hela kroppen och jag känner mig nyfiken på vad som ska ske. Varje gång jag andas förstärks känslan. Jag måste lugna mig för att finna rummet i pyramidens topp. Det finns massor av trappor och gångar, men jag hittar direkt utan problem.

Jag gå den sista biten av trappan upp i rummet, det är en brant trätrappa som nästan går rakt upp, tur att det är räcke vid sidorna.

När jag kommer upp i det helt kvadratiska rummet ser det som vanligt ganska kalt ut, stenväggar, fönster åt alla väderstreck med träluckor för så att man kan släppa in rätt ljus. Solljus, månljus, stjärnljus från olika stjärnor...mest från plejaderna, Venus studeras. Gudinnan Venus.....kärlekens och krigarnas gudinna, men jag har hela tiden sett henne som kärlekens gudinna.

I mitten av rummet står en ställning med en jättestor vacker bergkristall, den skimrar i alla regnbågens färger och förstärker minsta lilla ljusstråle som träffar den.

Inom mig vet jag att det är stjärnornas ljus, solens strålar, månens ljus, planeternas ljus som ger mig vägledning på olika sätt när jag arbetar med denna kristall.

Jag går fram till ett fönster som ligger rakt framför trappan som har solens symbol inristat, jag kan inte säga vilket väderstreck det är, för jag är lite förvirrad ännu, jag kan inte känna vilket väderstreck det är...men jag tror att det är gryningens väderstreck...så det bör vara öster.

Fönstret till höger måste vara mot söder, när jag går fram emot det ser jag en symbol som har sju stjärnor i en ring måste vara plejaderna, samt solens tecken igen och månens tecken, när jag ser efter finns det symboler för en massa planeter inristat....på alla fönster även det som vetter mot öster. Det gäller att försöka få med alla detaljer, men det tar lite tid innan" synen" återkommer.

Jag går fram till kristallen och studerar den en stund innan jag lägger handen på den, nu är jag nyfiken, men inser att jag måste öppna en lucka i något fönster innan jag börjar...men vilken?

Det finns en lucka i taket som släpper in rakt uppifrån, är det den som jag ska öppna, nej det gör man bara en gång per år, vid sommarsolståndet, när solen står som högst på himmelen. Jag dras emot det norra fönstret, symbolerna ser lika dana ut på detta fönster, men jag öppnar detta ändå, för det känns som om jag ska göra det. Ett milt ljus kommer in ifrån en måne som lyser helt klar, det har varit fullmåne för inte så länge sedan, så det kan vara samma måntid som vi har nu.

Nu är det dags att lägga handen på kristallen, jag känner mig förväntansfull, men också lite orolig...vad ska hända nu. Tar ett djupt andetag och släpper oron, allt blir som det ska bli, ett djupt andetag till och jag sträcker fram handen och lägger den på kristallen. Den är lite kall, men energin i den flödar rakt in i min arm och fyller mig med ljus. Så ställer jag min fråga....Eller det blir så här.

- Jag ber Dig visa mig min kunskap.

Efter en stund är jag helt fylld av ett ljusblått ljus, det känns som om jag går på en äng, sätter mig i gräset och någon sitter vid min sida.

Jag blir ledsen när jag ser att det är Jesus. Jag börjar gråta, och förstår inget alls.

- Varför blir jag ledsen? frågar jag....Det är precis som om mitt hjärta går i bitar av sorg igen, varför, jag brukar bli så glad när jag ser Dig. Vad har detta med min kunskap att göra?

- Du måste börja släppa Din föreställning om att Du är en vanlig människa, Du är min dotter.

När han säger så här kan jag inte skriva längre, tårarna och sorgen gör det omöjligt. Jag tar en paus.

- Jag känner mig som en helt vanlig människa, är jag din dotter liksom alla andra är dina barn? Eller hur menar Du?

- Du är min dotter sedan många liv, din kärna är min dotter, du har levt tillsammans med mig.

- Det kan jag inte tro, det går inte att tro...hur ska jag kunna tro?

Jag ska visa Dig.

Så tar han min hand i sin, och vi reser till en plats där det känns som om molnen är vår mark, ljus och lugn...min sorg i hjärtat mattas av och jag känner mig lugn igen.

Jag ser en stad av vita och sandfärgade hus, mycket sand, men också grönska. Jag ser en liten flicka sitta i sin fars knä medan han pratar med många människor. Det är en skön trygg känsla, kärleksfullt och ljust. Ingen tycker att flickan är i vägen och hon är glad. Kan vara ca fyra-fem år, det finns en kvinna i bakgrunden, djupt älskad av alla. Det är min mor.

Mannen pratar om en väg, en väg som finns för alla att vandra på. En väg som leder till guds rike, en väg som är kantad av kärlek och överflöd. En väg som vi alla har inom oss. Be herren om det Du önskar, och Du skall få. Be med öppet hjärta utan rädsla och Du skall få. Alla som sitter runtomkring lyssnar och antecknar, det är både kvinnor och män. Alla med olika bakgrund, alla får vara med när han pratar alla är lika inför Gud. Han säger att det inte finns några synder i kärlekens namn, alla handlingar som har ren kärlek som grund kan inte vara någon synd. Att älska och förlåta är herrens väg.

Han pratar länge och flickan somnar i hans knä.

Nästa scen sitter vi på kuddar runt ett bord och äter tillsammans. Jesus, min mor, två andra barn och flera andra människor...Moder Maria. Vilken skön känsla den kvinnan har, samma som min mor. Jag är fortfarande en liten tös, långt lockigt rött hår med pärlor inflätade i håret. Jag är festklädd och fin.

Jag ser min far krama om alla och säga till dem att han alltid kommer att finnas i deras närhet, gå i frid säger han till alla, gå i kärlek på Guds väg. Förlåt dem som inte ser, visa dem vägen.

Jag förstår inte men jag känner mig trygg ändå. Han går sin väg och kommer inte tillbaka, min mor är ledsen, men stark som en klippa och gör allt för att vi ska känna oss trygga och älskade. Vi reser långt bort tillsammans med Moder Maria, vi reser söderut och stannar där några år, sen reser vi norrut mot Italien.

Jag ser mig själv som ung tonårsflicka, långa rödbruna flätor, ljusblå lång klädnad med något som ser ut som en kåpa. Sitter i ett fönster och lyssnar på en näktergal, när ett ljus omsluter mig och jag inser att det är min fars känsla som jag kan känna runt mig. Så vänder jag mig om och ser honom stå inne i rummet, precis som om han varit där hela tiden.

- Hur kom Du hit? Var är Du någonstans?

- Jag är hos min fader, samtidigt som jag är här med Dig.

- Kan Du vandra på alla vägar?

- Nej enbart kärlekens väg, men där finns Du så jag kan träffa Dig.

- Varför har Du lämnat oss?

- Jag har inte lämnat Dig eller någon annan, jag finns alltid hos Dig genom alla tider.

- Jag förstår inte, men jag ser ju att Du är här.

- En dag kommer Du att förstå, fast det kommer att bli i ett annat liv.

- Vill Du mig något just nu far, är det något jag ska berätta för mor? Jag saknar Dig så.

- Jag vet, men Du ska veta att jag alltid finns i din närhet Du behöver bara tänka tanken så finns jag där.

- Men jag tror att det är min fantasi som skapar detta.

- Lär Dig lita på Din känsla. Ha tillit till Ditt hjärta.

Så tar han fram något ur sin ficka, ett rött smycke, ett hjärta som är slipat fram ur en jättestor mörkröd rubin. Hjärtat sitter fast i en guldlänk, och han hänger den runt min hals.

- En gång kommer du att få nytta av detta smycke, ta vara på det tills dess.

Jag blir jätteglad liksom en tonårsflicka kan bli för något så vackert. Samtidigt inser jag att jag måste spara denna skatt.

Han säger att det är dags för honom att lämna mig igen.

Jag frågar ifall jag ska hälsa mor något, men han säger att han pratar ofta med henne, så det behövs inte.

- Säg bara att Du har träffat mig, då förstår hon vad som ska göras.

- Vad som ska göras? Vad ska hända?

- Du är snart vuxen, din utbildning måste gå vidare inom vägen, det är dags att flytta.

Han kysser min kind innan han lämnar mig, och jag står kvar med smycket runt halsen,

Jag flyttar ensam till en plats där många kvinnor arbetar i hemlighet, de gömmer en skatt. Min farmor är också där och undervisar. Moder Maria möter mig.

Jag hälsar med händerna sammanpressade framför mig, nu känner jag mig som mig själv, inte som en ung tonårsflicka.....konstigt.

- Denna plats ska vi mötas på för din vidare utbildning.

- Vad är detta för en plats?

- På Jorden så ligger detta kloster i mitten av Italiens sydvästra kust, endast ruiner finns kvar. Nära påven, men detta visste han aldrig.

- Energierna av denna plats finns kvar i denna dimension, vi ska gå runt en liten stund, så att Du alltid kan känna igen dig och hitta hit.

Vi kommer in i ett rum som känns som en kyrka, höga vackra fönster, rikt utsmyckat i kärlekens tecken.

Änglar, liljor, treenighetens symboler, ljust och fridfullt. En bok ligger på ett altare, boken är ingen bibel. En bok som är skriven av min far, hans mor och hans hustru. Det finns kopior numera av den, men inte många, den är hemlig eftersom alla blev förföljda för sin tros skull.

Tiden då vägens kunskap fick gömmas, är den mörka tiden som inleds, den ska vara i ungefär tvåtusen år. Tills det är dags för människorna att vakna till kärlekens tecken och ljus.

- Den tiden är inne nu, säger Moder Maria och tittar på mig.

- Vad vill Ni att jag ska göra?

- Tiden får visa det, nu börjar Din utbildning om Du vill.

- Självklart vill jag det, men varför just jag?

- Du är min sons barn, i Ditt hjärta finns skatten. Det är dags att finna den, och lära Dig mera.

- Jag kan fortfarande inte tro detta, men jag lovar att komma hit för undervisning. Hur ofta ska jag komma?

- När Du har tid och möjlighet, så ofta Du kan.

- Jag ska försöka hinna ofta, för jag är nyfiken och intresserad.

- Det vet vi, gå nu tillbaka, det är dags.

Jag släpper ofrivilligt handen från kristallkulan, och det gör nästan ont i kroppen när ljuset försvinner. En superhög frekvens som jag inte är van vid. Måste snabbt tillbaka, eftersom min far står i dörren och vill ha kaffe. Herregud vilka svängar det är i mitt liv. Vilket är verkligt?

Tar några djupa andetag och vrider på nacken, det knakar o sprakar. Så börjar jag att känna mig tillbaka...snön ligger djup utanför mitt fönster, och jag ska snart dricka kaffe med min far.

Det har gått ungefär trekvart, och jag känner mig fortfarande inte riktigt tillbaka, så jag måste fortsätta min resa...hur nu det ska gå till....men jag måste försöka ta mig tillbaka på rätt sätt.

Tar några djupa andetag och börjar se pyramidrummet tydligare, jag ber att få veta ifall jag ska fortsätta min resa eller ifall jag ska gå tillbaka till grottan och avsluta den riktigt.

Stäng fönstret mot norr innan Du gör något, Du måste alltid stänga det fönster Du öppnat innan Du går tillbaka till din verklighet. Jag vet inte var denna röst kommer ifrån, kanske ifrån mig själv.

Jag går fram emot fönstret i norr och ser på månen en stund innan jag stänger fönstret. Känner ett stort tack till norrfönstret för dagens resa.

Det är inte färdigt ännu, nu ska du öppna fönstret i söder, och göra om allt igen.

Idag är en bra dag för kunskap, passa på.

Står en stund och känner efter, jag kan ju alltid prova...tänker jag nyfiket, och går fram över stengolvet till fönstret i söder. Symbolerna som är inristade glöder lite svagt medan jag öppnar det sakta. Det är en helt vanlig järnhasp som tjänar som lås till träluckan för fönstret, ett band av flätad hampa sitter fäst mellan väggen och träluckan så att man lätt kan stänga igen. Nu är det helt öppet och morgonstjärnan/Aftonstjärnan Venus visar sig i all sin prakt. En våg av kärlek växer inom mig och jag går med snabba steg fram till kristallen och lägger min hand på den. Tar några djupa andetag medan jag återigen fylls av ett ljusblått ljus, när jag känner mig helt fylld av detta ljus ber jag att få del av min kunskap.

Jag sitter i en vacker trädgård full av röda rosor och mängder av andra blommor, vita duvor flyger överallt och det luktar som om det är en varm sommardag. Vatten porlar i en liten vacker fontän en bit bort. Jag sitter vid ett bord och läser i en bok. En stor bok med skinnomslag, vackra handmålade bilder fyller sidornas kanter, varje sida är fullskriven av ganska stora bokstäver. En kvinna kommer gående emot mig, det är Moder Maria.

- Var hälsad, säger jag och reser mig.

Moder Maria hälsar och sätter sig vid min sida. En mjuk värme sprider sig i min kropp, hennes energi är så skön.

- Mitt barn, det är dags att börja din undervisning. Just nu finns det enbart detta sätt som jag kan visa Dig på.

Moder Maria tar min hand och helt plötsligt är vi på en kulle i Jerusalem, där Jesus hänger på sitt kors.

En makalös sorg känns i mitt bröst, och jag kan inte förstå varför jag blir visad detta.

Gå fram till honom och lägg Din hand på hans vänstra fot, och berätta för honom att Du är här.

Med sorgen i hjärtat men ändå med en beslutsamhet som jag inte kan förstå går jag fram till honom och står en stund och ser på hur han lider uppspikad precis under händerna i armarna. Det ser ut som om båda fötterna är fastspikade med samma spik. Det är grymt att se honom där, hans vänstra fot är dold av den högra som sitter fastspikad överst. Men jag går ändå fram så att jag kan röra vid hans vänstra fot, undrar om han kan känna att jag är där, det är en hemsk plats, men ändå fridfull konstigt nog. Min hand vilar på hans fot, och jag berättar för honom med mina tankar att jag är där, och att jag har kommit tillbaka för att lära mig mer. Han öppnar sina ögon och ser milt på mig.

- Tack min ängel säger han, jag visste att Du skulle komma, jag kommer alltid att finnas vid din sida när Du ber om det.

En djup kärlek sprider sig i min kropp, tårarna rinner på mina kinder och jag fylls av sorgblandade känslor.

- Gråt inte min vän, din väg är här och nu, gå i frid och finn din kunskap på vägen som är fylld av kärlek till allt som ÄR. Sprid kunskapen, tiden är inne, lär dig allt du kan och visa vägen för dem som ännu inte ser den. Var trygg, för jag är med Dig alltid. Gå nu.

Jag vänder mig om mot Moder Maria med en stor sorg i mitt hjärta samtidigt som jag känner denna djupa kärlek. Hur kan jag känna så här?

Moder Maria nickar och säger att det är en djup sorg som finns där och att den måste lösas upp av kärleken. Det enda sätt är att inse att det inte finns något att vara ledsen för, han finns alltid hos Dig. Alltid nära, Du måste inse detta, han har funnits där alltid. Du är hans dotter då och nu och alltid.

- Varför visar Du mig på detta sätt? Jag vill inte se honom som korsfäst.

- För att du ska förstå att han alltid är med Dig, och han redan då visste att Du skulle komma tillbaka och berätta för honom när tiden var inne. Alltid är nu.

- Jag önskar att jag kunde förstå, men jag lovar att försöka förstå och lära mig så mycket som möjligt.

- Din kunskap finns i ditt hjärta, när tiden är inne så kommer den att visa sig för Dig av sig själv. Ännu finns det portar kvar att öppna för att den ska kunna visa sig. Många nycklar finns att finna, men en dag kommer Du att förstå allt min vän.

- Det känns mycket för stort att jag en gång skulle ha varit Jesus dotter, jag kan inte riktigt förstå det ännu, jag tror bara att jag inbillar mig.

- En tid för insikt kommer snart, låt inte rädslor styra utan acceptera att det är så just nu.

- Just nu är jag helt slut måste jag erkänna, jag orkar inte mera just nu.

- Det räcker för idag, kom tillbaka när Du har tid nästa gång. Låt mig bara lätta på Din sorg en smula, Moder Maria går fram till mig och lägger sina händer på mina axlar och liksom lyfter av en mantel ifrån mina axlar. När hon har gjort det känns sorgen inte så stark utan det känns som om jag kan andas lite mer.

- Vänd Dig om mitt barn, säger hon.

När jag vänder mig om ser jag Jesus i ett gyllene skimmer, han skrattar och ler emot mig och fyller mig med en sådan kärlek så att jag nästan svävar.

Jag kan inte låta bli att skratta åt honom när han busar sådär med mig.

- OK, jag ska skärpa till mig och inte vara sorgsen, jag ska försöka släppa känslan, men det var inte min mening att jag skulle bli så ledsen inom mig. Det är precis som om en port har öppnats där sorgen bara väller fram, något jag har gömt inom mig i flera liv.

- Det är dags att släppa dessa bojor nu, låt kärleken visa Dig vägen.

- Tack. Jag säger farväl till dem båda böjer mitt huvud och ber att jag alltid ska kunna orka vara kärleksfull och förlåtande oavsett vad som än händer.

- På återseende snart igen säger de båda två med en o samma röst.

Nu släpper jag handen ifrån kristallkulan, den ljusblå energin försvinner efter en stund, och jag kan gå fram emot fönstret där Venus visar sig. Ler emot henne och stänger sen fönstret sakta.

Ser mig runt i rummet och tackar så mycket för denna resa. Dags att ta mig tillbaka till Månsljus i grottan.

Tar ett par djupa andetag och kan nästan direkt känna att jag sitter vid hennes sida vid elden mitt i grottan.

- Vilken oväntad resa, detta hade jag definitivt inte väntat mig. Varför i hela fridens namn har Du inte sagt något om detta till mig tidigare?

- Skulle Du trott på mig om jag hade gjort det?

- Nej, jag kan inte tro på det ännu, jag får ta det som det kommer. Detta var mycket för mycket. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag måste ju fortsätta, det är ju en sak som är helt säker.

- Kommer Du att orka med detta?

- Det vet jag ärligt talat inte, men jag känner att jag måste försöka för min egen skull. För att förstå mera, och förhoppningsvis lära mig mera. Sen ska jag inte bry mig så mycket om vem som är mina förfäder, det orkar jag inte med just nu.

- Det är en bra början.

- Är det något som Du vill berätta för mig innan jag tar mig hemåt?

- Nej, du har arbetat tillräckligt för idag.  Kommer Du ihåg vilka dina gåvor har varit?

- Jag har fått ett fjäll från en ödla, ett trollspö fastlindat med skinnremmar vid min högra handled, och så fick jag ett rubinhjärta idag. Men det känns som om denna skatt har gömt sig i mitt hjärta redan.

- Den kommer att visa sig när det är dags.

- Ok, nu måste jag återvända hem, jag orkar inte så mycket mer just nu. Tack för denna stund.

- Tack själv, vandra i frid. Säger hon med ett leende och ett klurigt uttryck i sina ögon.

- Hur menar Du nu......

- Vi är alla mycket nära.

- På återseende, säger jag. Just nu kan jag inte fundera mera på detta.

Mitt huvud känns riktigt tungt och jag måste nog gå ut i snövädret en stund för att få lite jordkänsla.

Snöflingorna faller tätt, de är inte så stora, det blåser inte så det ska bli mysigt med en tur med kameran i skogen.

Bilder från skogsturen idag

Talgoxarna har bråttom ute vid våra fågelmatbord.

" Känn tillit. Det Du gör är fullkomligt rätt. Min gåva till Dig är att ha förtroende för Dig själv och det du gör." Med andra ord Du kan slappna av. Du är på helt rätt spår.

En Dovhjortskalv som varit och käkat morötter vid vår foderplats i skogen.

"Se det goda i allting som sker. Min gåva till dig är att hjälpa andra att se det goda som sker i deras liv." Här handlar det om att se det goda i ditt liv och att därefter hjälpa andra att se det goda i deras liv.

Det snöar för fullt 2010 11 29.

2010 12 10

För några dagar sedan fyllde jag 50, det sägs att man blir vuxen då. Jag undrar ifall det kan stämma, vet inte ifall jag vill bli vuxen.

Snön ligger fortfarande djup i skogarna runt vår gård, och vi matar de vilda djuren dagligen med morötter, betor, vete och hösilage. De skygga kronhjortarna har hittat foderplatserna och de hjälper de andra djuren att också komma fram när de trampar upp breda stigar i skogen.

Kronhjortens budskap: Ut och praktisera din visdom. Min gåva till dig är att bli erkänd eller känd för det du gör. Du behöver synas, Världen vill se dig.

Nej, det tror jag inte på alls, så jag tar och försöker bege mig till grottan.

Det känns som om jag pulsar i hög snö för att komma fram till grottan, men det tar inte alls lång tid innan jag har kommit fram till mynningen och kan gå in i värmen där en eld sakta brinner.

Månljus tittar upp ifrån sin plats vid elden, och jag hälsar på henne med en bugning och händerna sammanpressade framför mig.

- Hur mår du nu? frågar hon stilla.

- Har vilat hela dagen, så jag tror att jag mår bättre, men det är länge sedan jag var så sliten som jag är nu. Hoppas att det släpper snart, jag vill inte känna mig så här trött.

- Det beror på hur Du väljer att känna Dig.

- Jag förstår det, men har inte hittat någon väg ur detta, ska släppa så fort jag bara kan.

- Orkar Du en resa idag? Frågar hon sakta.

- Hoppas det, det är ju därför jag är här. Finns det något annat som jag borde göra istället?

- Nej, det är viktigt att du lär Dig hur du ska finna kunskapen, och få bort alla blockeringar. Minns Du fortfarande vilka dina gåvor är?

- Ett fjäll från en märklig ödla finns i en läderpåse runt min hals, jag har fått ett trollspö fäst med läderband runt min högra underarm, och så har jag fått ett halsband format som ett rubinhjärta, men jag kan inte känna något av detta längre, även energin från ormen har försvunnit.

- Ingen av dina gåvor har försvunnit, det är Du som har vant Dig vid energin i gåvorna. Det är en av orsakerna till att du känner dig så trött. Vila hjälper vid energibalansering.

- Det är ju bra att veta, är det något speciellt jag ska tänka på innan jag beger mig till pyramidrummet?

- Välj Din herre idag, och följ enbart den vägen.

- Det verkar som om det är dags med en prövning idag, jag ska komma ihåg dina ord, tack.

- Gå i frid och kärlek.

- Tack, jag kommer tillbaka till dig när jag är klar. Vi ses om en stund.

Månljus sitter vid min sida och ser rakt in i lågorna, och jag försöker bege mig till ormens tredje öga för att komma vidare.

Det strålar som en diamant vid porten, ljuset som ormens tredje öga sprider gör mig nästan yr i huvudet. Jag står en stund och betraktar ljuset och går sedan rakt in i det. Innanför ljuset är det ganska tomt, och jag tänker mig rakt upp igenom pyramiden till rummet i toppen. Den sista biten går jag på en trästege och kommer upp genom ett hål i golvet. Rummet är sig likt, kristallen i mitten, luckor för fönstren i alla väderstreck och en stor rund spegel som hänger på två stolpar vi ena väggen, undrar vad den är till för.

Jag ställer mig en stund och känner mig för vad som skall göras nu. Fönstret rakt framför trappan är mot öster, denna gång ska jag välja fönstret som är till vänster dvs. mot norr, så jag går fram och öppnar träluckan och ser ut genom fönstret.

En vacker dal ligger framför fönstret, det är sommar. Jag ser ett par komma gående längs en stig hand i hand.

Jag går fram till kristallen i rummets mitt och lägger handen på den, jag blir tung i huvudet av energin, mycket motstånd inom mig gör att det är trögt. Jag ber att mitt motstånd ska försvinna, och att jag ska våga tro på detta, jag vill tro, men vågar inte riktigt. Det känns som om jag inbillar mig. Hur kan en bok bekräfta det jag har gått igenom när jag läser allt i efterhand.......Då måste jag ju tro på detta, och inte vela på detta sätt. En gång till ber jag att mitt motstånd ska försvinna och att jag ska få ta del av min kunskap. Det blå ljuset kommer inte, men det känns som om jag ska gå ut på den där ängen som jag såg i norrfönstret.

Jag ser paret som går hand i hand på stigen, de är unga och lyckliga. De har insett båda att de hör samman resten av livet. Det känns som om det är Olle och jag i ett helt annat liv.

Jag studerar i ett kloster känns det som, och mannen arbetar som bildkonstnär eller någon annan sorts hantverkare. Han arbetar med att forma trä till skulpturer och lär sig detta hantverk. Vi är båda djupt troende, och tron är det som har fört oss samman.

Det blir krig i landet där vi lever...jag tror att det är norra Italien, eller södra Frankrike. Mannen väljer att bege sig ut i kriget för att skydda sitt land, återvänder inte.

Resten av kvinnans liv spenderas i klostret för att studera kärlekens och förlåtandets väg. Det är inte enkelt att förlåta de som startar krig. Det är dags att släppa all sorg och inse att allt bara är en illusion som sinnet väljer att skapa. Vi kommer alltid att finnas vid varandras sida om vi väljer vägen för kärlek och förlåtande.

Kunskapen som lärs ut i denna skola i klostret är kärlekens och förlåtandets kunskap. Det är något som jag har svårt att tro på att det lärs ut i ett kloster...därför är det trögt för mig att känna/se detta, men som för mig idag är helt logiskt.

Kunskapen om att kärleken mellan man och kvinna är helig, utan den kan balansen på jorden inte infinna sig. Moder Jord och Fader himmel, båda är förenade i ett som en enda gud när allt är i balans, när allt är ett. Tiden är inne för detta, det är dags för den kvinnliga energin att få mera plats på Moder Jord. Balansen måste infinna sig för att vi alla ska vakna.

Vi som har en äkta stor kärlek till en livspartner vet hur denna kärlek känns, och har inte längre något motstånd för denna kunskap.

En mörk skugga kommer gående emot mig, den känns hotfull, ögonen är svarta hål som drar all kraft ur min kropp, liksom suger energin ur mig. Skuggan ser ut som ett stort vilt odjur, huggtänder och dräglande mun. Den sträcker sin arm emot mig, men jag står kvar och vägrar ge med mig, jag blundar och tänker på Jesus, tänker på att han alltid finns vid min sida, jag blundar tills jag känner att odjuret är borta...istället står Jesus vid min sida, i ett gyllene sken.

Jag böjer mitt huvud och tackar honom för att han finns där alltid, jag berättar att det känns tryggt att veta. Frågar lite försiktigt ifall det är något han vill berätta för mig nu.

- Nej inte just nu, men jag vet att du har flera frågor. De kan vi ta nu.

- Varför kallar du mig för din dotter, jag kan inte tro att det är så, det är ju flera som säger det just nu.

- Varför skulle Du inte kunna vara det? Din själ är alltid nära mig, jag älskar dig som min egen dotter.

- Jag kan inte förstå detta, men jag kan inte heller se bort ifrån detta. Måste jag förstå detta för jag känner själv att jag blir helt blockerad av dessa ord.

- Nej Du måste inte förstå detta just nu, en dag kommer du att förstå.

- Har Du alltid varit min lärare?

- Ja, jag har alltid funnits vid din sida.

- Kommer du att vilja förmedla dina budskap via mig till resten av världen?

- De budskap som redan är förmedlade ligger i tiden fortfarande. Att utöka detta arbete är upp till Dig att välja, din energinivå måste höjas i så fall.

- Hur gör jag då?

- Du måste sakta ner din takt, och meditera oftare för att stilla din tid.

- Just nu har jag inte mera tid, jag ska försöka tänja tiden och skapa mer av den. Får rensa bland mina uppdrag för att få kvar det som är viktigt för mig.

- Det handlar mest om hur du väljer att känna dig.

- Ja jag antar att du har rätt. Jag ska spendera mer tid i naturen, då brukar jag alltid känna mig fri.

- Naturen är den bästa medicin alla kan använda sig av.

- Tack, det vet jag så väl, men det är bra att bli påmind om det. Varför ser jag en triangel just nu?

Medan jag talar till Jesus ser jag en triangel med ett öga mitt i, det liksom strålar inifrån triangeln, jag har sett denna triangel tidigare, men vet inte vad den innebär.

- Denna bild visar dig att det är en väg mot kunskap, treenighetens tecken för vissa, för dig innebär det en väg emot kunskap. Du ska veta att vi alla är sammankopplade av denna bild, vi är alla delar av fader moder gud. Så som i himmelen, så och på jorden. Balansen kommer att infinna sig när kärlekens väg visar sig för alla. Den är på väg genom många som redan går på denna väg. Du är en av dem som redan går på denna väg. Sida vid sida med mig.

Nu måste jag bryta, ber om ursäkt, men nu måste jag gå tillbaka. Min man kommer in genom ytterdörren med två lyckliga hundar som rusar genom huset för att hälsa på mig.

Vandra i frid.

- Tack, jag återkommer så snart jag kan.

Jag släpper handen från kristallen, och går bort till fönstret i norr och stänger det. Tar några dupa andetag och tänker mig tillbaka till kvinnan vid elden.

- Jag måste tillbaka hem genast, jag är helt tung i huvudet och har nog varit borta lite för länge.

- Det är ingen fara, det är bara din förkylning som bråkar med dig. Gå i frid.

- Tack.

2010 12 12

Tidig morgon, snöstorm ute, min man har precis kört iväg för att jaga med hundarna trots snöstormen. Får se ifall de kommer tillbaka direkt, vägarna här är inte lätta att köra på när snön direkt bildar drivor.

Efter bara en liten stund kan jag känna energin ifrån grottan och se elden i mitten, jag sätter mig för att vänta på Månljus. Hon kommer nästan direkt och sätter sig vid min sida.

- Skönt med en tidig start, säger jag medan jag hälsar på henne. Månljus ler mjukt och säger att det är bra att passa på när man har möjlighet.

- Idag känns det som om jag ska försöka bege mig till trädgården för at börja lära mig mera, men du kanske har något annat på gång?

- Nej, det är bra ifall du följer känslan, men låt dig inte begränsas av dig själv, utan låt det som händer hända tills du har mera kontroll på energin från kristallen. Du kan alltid vara trygg med den energin, den kan aldrig skada enbart visa sanning, och den kommer i den takt du själv orkar ta emot den.

- Jag har svårt för att acceptera det Jesus sade till mig, det nästan blockerar mig helt igen.

- Låt inte dig själv begränsa dina egna möjligheter, låt din nyfikenhet leda dig fram.

- Jag ska försöka, men jag har varit nära att strunta i detta stundtals, men du har rätt, jag är för nyfiken för att ge upp.

- Då så sätt igång nu. Säger hon med ett uppmuntrande leende.

- Ja, jag gör väl det. Vi ses om en stund.

När jag tänker mig tillbaka till trädgården känns det som om jag är klädd på ett annat sätt. Det känns som om jag har en lång fotsid ljusblå klänning eller vad det heter. Ser nästan ut som en nunna, men jag är inte en sådan. Kläderna representerar skolan.

De växer rosor överallt och vita duvor flyger runt i trädgården, allt är smaragdgrönt, blodrött, klarblått och snövitt...många färgnyanser däremellan på mängder av olika blommor. Rabatterna är välskötta på de flesta ställen, men just där jag sitter är det lite mera vildvuxna rosor som nästan omsluter stenbordet och stolen jag sitter vid. Det är småsten på marken, och jag kan höra någon komma gående på gången som leder till platsen jag sitter vid. Nära mig hörs porlandet ifrån en vacker fontän, vattnet rinner från fontänen till en rund uppmurad källa.

Det är en kvinna som möter mig, hon är ganska lång och smal. Klädd i samma kläder som jag bär fast i en röd nyans med silvervitt i kanterna. Hennes hår ser rödbrunt ut, det är långt.

- Hej, vem är Du?

- Jag är din syster Maria Teresa.

- Jag ska försöka att acceptera detta, välkommen. Jag inser att jag är oartig och vet inte riktigt hur jag ska bete mig när jag blir så paff.

Kvinnan skrattar åt mig, och räcker mig en hand...kom säger hon, jag ska visa dig mer.

Jag tar hennes hand lite försiktigt, och det känns som om vi virvlar uppåt. Rakt upp.

Efter en stund är vi i en ganska stor sal, vita väggar, marmorgolv, många - säkert fler än hundra människor sitter på stora kuddar och lyssnar på en man som står vid ett podium vid ena väggen. Det ser ut som Jesus som precis ska börja tala, och vi sätter oss på varsin kudde. Jesus nickar emot oss för att visa att han ser att vi är där.

Lyssna noga nu, säger kvinnan.

Jesus börjar tala:

Tiden som vi just nu är inne i ska leda till något vackert. De som har valt att återfödas till denna tid kommer att vara de som väcker andra till att vandra på kärlekens och förlåtandets väg.

Ni som är samlade här idag har fått en del kunskap redan, somliga mer andra har varit tröga att väcka.

(här ler jag inombords, jag måste nog tillhöra de tröga.)

Ni ska alla veta att Ni är en del av mig och gud. I era hjärtan finns gnistan som ger Er kärlekens kraft och styrka. Den är oövervinnerlig, den kommer att lysa upp alla rädslor och förlåta allt mörker som finns. Med kärlek och förlåtande kommer Ni alltid att finna Er tro. Ha tillit till Er kunskap och tro på att allt skall bli som Ni önskar. Allt kommer att bli som i himmelen. Ni kommer i era liv att uppleva en stor förändring på Jorden då kärlekens väg kommer att visa många vägen mot gud.

Jag ställer en fråga: hur är vi delar av Dig och gud?

Han leer glatt emot mig, och skrattar...ja där är en av rebellerna som har varit tröga. Hon borde veta bättre.

Sedan säger han så här.

Du är en del av mig eftersom Du är min dotter, jag finns alltid vid din sida nu, har alltid funnits där tidigare, och kommer alltid att finnas vid din sida.

(detta stämmer, det kan jag inte förneka, han har alltid funnits vid min sida i detta liv. Trots att jag har vänt honom ryggen så många gånger, så finns han där ändå. Jag har inte orkat tro på att det är Jesus som talar till mig)

- Betyder det att alla andra i detta rum också är dina döttrar och söner?

I mitt eget liv fick jag tre barn, du är ett av dem. Ni fick barn i er tur och så vidare. Ni är alla en del av min själsfamilj. Därför finns gnistan från gud i Era hjärtan, denna gnista finns i hundratusentals människor runt om hela Jorden. Denna gnista skall vakna nu, och börja lysa. Era själar har valt att återfödas till Jorden för att hjälpa till att skapa fred och ny kunskap till Jorden. Kunskapen om frihet, glädje, kärlek, ljus, frid. Allt är enkelt ifall Ni bara ber om det.

- Hur väcker vi gnistan på de som ännu inte har vaknat? Frågar jag

Det är en av uppgifterna som vi utför tillsammans med Er på Jorden, vi på denna sida arbetar ständigt för att alla ska vakna och få del av sin fulla kraft. Ni har all kunskap inom Er till att utföra allt Ni drömmer om.

Han sträcker ut båda händerna framför sig och håller dem stilla. En varm känsla omsluter mig, och jag ser att en kvinna står vid hans sida. De båda hör ihop så fullständigt att det syns lång väg.

Den varma sköna kärlekskänslan gör att jag slappnar av helt, och börjar tänka på hur det var när jag valde att återfödas till denna tid.

Jag tror att jag kunde alla språk, ett språk som jag tror var arameiska, världens vackraste språk tyckte jag att det var...jag har nog aldrig hört det talas idag. Det är mitt första minne när jag föddes till detta liv, att jag var så frustrerad över att ingen föstod vad jag sade, jag som kunde tala alla språk. Jag minns att jag försökte tala på kinesiska, och tyska...men ingen förstod. Till slut gav jag upp, och försvann in i dimman helt och hållet.

Hur gick det till när jag valde att återfödas?

En stor själsgrupp i en dimension som kallas den nionde, vi är de gnistor som Jesus talar om, våra själar har en del av honom och gud inom sig. Alla har det, men av någon anledning finns det olika varianter.

I den nionde dimensionen upplever man inte sorg eller saknad, allt är frivilligt. Allt går ut på att tjäna mänskligheten på kärlekens väg, genom att stötta på alla möjliga sätt. De som väljer att finnas i nionde dimensionen är de som själva valt det, valt tjänandets väg. Guds tjänare kan man kalla oss. I denna dimension har man tillgång till all sin kunskap samtidigt. Det är därför jag upplevde att jag kunde alla språk. I den nionde dimensionen känner jag mig mest som man vilket nog är den första gången jag har gjort. Brukar alltid känna mig som kvinna.

Balansen mellan kvinnligt och manligt är helt fullständig i denna dimension.

Hur kan det gå till när man väljer att återfödas, hur kan en själ få plats i en så liten kropp? Hur går det till?

Beslutsdelen är helt frivillig, själsfamiljer väljer att återfödas samtidigt för att tjäna på samma sätt som från den andra sidan. Kroppen blir en begränsning. Det enda jag kan känna är en stark tunn virvel som är min själ när den går in, eller sugs in i barnets fysiska kropp, sen blir den fäst där någonstans i trakten av hjärtchakrat. Något mer kan jag inte se eller känna ifrån hur det går till, eller vem som tar beslut...antar att det är vi tillsammans som bestämmer när vi ska återfödas och i vilka familjer.

En viktig del i arbetet som "återfödd" är att sprida själsgnistan till våra barn, att lära dem att leva efter sitt eget hjärta och att lita på sin egen tro och följa den. På detta sätt sprids gnistan till tusentals. Våra nuvarande barn är den generation som kommer att få skörda frukterna av vårt arbete nu. Låt deras skörd bli en mycket stor kärlek till allt som ÄR.

Jesus tar ner sina händer och vi kommer tillbaka ifrån vårt "drömstadium" så att vi kan lyssna till hans ord.

- Var och en av Er har fått svar på en del av Era personliga frågor, Ni har alla liknande frågor, men var och en av Er har olika bakgrund, så svaren måste komma på Ert eget sätt. Återkom när Ni har möjlighet.

Maria Teresa tar min hand och vi färdas tillbaka till trädgården igen.

- Oj, man ska verkligen inte ha några förutfattade önskningar om vad som ska hända i dessa stunder. Tack för att du visade mig vägen. Är du min syster på riktigt eller är du min själssyster?

- Jag är din själssyster, vi är många idag. Vi är alla systrar på sätt och vis.

- Tack så mycket för denna stund, jag börjar tappa fokus, så det är dags att ta farväl för denna gång. Är det något mer som jag borde hinna med idag?

- Nej, återkom när Du har möjlighet.

- Ok, på återseende då. Tack.

Det tar inte lång tid att tänka mig tillbaka till grottan och Månljus som väntar vid elden.

- Hej, Det blir mer än vad jag kan tänka. Jag måste försöka minnas, men det går inte. Vet inte hur jag ska göra.

- Det tar lite tid innan spärrarna försvinner, men det mesta är borta, så nu kan du lyssna utan att sparka bakut direkt.

- Ja, det är ju en bra början.....säger jag med ett litet skratt. Känner mig ganska förvirrad av detta nya, men måste släppa den känslan. Allt verkar vara ganska logiskt egentligen, hur konstigt det än verkar.

- Ja det är dags att inse att Du är mycket mer än vad Du tror.

- Jag måste tillbaka nu, jag kommer tillbaka när jag kan. På återseende.

- Vandra i frid.

- Tack.

Jag inser i efterhand att jag hoppade över pyramidrummet denna gång, och gick direkt till trädgården...hur nu det gick till!!

Våra vita duvor är mycket lika de som finns i trädgården jag kommer till i dessa "resor"

" Ta hand om ditt hus/ditt hem eller din familj. Min gåva till dig är att skapa dig en trygg omgivning. Ägna dig åt konkreta saker för att få en fast grund att stå på"

Ja det kan jag hålla med om, jag behöver grunda mig nu. Tack! 

Det blev en biltur med kameran på vackra vintervägar i skogen och till havet. Isande stark vind och klarblå himmel bra för att fotografera, men hur kallt som helst.

2010 12 15

Jag försöker ta mig till grottan där Månljus finns, men det är trögt. Min far sitter och spelar Mahjong vid Olles dator, och av någon anledning stör det mig. Kanske jag som bara är irriterad för jag aldrig får vara ifred. Jag måste släppa den känslan, annars funkar det inte.

Istället för att gå till grottan tar jag mig direkt till ormens tredje öga. Framför mig är det strålande ljuset ifrån porten och jag tar ett steg rakt in i ljuset som är gnistrande vitt med blå frekvens.

När jag är där inne, tänker jag mig uppåt, och efter en stund kan jag känna att jag är på väg upp för stegen till översta rummet. När jag har kommit upp, kan jag se att allt ser ut som det brukar, fönster i alla väderstreck, kristallen mitt på golvet, och en stor rund spegel på en ställning vid ena väggen till vänster.

Jag blir alltid förvirrad i vilka väderstreck som fönsterna är i, men det rakt fram ska vara mot öster, så det bakom trappan/stegen måste vara mot väster. Står en stund och känner efter vilket fönster som skall öppnas idag, jag tar fönstret jag inte har provat tidigare...vad jag kommer ihåg, det mot väster. Går fram och öppnar det, en mörk natthimmel visar sig, en stjärna blinkar klart emot mig, inte så långt ifrån den ligger plejaderna, sjustjärnorna...som egentligen består av flera hundra stjärnor.

Dags att gå fram till kristallen, står en stund och samlar mig innan jag lägger handen på dess blankpolerade yta. Det känns kallt mot handen en liten stund, så börjar den blå energin spridas in i min kropp.. När jag känner mig helt fylld av energin från kristallen ber jag att få tillgång till min egen kunskap.

Jag hamnar i trädgården med en bok framför mig, boken är ganska stor och skriven med snirkliga bokstäver, vackra bilder är målade i kanterna....jag försöker förstå vad det står, men kan inte läsa texten.

Moder Maria kommer fram till mig, jag hälsar på henne genom att buga mig och pressa samman mina händer framför mig.

- Välkommen tillbaka, säger hon sakta.

- Tack, det känns lite förvirrande, men jag ska försöka att inte backa innan jag har försökt förstå mer av allt detta.

- Det är en bra början.

- Det är inte helt enkelt, jag har mycket svårt för att tro allt, för jag tror att jag blandar samman allt med en bok jag läser just nu.

- Det spelar ingen roll var Du får kunskapen ifrån, allt har samma källa, du läser eftersom det är dags nu.

- Det kan stämma. Finns det något jag ska göra här idag?

- Ta min hand så ska jag visa dig något annat. Moder Maria räcker fram sin vänstra hand emot mig, och jag sträcker mig försiktigt lite tveksamt fram emot henne för att ta tag i den.

- Du är lite orolig säger hon roat, du vet ju inte ifall du kan tro på detta vi gör här....varför är du då orolig.

- Jag får erkänna att jag har varit med om upplevelser som har skakat om mig rejält, så jag borde ju inte ha några reservationer om ifall det är på riktigt. Jag inser det själv när jag känner min oro. Tack för att Du påminner mig om den känslan, ska försöka inte ha några förutfattade meningar, men det är ganska svårt i detta fall.

- Vill du resa med mig idag? frågar Moder Maria.

- Ja, säger jag bestämt, det vill jag...så tar jag hennes vänstra hand.

Det känns som om vi går upp för en stor vit trappa till ett palats med höga kolonner framför, det ser ut som ett grekiskt tempel, det är jättestort. Vita marmorstatyer som ser ut som änglar, allt är helt vitt, och det känns som om det enbart är denna plats som finns. Vi gå in genom öppna stora dubbeldörrar i utsnidat brunt trä. Golvet är chackrutigt i svart och vit marmor. Det känns som om vi är inne i en "hall till himmelen", jag har varit här förr en gång när jag följde med barn hit som skulle möta Moder Maria.

Vi går upp för trappan, och fram till Marias dörr...den är välvd och i trä. Moder Maria öppnar dörren och vi går in.

Det är helt stilla här inne, jag kan inte känna eller se något alls. En ganska lång stund försöker jag se eller känna något, men känner inget alls, det känns mest som en TM meditation fast utan mantra. Helt tomt i huvudet på mig, som precis innan en transcendering.

Vi går ut efter en stund, och jag ber om ursäkt för att jag inte kunde uppleva vad hon ville visa mig.

- Det var detta jag ville visa Dig. När allt är tyst och stilla kan du uppleva allt som är i allting. Börja meditera igen, du behöver det nu.

- Tack det ska jag göra, är det något mer som jag ska se idag?

- Nej, du behöver vila, ta dig hem igen.

- Jag tackar henne, och beger mig tillbaka.

Släpper handen ifrån kristallen, och går och stänger fönstret i väster som är öppet. Klart för denna gång.

Dags att börja meditera.

2011 01 02

Det har hunnit bli ett nytt år, och jag kan inte alls säga att jag har mediterat mer än jag gjort tidigare. Hur gärna jag än har önskat att jag hade tiden och ro att göra det, så finns det alltid något som jag måste prioritera före detta. Dessutom vet jag att det är jag som prioriterar fel.....suck.

Idag har jag en stund för mig själv, så jag får se ifall jag kommer någon vart idag.

Det är inte så svårt att se porten vid ormens tredje öga numera, men jag går ändå via grottan och Månljus....vilket faktiskt är knepigare, får prata med henne om det...hur jag ska göra.

Efter en stund kan jag känna konturerna av grottans mynning, och jag går lugnt in. Tunneln fram till grottans sal är inte så lång och känns inte mörk. Lugnt och fridfullt.

När jag kommer in sitter Månljus vid elden som vanligt, hon väntar redan på mig.

- Hej, visste Du att jag skulle komma idag?

- Din tid är annorlunda än min, svarar hon sakta. För mig känns tiden mellan våra träffar som bråkdelar av sekunder, för Dig känns det som en lång tid.

- För mig är en halv månad ganska lång tid, speciellt ifall man gärna vill göra något, men känner att tiden inte räcker till allt som ska göras.

- Du får lära dig att du har all tid som behövs, det finns många sätt att lära sig, och Du har funnit flera sätt.

- Antar att det är tålamod som fattas, jag vill att allt ska ske samtidigt. Jag kan bli besviken på de som kallar sig lärare och reser runt och berättar om kunskap.......besviken för att de inte alls förmedlar kunskap.

- Det är väl en bra insikt att se vilka lärare som inte passar Dig, säkert finns det någon som de passar.

- Det sätt som passar mig bäst just nu, är detta sätt. Trots att jag inte hinner arbeta med det så ofta, känns det som om jag lär mig på ett speciellt sätt. Jag minns inget, men har allt nerskrivet så att jag kan gå tillbaka och läsa ifall jag vill. Jag har insett att jag minns när jag behöver det. Det är precis som om jag har öppnat dörrar till något som jag inte har haft tillgång till tidigare.

- Det vet vi också, men det är en lång väg kvar att gå, vill Du fortsätta?

- Ja, ifall det är OK med den takt jag har nu, så vill jag gärna fortsätta. Jag är inte speciellt bra på att hinna meditera, men ska försöka skärpa mig.

- Meditationen gör att Du rensar blockeringar utan ansträngning, men är inte nödvändigt. Kunskapen kommer fram ändå, men via meditationen går det snabbare.

- Jag förstår, har funderat på ifall jag ska gå via Dig och grottan här innan jag tar mig till ormens tredje öga. Vilket sätt är bäst?

- Du bör fortfarande gå via mig, frekvenshöjningen mellan "dimensionerna" kan ge Dig ont i huvudet. Ibland känns det som om ditt huvud trycker, det är denna frekvensändring jag talar om.

Du kommer att vänja dig ganska snart vid svängningarna i frekvens, men tills dess kan du komma hit först. Dock behöver du inte sluta hos mig, jag vet hur du har det ändå.

- Är det något Du vill berätta för mig innan jag tar mig vidare? 

- Jag vill att Du minns vilka dina gåvor har varit.

- En läderpåse runt halsen med ett fjäll ifrån en märklig ödla, ett trollspö fäst med läderremmar runt min högra underarm och ett rubinhjärta. Jag kan inte känna något av sakerna numera.

- Bra, då är du integrerad med dessa frekvenser. Nu kan du börja tänka på att använda kraften i trollspöt.

- Du det verkar helknasigt, kan vi inte använda något annat namn för detta? Jag flippar nästan ut av namnet...?

- Nej, nu ställer du dig upp och tänker på vad du vill göra just nu. Lyft din högra hand och bestäm dig.

Jag reser mig upp, höjer handen och bestämmer att jag tänder stearinljus lite överallt i grottan, innan jag sätter mig bestämmer jag att jag sitter på en tjock mjuk skinnfäll. Jag blir yr av att göra detta.

- Hur känns det, frågar Månljus.

- Jag blev yr, men det var inte svårt.

- Det är enbart din egen begränsade fantasi som sätter gränser för vad du kan skapa på detta sätt.

- Men det måste enbart vara i denna dimension som jag kan skapa på detta sätt.

- Vad är det som säger att det är så?

- Min egen känsla.

- I vilken dimension skapar Du känslor? I vilken dimension manifesterar de sig? I vilken dimension finns din kunskap?

- Hur kan jag använda denna kunskap för att skapa fred?

- På samma sätt som Du tände stearinljusen.

- Kan jag skada någon på detta sätt?

- Nej inte ifall du arbetar med kärlek som grund.

- Hur kan jag veta att jag är tillräckligt kärleksfull, jag vill aldrig skada någon på något sätt.

- Använd energin i ditt hjärta, dörren till ditt hjärta skall vara öppen när du arbetar på detta sätt. Du har använt detta tidigare.

- Jag börjar inse att jag har gjort det i flera liv, det är inte förrän nu jag ser sambandet.

- Du måste träna Dig på att använda detta sätt.

- Det är inte så ofta som det finns tillfällen, och jag är inte alls intresserad av att komma i närheten av dessa situationer. Det brukar vara mycket kaos i dessa lägen när jag har använt mig av denna "kraft"

- Det är dags att Du tränar Dig.

- Om jag tolkar detta rätt kommer jag att behöva kunna detta inom kort...eller?

- Helt riktigt, det är dags att Du tränar.

- Men hur ska jag göra det?

- Du måste börja minnas din kunskap.

- OK, det är tydligen dags att gå till ormens tredje öga.

- Ja, nu börjar det.

- Är det något jag ska veta innan jag går vidare?

- Arbeta alltid med ett öppet hjärta, det finns inget att vara rädd för, Du är alltid beskyddad.

- Tack, då går jag nu. Vi ses snart igen.

- Gå i frid, vi ses snart igen.

Det tar en stund innan jag kan se porten till ormens tredje öga, den strålar av ett gnistrande vitt sken med ljusblå nyans. Jag tar ett steg in i ljuset. Kan inte urskilja vad siluetterna runt mig är, allt är sandfärgat. Eftersom jag vet att jag ska rakt upp, så tänker jag mig fram till trätrappan innan det översta rummet i pyramiden. Jag klättrar sakta upp för trästegen som kan vara en trappa. Den är brant så det känns mera som en stege.

När jag väl är uppe i rummet ser allt ut som vanligt. Fönster med träluckor i alla väderstreck, en jättestor bergskristall som står på en träställning mitt på golvet, en stor rund spegel som står en bit bakom kristallen och framför fönstret i norr.

Jag står en stund och känner efter vad jag ska göra idag......går fram till söderfönstret och öppnar luckan, ljus strålar in ifrån solen, så ställer jag mig mellan spegeln och kristallen och ser in i spegeln medan jag lägger handen på kristallen och ber att få tillgång till min egen kunskap.

Nu måste jag ta en paus....min man och min far vill ha mat......ett bra sätt att träna tålamod!

Trekvart har gått, och jag provar att gå vidare. Får en känsla av att jag ska vänta. Måste kolla ifall min dotter är på väg hit.....jag har en halvtimme på mig. Får se hur långt det räcker, annars får jag ta en paus till.

Nu ställer jag mig vid kristallen igen och ser rakt in i spegeln, lägger höger hand på kristallen och ber att få tillgång till min egen kunskap.

En ljusblå energi sprider sig ifrån kristallen ut i min hand, och fyller resten av min kropp med denna energi. Jag kan inte se mig själv i spegeln, jag ser enbart mina ögon som speglas.

Det känns som om någon sitter framför mig på en stol, jag är bunden vid stolen med händerna bakom min rygg. Någon har misshandlat mig, men jag känner ingen smärta. Mitt ansikte är svullet och blodigt. Jag står vid sidan om och studerar scenen som visas framför mig.

Två vakter står vid var sin sida om mig dvs kvinnan i stolen, lite märkligt att se sig själv utifrån, men så är det. Mannen som sitter framför mig har iskalla ögon, han kallar mig för häxa och trollpacka, och vill att jag ska berätta något för honom. Något om hur jag gör när jag skapar med kraft.

Aldrig i livet att jag kommer att visa honom något av en kunskap som enbart kan läras ifall man har ett öppet hjärta fyllt av ödmjukhet och kärlek. Ifall jag skulle lära honom kunskapens väg, måste han ända sitt sätt att bete sig emot andra...det säger jag till honom.

- Du måste vandra kärlekens väg ifall jag ska kunna lära Dig att arbeta med denna kraft, jag kan inte ge dig detta annars.

Mannens ögon glöder av ilska, och han hotar med att döda min son.

Jag ber honom att inte skada min älskade son, och berättar åter igen att jag inte kan ge honom något som han inte är mogen att ta emot. Du måste vandra kärlekens och förlåtandets väg ifall jag ska kunna ge Dig kunskapen. Du är inte redo.

Mannen som vill ha kunskapen har en stor maktposition, jag tror att han kallas för påve, eller så arbetar han för påven. Han är fullkomligt vansinnig för att jag inte visar honom hur jag arbetar med kraften. Han beordrar att min son skall dödas.

Ett par dagar senare släpar vakter ut mig ur en fängelsehåla, det är kallt och smutsigt. Min kropp är svag efter misshandel och tortyr. Varför visar de mig hur de dödar alla mina nära och kära, de försöker tvinga mig att lära ut kraften. Nu ska de döda min son, en pojke som ser ut som min son släpas fram och binds vid fyra ardennerhästar...de sliter honom i bitar och kastar hans kropp vid mina fötter. Jag kan inte se ifall det är min son, det är för mycket blod överallt, men de säger att det är min son. Mitt hjärta låser sig i kramp, och jag inser att jag aldrig mer kommer att använda mig av kraften som finns där. De har lyckats med att stänga porten till mitt hjärta, jag kan inte längre förlåta de grymheter som de utför i kyrkans namn.

Någonstans i Frankrike bränner de en kvinna, den sista av alla i hennes församling, för att hon vägrade att dela med sig av kunskapen, och för att skrämma resten av befolkningen till lydnad. De lyckades skrämma befolkningen, och de lyckades få henne att sluta kämpa, men de lyckades aldrig att få hennes kunskap. De var inte redo.

Jag ser hur en liten pojke som ser ut att vara min son blir transporterad till Rom i en fängelsevagn, han blir uppfostrad i ett munkkloster, ensam, skrämd, slagen av munkarna. Hur i hela friden kan de göra så mot en liten pojke. Pojken är min son som påven har tagit istället för att döda honom, de dödade en annan pojke som var mycket lik min son. En sista hämnd, men pojken växer upp och minns hela tiden sin uppväxt i kärlek. Han glömmer aldrig, och delar inte med sig av sin kunskap till munkarna eller påven. Han rymmer ifrån klostret när han är tillräckligt stor. Finner en varm kärleksfull kvinna att dela sitt liv med. När han behöver använda sin kraft för att försvara sin familj är det inte någon som märker hur han gör. Han bara vet hur man ska göra. Kraften strålar ut ifrån hans hjärta och ifrån hans händer. Liksom det gör och gjorde på mig.

Nu måste jag sluta, eftersom min dotter, hennes pojkvän och deras hund har kommit in i rummet och sitter och pratar med mig. Jag fortsätter så fort jag har möjlighet.

Just nu är det lugnt  i huset igen. Måste se hur jag ska avsluta detta och kolla ifall något mera händer.

Ganska enkelt är jag tillbaka och kan se min sons liv. Han har lyckats förlåta allt, det är därför som han kan använda kraften. Han reser med sin familj till England eller Irland där hans syster lever med sin famlij. De återförenas. Vilken glädje de sprider, de startar en liten skola för de som vill leva och gå kärlekens väg. Jag följer dem ifrån andra sidan och är så stolt över dem, på något sätt har jag lyckats visa dem vägen till varandra ifrån andra sidan. De kan stötta varandra. Det ser ut som om de lever ett långt fint liv tillsammans, mina båda barn och deras familjer.

Jag frågar ifall det är något mer jag ska se idag. Ber att få veta ifall jag ska se något mer av min  egen kunskap.

Så befinner jag mig i Marias trädgård igen, det doftar rosor och en varm mild vind smeker min kind. Jag sitter vid stenbordet i en del av trädgården som nästan är övervuxen av röda rosor. Vita duvor flyger i resten av trädgården och porlet ifrån en fontän hörs en bit bort. Maria kommer sakta gående emot mig. Hennes långa ljusblå mantel är kantad av guld och silvertrådar.

Jag reser mig upp och hälsar på henne med handflatorna sammanpressade framför mitt ansikte medan jag bugar lite. Maria hälsar på samma sätt.

- Nu har Du fått se en del av varför ditt hjärta inte längre vill arbeta med kraften.

- En gång i mitt nuvarande liv, skedde det av sig själv. Då väckte Jesus mig tidigt en morgon för att vi skulle arbeta tillsammans under en kris i Tibet, vi skulle lugna de Kinesiska soldaterna.....stämmer detta? Efteråt blev jag helt ställd, hur hade detta gått till....

- Ja ni har arbetat tillsammans på detta sätt under en lång tid, det borde vara enkelt för Dig att göra det nu med.

- Jag vet inte hur jag ska göra, när det sker så sker det av sig själv. Jag kan inte styra över det.

- Du styr över kraften med dina tankar, liksom allt annat. Be och Du ska få.

- Vill Du att jag ska träna på detta nu?

- Nej, det är dags att avsluta för idag, kom tillbaka snart.

- Tack det ska jag göra. Jag går nu då. Tack för denna gång.

- Vandra i frid, säger Maria och vänder och går iväg.

Efter en stund är jag tillbaka i pyramidrummet, jag släpper högerhanden ifrån kristallen, och går bort till söderfönstret och stänger luckan. Nu är jag trött i huvudet. Så många avbrott, jag minns knappast vad jag har gjort idag. Tur att jag skriver samtidigt som jag lär mig.

2011 01 09

Tacksam för att jag fick veta mer om sonen som jag tidigare trodde var dödad.

Det gör inte längre ont inom mig när jag läser om mina upplevelser i ett tidigare liv. Jag inser att mina spärrar kommer därifrån, samtidigt som jag ser att själen fortsätter vidare. Känslan som själen har på "andra sidan" den fysiska kroppen är inte alls fylld av smärta, utan det känns mera som insikt och behov av att förlåta och förändra. Kan inte förstå varför spärrarna i mitt nuvarande liv inte redan är borta...men de finns där. Hoppas att jag kan få bort allt.

Att se tillbaka är mer läkande än jag trodde var möjligt på flera plan. Spärrar som jag inte ens visste fanns har mitt undermedvetna plockat fram i ljuset, tydligen är jag redo att ta itu med detta.

Idag har jag tid att lära mig mera...får se vad som händer idag.

Månljus står leende framför mig i grottan, jag hälsar på henne som jag brukar och hon hälsar lite roat tillbaka. Hon tycker att jag beter mig lite för högtidligt emot henne, hon vill vara mer som en syster...men jag tycker att jag ska behandla henne med samma respekt som jag gör med andra lärare ifrån andra sidan.

- Det spelar inte så stor roll för mig...säger hon, jag har inte behov av det. Jag vet att Du har respekt för vårt arbete, det räcker för mig.

- Det är ju bra - säger jag, men jag tror att jag fortsätter som jag började ett tag till.

- Du gör som du vill. Säger hon och fortsätter med att be mig skapa eld i mina händer.

Det är inte svårt att tänka fram detta, en liten eld brinner i min hand, som jag släcker med den andra handen genom att lägga den ovanpå elden. Det känns inte alls varmt, jag kan bara se elden inte känna den.

- Hur kan det vara så enkelt i denna dimension? Undrar jag...

- Energin är annorlunda här, men med träning kan du skapa på samma sätt i din dimension. Tro på din förmåga att skapa med tanken och förändra energin, så kan du skapa vad du vill.

Materia är uppbyggt av ren energi i olika frekvens, det är frekvensen som förändras när du skapar.

Du kan skapa vad du vill ifall du tror på att du kan göra det.

- Det enda jag vill skapa är fred på Jorden....Himmelriket på Jorden för alla..

- Tro på att Du kan göra det, tron är det som gör hela jobbet. Använd tro och din känsla av fred och hur det ska se ut när himmelriket skapas på Jorden av Er alla, då kommer det att manifesteras av sig själv. Ni är många idag som arbetar emot samma mål, Ni är många som har valt att återfödas för att skapa himmelriket på Jorden. Ni och vi samarbetar för att målet ska fullbordas. Tillsammans blir vi en stor kraft av energi som arbetar för samma sak. Tillsammans kan vi påverka, förändra och skapa himmelriket på Jorden.

- Vill gärna tro, har alltid trott, men det är mycket som ställer sig i vägen. Media borde ha en annan inställning till de nyheter som ska spridas. Jag tycker självklart att det är viktigt att få veta vad som sker i världen, men det hade varit bra ifall det negativa kunde balanseras med minst lika mycket goda nyheter. Det sker mycket gott, utan att någon bryr sig om att berätta om detta.

- Världen håller på att förändra sitt sätt att se på allt, därför är det viktigt att balansera med tro och hopp. Ni är framtidens hopp. Ert arv till framtiden är tro och tillit, Ni måste skapa detta utan bevis och erkännande. Framtiden är Ert bevis.

- Du skräms när Du säger det på detta sätt.

- Det är ren logik, Ni måste balansera och visa tro på en framtid där alla kan leva i samförstånd på en ren Jord. Alternativet är otänkbart.

- Då ber jag att vi ska klara detta tillsammans. Låt oss bli många med samma önskan och tro.

- Ni är många, Ni ska finna varandra och skapa detta. Meditationerna är en bra samlingspunkt för Era själar, fortsätt med detta.

- Tror att Du har sagt detta tidigare, vet inte hur jag ska göra för att finna fler, men jag överlåter det till Er att hjälpa till ifall det är rätt för alla. Är det något mer vi ska prata om idag? eller är det Ok att jag går vidare till nästa nivå?

Månljus ser lite roat på mig....

- Du tycker att det är jobbigt med denna diskussion.

- Ja, det känns som om mycket läggs på mina axlar, men jag litar på att jag inte får för mycket utan jag hoppas att jag kan klara det. Jag förstår inte hur eller varför just jag, men tillsammans hoppas jag att vi ska fixa detta.

- Vi gör allt vi kan för att allt ska bli så bra som möjligt på alla nivåer.

- Jag inser det. Ska vi prata om något mer, för jag känner att jag ska vidare nu.

- Nej det räcker för denna gång. Vill påminna dig om detta vi har pratat om så att du vet alltid.

- Tack, jag förstår. Jag går nu...på återseende.

Jag bugar mig för henne och hälsar som jag brukar med händerna sammanpressade framför mig.

Så tänker jag mig till Ormens tredje öga, en port av rent strålande vitt ljus, med ett stänk av ljusblått. Tar ett steg rakt in i ljuset och därefter rakt upp....tills jag kan känna rummet i pyramidens topp.

Den jättestora bergskristallskulan som står på en träställning mitt på golvet är alltid det första jag kan känna, efter en stund börjar fönster, golv och väggar att visa sig. Spegeln som står bakom kristallen syns nu också. Står en stund och känner efter vad jag ska börja med.. Blir alltid förvirrad av i vilket väderstreck alla fönster är i, men det till höger om trappan ska jag öppna det bör ligga mot söder. Går fram och öppnar träluckan och fäster luckan så att den är öppen, en natthimmel visar sig med miljoner stjärnor, kristallklart och otroligt vackert.

Jag går fram till kristallen och lägger mina båda händer på den och ber att jag ska få ta del av min egen kunskap. Jag fylls sakta av en ljusblå energi, känner mig nästan självlysande, så ber jag åter igen att få del av kunskapen som jag har glömt.

Det känns som om jag har hamnat på samma plats där jag brukar prata med Jesus. Vi sitter på en äng i gräset och pratar. Han har ett grässtrå i munnen och tuggar på medan han pratar.

- Vad är det som säger att alla inte kan uppleva denna frid alltid? Finns det någon lag som säger detta, eller? frågar jag...

- Alla har sitt sätt att uppfatta sin verklighet, alla skapar sin egen verklighet och lägger sin energi på olika saker beroende på vad de anser vara viktigt.

- Man kan ju inte tvinga någon att sluta oroa sig eller skylla ifrån sig på andra, var och en måste ju inse att vi har ett ansvar emot varandra.

- Ditt ansvar är att vara Dig själv, att leva Ditt liv så som Du anser att Du vill leva.

- När jag gick i skolan fick vi lära oss budorden i bibeln...jag kan inte dem, men jag lovade mig själv då att följa dem någorlunda, mest för att jag ville kunna stå ut med mig själv.

- Alla måste kunna leva med sig själva, budorden är en bra början, men de är förändrade sedan de delades ut. Använd bönen "Fader vår" istället.

- Jag har inte någon religiös grund att stå på. Men jag vet att jag har en tro, och inser att den tron är mycket nära dig och gud.....det trodde jag inte alls på innan.

- Du är samma som jag och alla andra. Vi är alla lika.

- Det kan jag förstå och känna att det är så. Kan Du förklara skapandet och hur vi hör samman?

- Vår fader gud är den som skapar allt. Vi gör det möjligt med tro, tillit och de känslor som vi skapar med. Ifall det vi skapar ligger i allas bästa intresse, låter vår fader oss skapa det vi önskar och ber om.

- Kan Du förklara så att jag förstår? Detta verkar lite för enkelt.

- Det är så enkelt. För att få del av detta måste Du skapa med kärlek till allt, helt kravlöst.

- Jag har allt jag önskar mig i mitt eget liv, och är mer än tacksam för det alltid. Vad jag försöker skapa är Fred på en ren Jord. Hur skapar jag detta?

- Vi skapar detta tillsammans, vi är många som vill skapa detta, våga tro, släpp rädslor och låt din tro skapa en värld av fred, frid och ren kärlek. Skapa med din inre syn och med de känslor detta medför. Du och alla vi andra skapar med våra känslor och vår tro på en ny tid. Vi skapar en framtid med det vi utför idag. Alltid är NU.

- Kan Du visa mig?

Jesus tar min hand och visar mig:

Vi står bredvid varandra ute i universum någonstans och ser Jorden framför oss, blått hav, grönt land vitt vid polerna och när molnen visar sig. Planeten är vackrare än en ädelsten, allt ser rent och vackert ut. Så märker jag att vi är mängder av själar som står på samma plats tillsammans, när vi tar varandras händer förstärks energin i oss alla och jag kan se hur energin vi förmedlar lyser upp liksom ett nätverk av energi som finns i hela universum. Dessa trådar kommer ifrån Livets träd, gud eller vad Du vill kalla det. Allt som finns får del av den energi vi förmedlar. Ren kärlek strömmar ut ifrån oss alla och omsluter hela vår planet Moder Jord. Allt som finns får del av energin och vi ser hur allt förändras till en ren värld. Människor lever i samförstånd och respekt med varandra. Teknik utvecklas så att allt produceras och konsumeras utan utsläpp på mark, i vattnet eller i luften. Naturen är ren, Moder Jord trivs, och vi alla med henne. En ren lyckokänsla bubblar inom mig, det jag ser och känner är nästan samma som det jag ser och känner när jag mediterar.

- Då gör jag rätt! Säger jag när synen avtar.

- Ja, vi är många som gör på samma sätt, och fler blir det hela tiden.

- Kan Du förklara hur vi alla hör samman?

- Det är inte så komplicerat egentligen. Ni består av en fysisk kropp som innehåller en stor själ. Era själar är sammanlänkade av ett löfte att skapa himmelriket på Jorden. Era fysiska kroppar är skapade av allt som finns...Era kroppar skapar hela tiden om sig och använder samma produkter som finns, ni byter produkter med varandra....rent fysiskt är Ni sammankopplade av de ämnen Ni består av. Ni skapar illusionen av era liv själva.

- Då innebär detta att vi verkligen är ett. På alla plan. Ifall vi vill få illusionen att bli till himmelriket på Jorden, så är det vi som måste inse att det redan är så.

- Himmelriket är alltid där för alla som vill.

- Jag vill finns kvar i min fysiska kropp på Jorden, jag älskar mitt liv för mycket för att vilja finnas i himmelriket.

- Vad är det som säger att himmelriket inte redan finns på Jorden?

- Att jag känner att jag lever i paradiset är en sak, men jag vill att alla ska kunna känna samma sak alltid överallt.

- Du är inte separerad ifrån alla andra. Alla upplever samma önskan, skapa detta.

- Kan Du berätta hur och varför vi valde att återfödas för att skapa himmelriket på Jorden?

- Ni har alla fått ta del av många liv och lärdomar för att insikten ska kunna nås att vi alla är av samma fader. Alla är lika och har samma värde. Ni valde av ren kravlös kärlek att få alla att vakna samtidigt. Vakna för att Ni tillsammans ska kunna skapa himmelriket på Jorden. Det himmelrike som enbart Ni som lever på Jorden kan skapa. Ni kan skapa ett arv för framtidens barn.

När Jesus berättar detta visar han mig en tid ganska långt fram i tiden. Det liksom lyser om varje människa, ett ljus som kopplas samman med alla andra och med Jorden. Allting är naturligt rent, samhällen, transporter, naturen, vattnet, haven...jag ser allting i harmoni med Moder Jord.

Ifall jag kan ser detta måste vi kunna skapa detta nu.

- Är det därför att Du säger att vi skapar framtiden nu.

- Just nu är tiden inne i en expansion och höjning av medvetandenivån som kommer att plana ut under senare delen av 2011. Ju mer Ni höjer Ert medvetande nu desto större chanser har Ni att påverka framtiden positivt.

- Jag blir förvirrad, ibland säger Du att alltid är nu och ibland pratar Du om framtid....

- Ni påverkar framtiden med de handlingar och den medvetandenivå Ni har idag.

- Ok...Är det något mer jag ska veta idag, nu börjar jag tappa fokus.

- Använd alltid kraften av kärlek som finns i Ditt hjärta när Du skapar. Öppna dörren dit och låt allt få del av denna kärlekskraft. Alla kan göra på samma sätt. Tänk att Ni har en port framför hjärtat, bakom porten finns all kärlek i universum, öppna porten och låt allt välla ut och omsluta det som du vill dela med dig av kärlek till. Det kan vara Moder Jord, dina barn, ett krig som du vill få slut på, svält, kris av något slag i världen....vad som helst. När Du är färdig stänger du porten och kärleken inom dig fylls på direkt. Den tar aldrig någonsin slut. Du kan göra detta hur många gånger som helst bara Du gör det med kärlek och helt kravlöst.

- Stämmer det att kärleken som strålar ut ser ut som vitt starkt ljus?

- Det kan uppfattas som ett vitt sken. Det är därför som ljus och kärlek sammankopplas av många.

- Ok, tack...nu måste jag sluta. Tack för denna stund.

- Vandra i frid.

-Tack.

Så släpper jag mina händer ifrån kristallen, går fram till söderfönstret och stänger det. Dags med fikapaus, min far står i hallen och vill att vi ska äta tillsammans. Jag ska försöka landa om en stund.

Hunab Ku, en symbol som beskriver Mayas enda gud, symbolen kopplas också samman med uttrycket "In Lak´ech" som betyder - Du är mitt andra jag, som innebär - Vi är ett.

2011 01 15

Hälsar som vanligt på Månljus när hon visar sig. Frågar henne ifall tiden är för kort idag, har bara en och en halv timme på mig innan huset fylls av mina nära.

- Vi får se hur långt Du kommer idag, Du kan avsluta senare ifall det behövs.

Jag tackar henne och frågar ifall det är något som hon vill berätta innan jag går vidare.

Hon svarar att hon vill att jag minns vilka gåvor jag har fått, och jag berättar åter igen att jag har fått en läderpåse med ett ödlefjäll, ett trollspö fäst med läderremmar runt min högra underarm samt ett rubinhjärta. Detta är enbart som jag minns, kan inte känna någon energi ifrån gåvorna.

- Bra, svarar hon. Allt är som det ska. Så länge Du minns finns energin kvar. Nu kan Du gå vidare.

- Tack, vi ses så snart jag har möjlighet igen.

- Vandra i frid.

Porten vid ormens tredje öga strålar inte lika klart som det brukar, så jag väntar en stund. När jag kan känna den starka energin ifrån porten går jag in. Direkt är jag uppe i pyramidens topprum. Går direkt fram till fönstret rakt framför trappan och öppnar det. Dagsljus strömmar in, och jag ser blå himmel och en äng utanför fönstret. Jag går fram till kristallen och lägger min högra hand på den, känner direkt att jag fylls av en ljusblå energi, med varje andetag jag tar så fylls jag på. Till slut är hela mitt energifält fyllt av ljusblå energi. Då ber jag att få del av min kunskap.

Jag känner mig som en liten flicka, ganska mörk i skinnet, svart rakt hår, smal, inga kläder, glad och nöjd. Lever i regnskogen tillsammans med en äldre kvinna, min mormor. Hon är min lärare. Lärandet handlar om tid och intuition.

- Du måste lära Dig att inte tänka själv - säger mormor.

- Hur ska jag kunna låta bli det?

- Du måste stilla Ditt sinne.

- Hur gör jag då?

- Ormens tredje öga ger Dig svar, och den svarta panterns ögon leder Dig. Tänk enbart på ormens tredje öga, se det framför dig, sen kommer den svarta pantern att leda dig vidare.

- Varför ska jag göra detta?

- För att få del av din egen kunskap.

- Du är ju min lärare.

- Jag är här för att hjälpa dig finna din egen kunskap, den som finns i din själ. Det räcker inte med min kunskap, du måste finna din egen också.

- Är det något speciellt jag ska göra när jag koncentrerar mig på ormens tredje öga?

- När Du kan se det klart framför dig, så går du in i ljuset, därinne högst upp finner du en kristall, lägg handen på denna och du kommer att fyllas av en ljusblå energi. Denna energi kommer ifrån bottnen av källan. Din ursprungliga kunskap. Just nu är det den svarta pantern som leder dig vidare. Gå iväg till din plats och träna.

Jag går iväg till en vacker plats, en äng som ligger vid ett högt vattenfall. En liten damm bildas där vattenfallet slutar, runt om är höga branta klippor och höga träd. Jag sätter mig mitt på ängen, tänder en eld, och försöker att stilla mitt sinne.

Att se ormens tredje öga är enkelt, när det strålar i ett starkt vitblått sken går jag rakt in i det, kristallen jag ser är en kristalliserad skalle. Lika stor som ett barnhuvud, tror att det är bergskristall, men det är ett violett sken om den...så det kan vara något annat. Jag går fram och lägger min hand på kristallen, och fylls av energin som kristallen strålar ut. jag ber att få del av min kunskap, en svart panter visar sig både som djuret och en äldre man. Djuret och mannen är samma, mannen är shaman och kan välja hur han vill visa sig. Denne man har jag träffat många gånger tidigare. Jag hälsar på honom som jag brukar med händerna sammanpressade framför mig. Han gör samma sak.

- Det var ett tag sedan vi möttes, säger jag. Hur är det med Dig och alla de andra?

- Jodå jag har det bra, men jag har inte kontakt med de andra, så det kan jag inte svara på.

- Tydligen är det Du som ska leda mig vidare till min egen kunskap.

- Ja, det är dags att Du får veta lite mera.

- Ok, jag känner mig redo, vad ska jag göra?

- Sitt helt stilla och fokusera på elden och se hur lågorna dansar, när du känner dig tom på tankar lyfter du din vänstra hand.

Jag känner mig tom på tankar, så jag lyfter min vänstra hand. Han ger mig en fjäder.

- Spara denna en dag kan du behöva den. Följ nu med mig.

Helt plötsligt flyger vi fram, högt över berg och skogar. Marken rusar fram under oss, och det är helt utan ansträngning som vi flyger.

- Vart är vi på väg?

- Vänta så får Du se.

Jag följer efter honom, han seglar ner i en spiral, och jag blir yr i huvudet av känslan, svårt att följa efter.

Vi landar vid en Maya pyramid i nordöstra delen av Sydamerika.

Vi kommer in i ett stenrum högst uppe i pyramiden, kartor är ristade i stenarna, beräkningar på tid och universums mittpunkt. Mittpunkten har flyttat sig av någon anledning. Vi har flyttat från östra delen av jordklotet till västra....vi måste göra om beräkningar. Stenarna programmeras med information, inne i översta rummet på pyramiden kan man få tillgång till informationen. Man måste försätta sig i ett speciellt medvetandetillstånd för att få del av den inprogrammerade informationen.

- Nu vet Du hur Du ska göra för att förstå varför Du har kunskap om tiden.

- Har jag? Det är mest som jag känner mig fram. Vad ska jag göra?

- Kom tillbaka hit när Du har mera tid, så ska jag följa med dig. Nu vet Du vart du ska resa.

- Ok, ska jag resa direkt hit, eller möta dig vid vattenfallet som jag gjort tidigare?

- Möt mig vid vattenfallet.

- Jag börjar tappa fokus, otränad...är det något mer jag ska veta härifrån.

- Spara fjädern, du behöver energin ifrån kondoren ett tag.

- Finns det svartvita kondorer? Fjädern är vacker, tack!

- Gå tillbaka med Dig nu. Glöm inte alla steg.

- OK, vi ses snart igen.

- In Lak´ech.

Tänker mig tillbaka alla steg, elden på ängen vid vattenfallet, ormens tredje öga, mormors plats, pyramidens topprum...släpper handen ifrån kristallen, går och stänger fönstret.

Det var en djupdykning på rekordtid, är yr i huvudet fortfarande, så det är bäst att jag går ut en stund i skogen.

Kondorer...är de svartvita?...måste först kolla ifall det finns något budskap.

Lev i sanning med Dig själv och stora sanningar kommer att uppdagas för Dig. Min gåva till Dig är självkännedom. Kondorens budskap handlar om att upptäcka nya sidor hos Dig själv.

Herregud....som det stämmer bra...det är väl just detta som jag håller på med....skulle jag tro.

Den ser ju ut att vara svart/vit. Det hade jag ingen aning om.

2011 01 15

Fick oväntat en stund över till mig själv, hoppas att ingen kommer, för jag är nyfiken på vad Pantermannen kommer att visa mig.

Jag reser direkt till ängen där han har mött mig tidigare.

Det tar inte alls lång tid att tänka mig tillbaka till ängen. Gnistrande grönt gräs, vattenfallet som brusar och forsar ner i dammen, höga bergsväggar runtomkring. Höga träd där färggranna fåglar flyger mellan trädtopparna för att leta efter mat.

Jag sätter mig i gräset och väntar vid eldstaden. Passar på att tända elden. Medan jag pysslar med detta ser jag ett par gulgröna ögon från en svart panter. Pantern kommer smygande i kanten på ängen, och sen rakt emot mig. Jag sitter lugnt och väntar. Vill se exakt hur det går till när han byter skepnad till shaman. Men jag kan inte se hur det går till, när jag blinkar sitter shamanen vid min sida och ler finurligt.

- Hej igen, säger jag. Det där skulle jag vilja kunna i mitt vanliga liv.

- Det kan Du, men tror inte på att du kan, så du får vänta lite med detta.

- Varför är det så svårt att tro?

- Du har varit med om för mycket, Du måste rensa bort för att kunna tro utan bevis. Du måste lära Dig att din egen tro skapar ditt liv och hur din tillvaro är.

- Ja du har säkert rätt, jag har spenderat mycket tid i behov av bevis.....nu börjar vetenskapsmännen kunna bevisa sådant som vi inte tidigare har vågat tro på...så nu måste vi kunna tro. Konstigt, men så funkar det.

- Det är dags att resa, du fann kondorens kunskap direkt...så bra, då behöver jag inte förklara den för dig.

- Jo gör det, jag vil höra dig berätta med dina ord.

- Kondoren flyger högt ovanför för att kunna se, den kan se framtid, historia och nutid. just nu behöver du lära dig om framtiden.

- Jag trodde att vi skulle resa tillbaka till Mayatemplet för att få veta med om den tiden.

- Ja, det ska vi....men där finner du framtiden också.

- OK, det är bäst vi gör det nu då, såvida du inte har mer att berätta för mig om Kondoren.

- Nej, inte just nu...nu reser vi.

Han rör vid min hand, så flyger vi iväg tillsammans. Denna gång landar vi ganska snabbt vid Mayatemplet. Det finns flera byggnader, de verkar raserade, har nog varit övervuxna av djungel.  En av byggnaderna ser ut som en pyramid, ganska stor plats framför, högst upp kan ha varit ett rum. Vi går till en byggnad vid sidan om pyramiden. Jag trodde att vi skulle vara uppe i ett rum överst i pyramiden.

- Vart är vi på väg...frågar jag

- Vänta lite så får du se....Shamanen ber mig sätta mig på golvet och stilla mina tankar.

- Gå till ormens tredje öga, och be att få del av din kunskap om tiden.

- OK.

Jag tänker mig snabbt fram till ormens tredje öga, går in i ett strålande vitblå ljus, upp, fram till kristallen, lägger höger hand på den och ber att få del av min kunskap om tiden.

Jag sitter i samma rum som jag gör tillsammans med shamanen, men nu ser väggarna inte ut som ruiner, de ser välputsade och helt nybyggda ut. Text på väggarna, man läser uppifrån vänster och neråt, inte från vänster till höger som vi gör idag. Bilder av glödande tecken en falk som stirrar på mig rakt in i ögonen...kan vara en hök eller falk. Jag ser ett stenbord i mitten av rummet, stort och helt kvadratiskt. När jag ställer mig vid bordet och lägger båda händerna på bordet visar sig ett hologram...liksom en tredimensionell genomskinlig bild för mig. En pyramid i nio nivåer med ett stort runt klot ovanför...kan vara solen, månen eller Venus...just nu vet jag inte. När denna planet står just så böjer människorna sina huvuden, lägger sig på knä på marken, böjer sig fram och ber om hjälp till Moder Jord. Hon skall resa sig denna dag. Människorna bör stanna hemma och be. Lämna inte ditt hus.

Jag försöker komma ur denna obehagskänsla, men det går inte. Jag ser pyramiden och en planet ovanför, något kommer att ske den dagen. Jag ser en stor fågel som flyger motsols mellan pyramiden och planeten. Planeten sjunker ner i pyramiden...kan vara en solnedgång. När planeten inte längre syns reser sig alla från marken och är lyckliga och glada igen.... En dag för medvetandet att ta ett kliv framåt..  lyssna nu: Tiden skall komma då närvaron av lärare inte längre är nödvändig, alla lärare finns redan samlade, kunskapen är samlad för att föra planeten jorden till en högre nivå av frekvens. Moder Jord kommer att uppstiga tillsammans med de som önskar till en medvetandenivå utan gränser. Ni kommer att transportera Er med tankens kraft och kommunicera med tankens kraft. Inom kort kommer detta att ske. Dagen då Solen möter pyramidens topp, är den dag då du skall vara redo tillsammans med de som också vill förstå mera.

- Redo för vadå?

- Detta är en dag för stor kunskap för de som vill.

- Ok, jag ska försöka finna dagen, hur ska jag vara redo?

- Här, så här.

- OK...något mera?

- Nej finn dagen.

- På återseende då, tack.

- In Lak´ech.

Så tar jag mig tillbaka till shamanen som sitter vid min sida i samma rum....fast nu ser det ut som en ruin igen.

- Det var lite märkligt...jag vet inte ifall det var framtid eller dåtid....vad är det som finns i detta rum?

- Vissa får tillgång till stenarnas kunskap här. Du får det...jag vet inte ifall kunskapen kommer ifrån framtiden eller ifrån historien.

- Konstigt var det i alla fall, jag måste kolla ifall det finns en sådan dag...undar vilken pyramid som det gäller, kanske alla pyramider i sydamerika funkar på samma sätt. Solen har en dag då den stiger ner i toppen...måste kolla detta. är det Ok ifall jag går tillbaka nu, jag orkar inte mera just nu.

- Gå nu, det är helt OK. Vi ses snart igen. Kom tillbaka när Du vill.

- Ok, vet inte när det blir av, men förmodligen ganska snart. På återseende.

- In Lak´ech.

Går direkt tillbaka, är helt slut...måste kolla dagen.

Bilden stämmer, datum.....?? Kan vara vår eller höst solståndet, måste leta mera. Egentligen kan det ju vara vilken dag som helst, det beror ju på var man står....jag måste nog kolla mera, förmodligen har jag missat något.

Blev nyfiken på texten på väggarna som man skulle läsa uppifrån och ner......Hittade en sida ifrån ett amerikanskt naturhistoriskt museum som visade hur man läser Maya glyfer....de skrivs i långa rader i kvadrater om fyra sammanhängande glyfer, de läses uppifrån och ner två och två i taget, en kvadrat i taget om fyra glyfer....helt djäkla otroligt! Hade inte en enda aning om detta!

2011 01 22

Jag vet fortfarande inte vilken dag som jag blev visad, förmodligen har jag missat något viktigt. Det är dags att resa tillbaka till shamanen.

Han sitter redan framför elden och väntar.

- Du är väntad, varför tog det sådan tid?

- Ibland måste jag göra saker innan jag kan få ro, Jag vill känna mig fri när jag reser.

- OK, vi ska tillbaka till tidsrummet antar jag, det är väl därför Du är här.

- Ja, jag vet inget annat sätt, eller kan Du berätta för mig vilken dag som min syn berättade för mig.

- Jag hade hoppats att Du skulle fråga, säger han med ett finurligt leende.

- Ja, men så bra...då frågar jag Dig, vad menas med denna syn, kan Du tolka den till mig?

- Ja, det är inte något konstigt alls.

- Jaha, det är ju bra...då vill jag gärna höra din tolkning.

Så börjar han att berätta.....

När tiden var ung kom det visa män till vårt land. De hade kunskap om stjärnorna, månen, solen och alla andra planeter. Vi byggde tempel till gudarnas ära. Gudarna kopplades samman med planeterna och stjärnorna. Kunskapen de gav oss, levde kvar under tusentals år. Kunskapen blev programmerad in i stenarna i våra tempel.

Jag vet att Du tycker att Maya/Inka/Aztek kulturerna var grymma eftersom de offrade människor på olika sätt. Kunskapen var inte grym, det var de som tolkade gudarnas tecken som använde denna makt till egen vinning. Kunskapen är ren.

Ett av dessa tempel är tillägnat Quetzalcoatl - den befjädrade ormen - Kukulkan. På vårdagjämningen finns en dag som firas till hans ära, då ska guden återvända och en ny tid ska visa sig. Det är en folkfest. Denna dagen menar de. 20 Mars detta år.

- Är det något mer Du vill berätta för mig?

- Följ energiväxlingarna i den universella undervärlden. Nu är det dags att vi reser tillbaka till Mayatemplet för tiden. Har Du några frågor?

- Hur ska jag kunna vara säker på datumet?

- Du måste lita på mig.

- Det gör jag, ok nu reser vi.

Pantermannen rör vid min hand, och utan att vi flyger känns det som om vi sitter inne i rummet i tempelruinen.

- Nu ska du gå via ormens tredje öga, be att få ta del av din kunskap om tiden.

Efter en stund ser jag den strålande porten, går in, upp, in i kristallrummet, lägger min högra hand på kristallen och ber efter en stund att få del av min kunskap om tiden.

Det är ganska märkligt hur ett rum kan förvandla sig från ruin till helt nytt direkt. Rummet är helt kvadratiskt, nyputsade väggar med tecken som lyser guldfärgade eller helt svarta. De påminner mer om egyptiska hieroglyfer än om Mayas glyfer, men ska läsas uppifrån och ner. De tecken som jag fastnar för ser ut som fåglar med långa ben. Det är nog Egyptiska hieroglyfer....Ibis, en falk, tre punkter och ett streck...ser ut som Mayas sätt att skriva siffror.

Ett kvadratiskt bord står mitt på stengolvet, det känns som om någon kommer in i rummet, det är Månljus!

Jag hälsar på henne som jag brukar, och ser frågande på henne.

- Hör Du till denna kunskap också?

- Jag är en del av dig alltid, detta är en av de delar som jag kan bäst.

- Så bra, då kan du väl berätta för mig vad det är jag håller på med.

- Lägg dina händer på bordet, så ska jag förklara.

Jag lägger båda händerna på stenbordet, och en pyramid visar sig genast som en genomskinlig självlysande tredimensionell bild.

- Denna pyramid är kopplad till dig, eftersom du en gång har arbetat som prästinna här, du arbetade med tiden och gjorde ungefär samma resor som du gör idag. Du siade om tiden. Detta ska Du fortsätta med.

- Jag har inte så mycket tid som behövs, varför ska jag fortsätta?

- Just nu är det viktigt att få stabilt fotfäste, många är oroliga.

- Varför jag?

- Varför inte Du?

När jag står och håller händerna på bordet kommer bilden av den stora fågeln som flyger motsols tillbaka, solen går ner i toppen på pyramiden....sen stiger solen upp igen och en ny sol föds med gryningen nästa dag.

- Vad betyder detta?

- Det är gryningen av den sjätte solen, en helt ny tid som skall ge Er möjligheten att leva i fred på en ren Jord. Moder Jord kommer att resa sig, och människorna måste inse vikten av samarbete, respekt, ärlighet...allt för att Moder Jord ska må så bra som möjligt. Ni måste börja leva efter henne och med varandra.

- Är dagen på våren eller på hösten?

- Det börjar i Mars detta år.

- Kommer det att inträffa någon katastrof? De olika solarna har ju enligt myterna avslutats med katastrofer. Det är ju därför som det talas om jordens undergång 2012.

- Nej, det är en ny tid som föds, arbetet med växlingen av solar börjar i mars och avslutas i Oktober. Det är upp till människorna att välja vilket som är viktigt i deras liv, ego eller enhet. De flesta kommer att välja enhet.

Se hur det ser ut....Månljus ber mig att se via stenbordet.

- Mina händer ligger fortfarande på stenbordet, och jag ber att få veta mer om den nya tiden och hur vi ska komma dit.

jag får inte se fler bilder, men ord kommer....Var och en måste välja själv hur de vill leva. Moder Jord kommer att visa sin starka sida...jordbävningar, vulkanutbrott som kommer att göra att månen inte syns. Detta får människor att inse vikten av att leva med Moder Jord och med varandra. Ni måste välja enhetsmedvetande framför egots separerande egenskaper. Moder Jord anpassar sig till sin nya frekvens, det måste Ni också göra. Lev med henne och med varandra.

- Det verkar ju bli katastrof!

- Det kommer alltid att inträffa när Jorden rör sitt inre. Detta visar bara hur enkelt Moder Jord visar vem som styr. Ni måste leva med henne. Denna gång kommer det att visa sig på en plats som världen kommer att se. Jag känner det som om det är Los Angeles eller San Fransisco sydvästra/södra USA. Allt kommer att vara OK.

- Jag vill inte berätta om detta.

- Det behöver Du inte göra.

- Månljus...ursäkta att jag tappar fokus nu, men var det du som kom till mig i meditationen i onsdags? Var det du som hade en vit varg med dig?

- Ja, det var jag.

- Vad var det Du ville visa mig och de andra?

- Tiden är nära nu till det som snart ska visa sig av sig själv. Ett samarbete för att skapa frid och enhet. En grupp kvinnor kommer att ge vägledning till många, ni kommer att arbeta tillsammans energimässigt och höja medvetenheten till många.

- Vem är Du egentligen?

- En del av Dig, en del av alla. Jag är Moder Jord och Fader Sols dotter, månen är mitt element och den energi som med magi ger mig vägledning...liksom du. Vi är alla ett.

- Är det OK ifall jag bryter nu. Jag tappar fokus helt snart.

- Gå tillbaka, vi ses snart igen.

- Tack, jag hälsar på henne med händerna sammanpressade framför mig....Namasté kallas denna hälsning! Jag lär mig massor genom detta arbete.

Så är jag tillbaka i ruinen tillsammans med shamanen "Pantermannen".

- Nu minns jag inte alls något, mer än att Månljus dök upp.

- Du minns snart. Välkommen tillbaka - Du var helt borta ett tag.

- Ja, vet inte hur det går till att koncentrera sig så mycket. Nu är det dags för mig att gå tillbaka, såvida du inte vill berätta något mer för mig.

- Nej nu är det bra för denna gång. Vi ses snart igen.

- Tack.....Jag bugar och hälsar på honom som jag brukar.

Meditationen i onsdags.....

Jag var på månträff för första gången. Det var fullmåne och vi stod ute i snön i en cirkel av ljus och sjöng MA........

Vi skulle tänka oss att vi stod i snön i en stencirkel tillsammans med många andra kvinnor som också sjöng Ma.....

När jag hade gjort det en stund såg jag ett stort svart klot med ljusblåvita strålar som kom närmare och närmare tills klotet stannade en bit ifrån mig. En vacker långhårig kvinna som strålade i ett ljusblåvitt sken kom fram till oss. I sitt sällskap hade hon en vit varg. Hon bad oss följa med henne. Alla kvinnor gick med henne i snön...barfota. Det blev en stig i snön av våra fötter, men hon och vargen svävade framför oss. Fullmånen lyste upp landskapet och allt var blått i olika nyanser, glittret av månljuset fick snön att lysa på ett speciellt sätt. Vi kom fram till en hög klippa uppe på ett berg. Framför oss låg ett otroligt vackert landskap som var upplyst av fullmånens sken. Jag såg en flod glittra, jag såg träd, kullar och en liten by i horisonten, men ändå så nära att jag kunde urskilja att det fanns byggnader. Ett av husen strålade speciellt starkt, men jag kunde inte förstå vad det var kvinnan ville visa...jag stod och försökte se vad det var hon pekade på. Men kunde inte se mera. Till slut sjönk jag in i den sammetsmjuka blåsvarta natten med fullmånen och alla stjärnor runtomkring, landskapsbilden som var upplyst av månskenet.

Jag fick inte se vad det var vi skulle se.....men nu fick jag en förklaring...

"- Månljus - Var det du som kom till mig i meditationen i onsdags? Var det du som hade en vit varg med dig?

- Ja, det var jag.

- Vad var det Du ville visa mig och de andra?

- Tiden är nära nu till det som snart ska visa sig av sig själv. Ett samarbete för att skapa frid och enhet. En grupp kvinnor kommer att ge vägledning till många, ni kommer att arbeta tillsammans energimässigt och höja medvetenheten till många.

- Vem är Du egentligen?

- En del av Dig, en del av alla. Jag är Moder Jord och Fader Sols dotter, månen är mitt element och den energi som med magi ger mig vägledning...liksom du. Vi är alla ett."

Jag kollade datumen.....vårdagjämningen är 20/3 kl 23,21 - 21/3 kl 00,21...beroende på var man befinner sig på Jordklotet. Här firas det enl kalendern 21/3. Nu ska jag kolla ifall Kukulcan har en fest just den dagen. Jodå....festen infaller på vårdagjämningen och höstdagjämningen.

2011 01 23 Otroligt vacker soluppgång denna morgon.

2011 01 25

Domherrar i trädgården är sällsynt. Lyckades få dem på bild!...ännu mer sällsynt, första gången ever det har hänt. Deras budskap är ganska mysigt...kruxet är att fixa till det.

" Du behöver tid för Dig själv och ett eget utrymme för att kunna växa. Min gåva till Dig är att ha ett eget utrymme, en egen sfär att verka och att växa i. Här handlar det om att skapa tid och utrymme åt dig själv."

Suck!

2010 02 01

Har fått en stund över medan jag väntar på drömkurs. Sitter på ett café och hade egentligen köpt en bok som jag ville läsa, men känslan av att jag skulle skriva istället gjorde att jag var tvungen att springa och köpa ett anteckningsblock. Behov av att skriva om Maria Magdalena....Jag som inte kan något alls om denna kvinna, mer än det jag har läst om i Kathleen Mcgowan´s böcker. Jag ber Maria Magdalena berätta med sina egna ord.

Min dotter Du är älskad över alla gränser och jag är innerligt tacksam för att Du äntligen vågar lyssna på mina ord. Din far har länge varit i din närhet, nu är det äntligen min tur att ge dig kunskap.

Sorg och glädje mixas inom mig, men jag ber henne fortsätta medan jag har möjlighet att lyssna.

Idag är första delen av en lång rad budskap som du ska få ifrån mig. Idag ska det handla om livet och döden.

Alltför många lever med en rädsla inför döden som gör att de inte kan njuta av livet fullt ut.

Döden är en del av livet, och livet är en del av döden. Du är lika levande i båda stadier av energi, fast själens befrielse ifrån kroppen kan upplevas som mycket mera kärleksfull och glädjefullt ifall Ni i livet släpper rädslan för att lämna kroppen.

Det finns flera stadier efter livet på Jorden. I vilket stadie som man hamnar i efter döden beror på hur man har levt för att lära sig, och hur mycket man lär sig att uppskatta livets alla skeden, och vad som är viktigt.

Att uppskatta alla delar av ditt liv och se hur du hela tiden lär dig mera av allt, kommer att ge dig de ledtrådar som behövs för att gå döden tillmötes med glädje och nyfikenhet.

Att leva varje dag fullt ut och uppskatta allt, både positivt och det du först kan uppleva som negativt ger kunskap om livet och tillfälligheterna. De mest negativa upplevelser leder till djupaste kunskap längs vägen. Tillfälligheter leder dig på din livsväg och framåt.

Var öppen i hjärtat och våga bryta vanor. Din väg kommer att leda till djup kunskap för många. Bredda din väg, använd alla hjälpmedel för att sprida kärlekens vägs budskap. Vi kommer att stå vid din sida. Kärlekens väg måste spridas till många.

Första budskapet på din sida ifrån mig.

Kärleken leder dig framåt, älska dig själv så kommer du att finna din livsväg och din livspartner.

Många går omvägar ifrån kärleken till sig själv och andra. Rädslor blockerar och respekten för medmänniskor försvinner. Det är aldrig för sent att älska sig själv. Börja idag ifall du inte redan är där.

Detta är grunden till all kunskap.

Älska dig själv liksom du älskar andra, älska din nästa liksom du älskar dig själv.

Du kommer att förstå att det finns många djupa sorts kärlekar.

Kärlek mellan familjen, syskon och föräldrar.

Kärlek till djur.

Kärlek till natur och Moder Jord.

Kärlek mellan kvinna och man/ par.

Kärlek till andlighet och gud.

Kärlek är inte samma som åtrå eller lust. Åtrå mellan älskande par är en av guds gåvor. Hela mänskligheten och Moder Jord får del av denna underbara känsla.

Lust - enbart för att tillfredsställa ett behov av sex, är långt ifrån allt vad kärlek är. Det kan räknas till en av de sju dödssynderna, men det var inte det vi skulle berätta idag.

Idag vill jag att Du lyssnar noga just nu.

Var och en måste välja sina liv själv, det går inte att tvinga någon att lära sig att älska mera. Var och en måste upptäcka detta enkla själv.

Upptäcka att med kärlek kommer fred mellan människor, med kärlek skapas kreativitet för vår Jord.

Var och en måste ta ett medvetet steg emot att leva med kärlek till sig själv och sina medmänniskor.

Att dela med sig är ett sätt att sprida kärlek - Gör det!

Något mer?

Varför är Du rädd för att visa vem du är?

Det känns för stort och för mycket för mig, jag vill inte berätta om detta. Måste jag det? Räcker det inte med att förmedla Era budskap?

Du bör lägga mer tid till din utbildning och till budskap.

Min tid räcker inte till...vilket ska jag prioritera?.....Kunskap eller budskap...går det att kombinera?

Inget svar.....

vi återkommer.

OK.

Tack.

Det är ganska märkligt.....Nu när jag läser igenom vad jag satt och skrev på cafeét innan drömkursen, minns jag mycket väl att drömkursen handlade bla om att våga visa vem vi är, och att släppa taget om rädslor som begränsar oss.

2011 02 05

Idag är det en Örndag...en av de allra bästa dagarna för att komma ikontakt med våra inre krafter. Dessutom bör energin från nymånen fortfarande finnas kvar. Får se ifall det blir nåt idag.

Kommer direkt till grottan där Månljus väntar på mig vid elden, vi hälsar snabbt på varandra.

- Du har släppt in fler i din närhet?!

- Ja, dessa tre kvinnor är nära mig, på något sätt tror jag att vi hör samman. Har känt det sedan vi först träffades, men vet ej på vilket sätt vi hör samman.

- Vill du veta detta?

- Är det dags, jag vet inte ens ifall de andra vill veta....men jag är ärligt talat nyfiken.

- Då så, då är det dags.

Månljus ställer sig upp framför mig och snurrar sin handflata framför mitt ansikte, liksom putsar ett fönster framför mig.

Jag ser en sommaräng med vita blommor i gräset, fjärilar och humlor...det är mängder med ängsblommor i ett ganska högt vasst gräs. Det känns som om vi är i en del av Ryssland högt uppe i bergen för jag kan se både berg som  går upp och landskap långt nere. Det är sommar men inte så jättevarmt. Tre kvinnor kommer gående emot mig där jag sitter i gräset och njuter. Vi går tillsammans förbi en bergssjö som ligger på höger sida om oss, upp på en stig som leder upp på ett berg. Vi har samlat växter för att offra till gudarna och gudinnorna. Vi ställer oss i var sin riktning (väderstreck) och börjar tala till gudinnorna och gudarna. Vi hälsar dem, och tackar dem, Vi ber dem om skydd, mat och trygghet...medan jag talar med gudarna ser jag en by långt borta där kvinnor och män lever tillsammans som jämlikar, det är en fridfull by, full av balans och harmoni...så ser jag män i rustning komma ridande in i byn...grymma män...de dödar flera av männen och en del av barnen. Fyra kvinnor flyr, det är vi. Vi flyr för att komma tillbaka och rädda de andra som fortfarande lever i byn tillsammans med de män som kom och dödade våra män och barn.

Nu ber vi om hjälp och styrka för att finna en ny plats att kunna leva tillsammans i harmoni med Moder Jord och gudarna, vi ber om hjälp och styrka att kunna rädda de som har överlevt. Vi sjunger oss starka, ljud kommer ur våra stupar som jag aldrig har hört....det känns nästan som djuriska ljud.....liksom en flock vargar samlar sin flock. Känslan som ljudet skapar i kroppen är mycket stark, och jag känner mig oövervinnerlig...lika stark som gudarna och gudinnorna. När jag ser på de andra kvinnorna är vi lika starka alla fyra. Var och en av sin egen energi, eld, vind, vatten, jord. Nu är vi trygga, nu vet vi att vi kommer att lyckas rädda våra nära, vi är inte längre rädda. Känslan är obeskrivligt skön, tillsammans kommer vi att klara allt.

Vi går beslutsamt ner ifrån berget, med en enda gemensam tanke - att rädda våra nära. Alla som finns kvar i byn, alla ska följa med oss.

De män ca tio som överlevt är instängda i ett bevakat hus, ca tjugo kvinnor och femton barn lever skrämda i byn. De har fått gå igenom hemskheter som jag inte vill berätta på detta sätt. Nu måste de passa upp de män som har flyttat in i byn. Passa upp med mat och dryck, musik och sång...bakvänt när allt sker med rädsla. Kvinnorna sjunger en kampsång på sitt eget språk och stöttar varandra på detta sätt, trots rädsla finns kraft kvar. Det är en makalös grupp människor som finns samlade här.

På något sätt har vi fyra kvinnor smugit in i byn på kvällen. Vi har samlat örter och rötter för att söva männen som invaderat vår by. Vi gömmer oss, och berättar i smyg för kvinnorna som passar upp att de ska smula ner den örtblandning vi har med oss i maten till männen. De kommer att sova gott och glömma. De ser till att alla män som invaderat byn får i sig gott om mat, när alla har somnat smyger vi ut med så mycket packning vi orkar bära. Bort från byn men med kvinnor, män, barn, boskap och packning. En oxe som drar en tungt lastad kärra...eller det är nåt som liknar en kärra fast utan hjul. Vi tar deras hästar med oss. De bär barnen och packning. Vi lämnar allt för att finna en ny plats att leva vårt liv i frid och harmoni med varandra och Moder Jord.

Är det något mer jag ska veta om vad vi har gjort tillsammans?

Nu känns det som grön regnskog, ett urtidsfolk som smyger sig fram mellan skyhöga träd, tät djungel. Korta brunhyade människor, lite knubbiga. de stannar framför en sjö, alldeles blank och stilla. Ute på sjön syns fyra ljusvarelser leker med vita duvor. Hur hänger detta samman? Bilden som visas är märklig....det är precis som om naturfolket såg en hägring av Marias trädgård. Jag förstår inte bilden. Sjön visar dem en profetia....de säger att bilder i sjön visar dem hur framtiden ska bli.

Konstigt.

Är det något mer jag ska se?

Så är jag tillbaka hos Månljus i grottan.

- Tack för att Du visade mig, det känns som om det är mycket kvar.

- Det stämmer.

- Hur länge sedan var detta?

- ca 4500 år sedan (det kan mycket väl vara en nolla till i denna siffra, jag har svårt för att uppfatta siffror ), när vissa människor levde i balans med varandra och Moder Jord, i en tid då det var mera okänt med makt, kontrollbehov och rädsla. Magi var en självklar del i livet, kunskap om växter och deras förmåga medfödd liksom respekten för naturen och Moder Jord.

- Jag kommer tillbaka om en stund, måste vila mig. Är helt slut.

- På återseende.

- Tack.

Ett par timmar senare samma dag. Jag har sovit och känner mig piggare. Jag borde ta tag i något som jag visst om ett tag.

När det är dags att ta tag i mina rädslor, så börjar mynt dyka upp vid mina fötter eller på konstiga ställen. Jag tror att det är dags, får se vad Månljus säger om det.

- Jo, det har varit dags ett tag. Bekräftar Månljus när jag frågar henne.

- Är det nödvändigt för att gå vidare, frågar jag.

- Ja, men du får inte mer än du orkar, så du kan vara lugn.

- Ok, hur ska jag göra? Ska jag gå via arkivet eller ormens tredje öga?

- Du ska alltid använda ormens tredje öga, då kommer du säkrast och alltid åt din egen kunskap och dina egna rädslor.

- Ok, är det något speciellt jag ska tänka på?

- Minns du fortfarande vilka gåvor du har fått?

- En läderpåsen med ett ödlefjäll, ett trollspö vid min högra underarm, en röd rubin. Har en känsla av att det är något mer, men minns inte det just nu.

- Det blir bra så här, energin finns kvar. Sätt i gång nu.

Jag ser porten, går in, tomhet, upp till rummet med kristallen i mitten av rummet, öppnar norrfönstret tar några djupa andetag, lägger högra handen på kristallen som ser helt klar ut idag. Låter mig fyllas av en ljusblå energi, när hela jag är fylld av energin ber jag att få kontakt med min egen kunskap och de rädslor som begränsar mig.

Snövita kläder, hellånga, kvinnors ögon syns bakom slöjor, många kvinnor tillsammans, står stilla och förväntansfullt och väntar på att något ska hända.

De är samlade i hemlighet för att lyssna på någon. Platsen är mellanöstern där muslimska män har börjat tolka koranen på sitt eget sätt. ca 1500 år sedan.

En kvinna ställer sig framför dem, hon har ingen slöja...det är jag.

Lite spänt börjar jag att berätta om mitt liv för kvinnorna. Jag berättar om misshandel, fasansfulla saker som min man har gjort med mig och mina barn.......jag rymde till ett annat land med barnen. Till frihet och trygghet, till ett nytt liv. Jag känner mig återfödd för att berätta för andra kvinnor att de kan förändra sitt liv. Jag berättar att den gud jag älskar inte ser på kvinnor som våra män gör. De använder religion som makt. Jag berättar om min tro, och hur den gud jag tror på ser på kvinnor och män. Som jämlikar med olika gåvor. Man kan skapa ett nytt liv om man vill och önskar. Det finns människor som vill hjälpa om det behövs, jag har bildat en organisation för att hjälpa kvinnor och barn att fly.

Män kommer in med sablar och dödar urskillningslöst, bara hugger sig fram emot mig. Jag flyr genom att klättra upp på taket och springa på taken därifrån. Många kvinnor dör för att de har lyssnat på mig. Det är inte första gången, trots hemliga möten händer det att skrämda kvinnor berättar om mötesplats för att rädda sina barn. Jag förstår dem, och förlåter dem, men är alltid rädd för att fler kvinnor ska skadas eller dödas för att de lyssnar på vad jag säger. Kan inte släppa den rädslan, det gör att jag slutar tala, och återvänder till min egen trygghet och frihet. Men känner mig alltid feg för att jag inte fortsatte att berätta.

Jag ser att jag vandrar ensam genom en sand öken, det finns någon vid min sida. Det är Jesus.

Vi sitter mitt emot varandra med en eld emellan oss och pratar.

- Min dotter, du ska inte sörja. Se inte bakåt... du måste gå framåt, du har lärt dig av dina misstag. Våga vara dig själv.

- Vadå, inte sörja... kvinnorna lyssnade på mig, och litade på mig.

- Du kan inte låta det som redan har hänt begränsa dig nu. Lär dig detta. Du måste gå vidare med denna kunskap, du kan inte fastna i rädslor, utan måste ta dig ur garnet av rädslor. Detta kan bara du göra.

- Varför är det så mycket som dyker upp?

- För att du har varit med om mycket.... just för att få empati och kunskap om hur människor har det. Du måste lära dig att våga visa människor att de kan förändra med kärlek. Det behövs inte mer än så. Våga visa detta. Förlåt och gå vidare.

- Hur ska jag kunna förlåta mig själv när jag känner hur feg jag känner mig och skuldkänslor som jag har för de som dött.

- De känner inget annat än kärlek till dig. Där de finns kan de inte känna någon ilska eller agg emot dig. Det är du som skapar detta själv, du måste släppa detta. Välj att se ditt mod istället, det gör de.....

- Jag kan inte se det som modigt, utan enbart ett sätt att berätta för dem att det finns något annat. Hur ska de annars få veta?

- Just det...hur ska de annars få veta. Du ska berätta om kärlekens väg för alla, även nu. Jag kommer att hjälpa dig på den vägen. Jag finns vid din sida, då nu och all tid.

- Menar du att jag ska förmedla dina budskap nu?

- Ja och din mors.

- Det känns mer än konstigt...är det ok ifall jag inte berättar att jag är er dotter.

- Det är sant.

- Jag tolkar dessa ord som att det är ok.

- Sanning kan inte ändras men behöver inte berättas.

- Jag börjar lyssna imorgon. Är det Ok ifall jag slutar nu.

- Gå i frid min vän.

- Tack.

2011 02 06

Visste att det var något jag hade glömt...en kondorfjäder, och det stämmer att jag har släppt kunskapen om tiden ett tag. Men det är nog dags att skriva om det idag.

Idag har jag varit modig.....har låtit Jesus och Maria Magdalena berätta om kärlekens väg och lagt in varje ord på hemsidan!

Efter en snabbvisit hos Månljus som bekräftar att det är dags med mera kunskap om tiden beger jag mig direkt till porten vid Ormens tredje öga.

När jag ser porten framför mig, går jag rakt in. Det är helt tomt på detaljer, men eftersom jag vet att jag ska rakt upp, så tar det inte lång tid förrän jag är i rummet med kristallen.

Står en stund för att vänja mig vid energin, det känns som om jag är otålig, vill börja genast, men måste ha tålamod för annars funkar inget alls.

Går fram och öppnar ett fönster, det som är bakom kristallen. Frisk luft kommer in i rummet, och jag kan börja andas lugnt igen. Det är natt utanför fönstret, och mängder av stjärnor glittrar på en sammetssvart natthimmel. Lugnt och fridfullt.

Jag går fram till kristallen, tar några djupa andetag och lägger sen min högra hand på kristallens slipade yta. Den känns lite kylig, en varm skön energi fyller mig med en ljusblålysande energi. När hela jag är fylld av denna energi ber jag att få del av min egen kunskap om tiden.

Så sitter jag mittemot Shamanen som jag kallar för Pantermannen, hans milda ögon glittrar lite busigt när han ler emot mig.

- Hej, säger jag när jag hälsar lite vårdslöst på honom. Han känns som en nära vän numera.

- Du hade glömt att vi skulle arbeta med tiden du och jag.

- Ja, det är helt säkert så. Hade glömt kondorfjädern, men så fort jag kom ihåg den mindes jag igen.

- Så bra, nu är det dags för dig att lära dig att se framtid som kan användas för andra. Intuition blandas med kunskap. Var och en måste tolka budskapet på sitt eget sätt. Sluta upp med att analysera redan!

- Ursäkta, jag försvann en stund...inser att jag har mycket motstånd emot att lyssna på detta, vill inte förmedla något jag själv tycker är konstigt, men allt är konstigt just nu, så jag kan lika bra sluta upp med analyser. Jag ska skärpa mig nu. Tack för påminnelsen. Vad vill du att jag ska göra?

- Lägg inte egna värderingar i detta, låt allt ske som det sker, börja inte skapa egna bilder, låt intuitionen styra och släpp kontrollen.

- Jag ska försöka så gott jag kan.

- Bra, börja med att rena ditt sinne med att se in i eldens mitt, låt lågornas dans få ditt sinne att slappna av. Vänta på tomheten, när tomheten är där tänk dig till rummet vid pyramiden med stenbordet, gå därifrån till kristallen och be om kunskapen om tiden.

Denna gång är jag ensam i rummet med stenbordet, allt ser ut som en ruin, jag tänker mig till kristallen och ber att få del av min kunskap om tiden.

Rummet skiftar nästan genast till helt nytt, nyputsade väggar med glyfer i långa rader som ska läsas uppifrån och ner. Allt är färgat i guld och svart, väggar och golv. Stenbordet är polerat, och ser ut att vara gjort av ett stort svart obsidianblock. När jag lägger båda händerna på bordet visar sig samma pyramid som alltid. Liksom ett tredimensionellt hologram av ljus. jag ber att få veta mer om tiden som ska komma, sådant alla kan behöva veta.

Jag ser bilder av kvinnor och män som tar hand om sina barn och äldre, kramar och pussar till alla. Jag ser par som promenerar hand i hand i naturen. Moder Jord ler då. Älska varandra, ta hand om varandra säger hon. Ny kunskap är på väg, ny högre frekvens kan ge störningar i energisystem, men enbart tillfälligt tills allt är balanserat. Balansera med kärlek, så kommer störningarna att försvinna snabbare.

Haven måste renas, liksom land och luft. Moder Jord är en levande varelse som rör sig inombords. Hennes kanter kommer att skava, och ni kommer att se jordbävningar och vulkanutbrott. Ni kommer att se hur små ni är i hennes jämförelse, ni kan inte tygla henne, ni måste anpassa er till henne.

Vakna upp och behandla varandra och Moder Jord med kärlek och respekt. Det ni kräver för egen del, ge detta till din granne och till Moder Jord.

Nu har jag blivit avbruten, det knackade på dörren och ett par vänner kom in och hälsade på en stund. Min hjärna var någon annanstans en stund, det var inte helt enkelt att komma tillbaka snabbt.

Ska försöka avsluta i tidsrummet.

Inget mera kommer, och jag beger mig till shamanen.

- Hur ska jag använda denna information? Var kommer informationen ifrån? Hur långt är tidsspannet?

- Ifall du vill kan du skriva ner detta till alla som vill tolka. Vet ej vem som ger informationen, bara att i detta rum kan man se all tid, man kan aldrig se sin egen tid. Tidsspannet är nu och framåt.

- Hur länge?

- Går ej att avgöra.

- Nu måste jag avsluta, tack för denna gång. Vi ses snart igen.

- På återseende, glöm nu inte fjädern fler gånger. Säger han och skrattar.

- Nej fjädern ska jag försöka tänka på. Tack

2011 02 19

Månträff igår - Kan enbart beskrivas som något förutbestämt. Allt är helt som det ska vara i den gruppen. Jag känner mig som nybörjare, och det är helt OK. Skönt att äntligen få enkla självklara hjälpmedel att förstå hur månen påverkar just mig och alla andra. Mysigt med meditationer och ljudande. Underbart att stå ute i fullmånens sken och sjunga MA......

Kristina läste för oss...och när hon sade ordet Udegan....blev mitt hjärta helt vilt och lyckligt, sköna vågor av en härlig energi pulserade i kroppen på mig...och gör det fortfarande bara jag skriver ordet.

Det ska betyda urmodern.... Nio Udegans talade Kristina om, men min själ flöt iväg, så jag kunde inte lyssna till orden...Udegan var det enda ord jag kunde minnas, så jag skrev ner för att minnas:

Udegan Yamir Da Na.

När vi stod ute i månskenet såg jag en bild av kvinnor som satt i en oval stencirkel, med ryggarna mot stenarna, de skickade först runt låga vackra runda skålar som vi drack ur. En örtblandning som skulle hjälpa oss att drömma. Sen höll vi varandras händer och sjöng fram energin i drömmen. På något sätt var vi sammankopplade i våra själar, och drömde samma dröm, kände drömmen i våra kroppar...en varm skön kärleksfull känsla. Jag kunde känna vad kvinnan mittemot mig drömde, och även alla andra.

Jag såg också ett kors...jag tror att det var ett träkors,

Det var utsmyckat med tre "uddar på varje kant, det såg ut som det var surrat med något i mitten. I varje centrum - mitten av korset, mitten av varje udd - fanns en cirkel som drog min uppmärksamhet till sig. Kan inte säga vad det var. Ifall det var hål i träet, eller ifall det var en sten eller något som satt där. Det kan ha varit girlander av blommor lindat kring korset...kan vara jag som har skapat denne bild...men det känns som om vi smyckade detta kors på olika sätt vid olika tillfällen.

Jag ska se ifall det går att få veta lite mer om denna upplevelse.

Månljus nickar mot mig och bekräftar på detta sätt att hon ser mig. Jag hälsar på henne och frågar henne ifall jag ska veta något mer om tiden jag fick se igår.

- Det ligger i tiden nu att Ni ska veta all Er kunskap, så det är en bra avsikt att förstå mera om denna tid.

- Ska jag gå via ormens tredje öga, eller på något annat sätt.

- Ta dig dit via ormens tredje öga, men först vill jag veta ifall du minns dina gåvor.

- En läderpåsen med ett ödlefjäll, ett trollspö fäst vid min högra underarm, en röd rubin i mitt hjärta, och en svartvit kondorfjäder.

- Så bra att du minns fjädern denna gång, säger Månljus och ler lite busigt.

- Det lär jag nog inte glömma fler gånger, men man vet aldrig. Är det OK ifall jag lämnar dig nu?

- Jadå, vi ses snart igen.

- På återseende, säger jag och bugar.

Det tar inte många sekunder innan jag ser porten av strålande ljus och går rakt in i det. När jag kommer in får jag in tryckande känsla i huvudet, och inser at jag nog borde vänta lite med att göra detta. Är nog lite hög fortfarande ifrån igår....men jag är nyfiken, så jag väljer att vara oförståndig och gå vidare.

Försöker i detta tillstånd bli mitt träd, och jorda mig...men det funkar inte. Efter en stund går jag vidare upp till pyramidrummet, och där släpper den tryckande känslan i huvudet. Är nog lite otränad på detta. Får försöka skärpa till mig och träna lite mera.

Öppnar ett fönster som känns mot väster, en mörk natthimmel visar sig och en frisk vind sveper in i rummet och rensar luften. Skönt. Månen och stjärnor lyser på himmelen, och det känns som hemma.

Så går jag fram till kristallen mitt på golvet och tar ett par djupa andetag, samlar mig, tänker på hur jag ska formulera min fråga....Vad betyder Udegan för mig?

Just det - Udegan! Med ens är jag tvärsäker på att jag vill göra detta, lägger min högra hand på kristallen och fylls på av en ljusblå energi, men liksom andas in energin tills jag är helt fylld. När jag känner mig fylld av energin ställer jag frågan. Vad betyder Udegan för mig?

Jag ser mjuka kullar, små dungar av träd och buskar unga kvinnor och barn som springer barfota i gräset och leker, skrattar och busar. Jag ser en man i läderskjorta komma ridande med hundar som springer efter. En liten by med låga små vita hus med halmtak. Jag ser höns ute på gården, grisar i inhägnader, får i stora flockar vaktade av unga pojkar. Gäss som går ute i flockar runt husen. Husen är byggda i sten och lera, de ligger samlade i en grupp, med staket runtom. Det finns inga gator, utan det är grus, gräs och lera mellan husen. Blommor växer lite överallt. Örter, kryddor och grönsaker odlas på ett fält tillsammans med alla. En äldre kvinna går in i ett hus, dörren är låg, man måste böja sig för att kunna gå in. Därinne är det rökigt, det sticker i ögonen, mörkt, bara små gluggar till fönster. Det finns en eld i mitten av rummet. Kvinnan nickar mot mig och vill att jag ska sätta mig ner mitt emot henne.

Udegan säger hon betyder en kvinna som har sin fulla kunskap samlad inom sig och har tillgång till de krafter som kan stödja allas behov. Endas de som vill vara tjänande kan få del av sin kunskap.

Hur står det till med denna egenskap hos dig?

- Jag antar att jag är nyfiken för min egen skull, jag ville väl förmodligen bara veta vad ordet betyder för min del. Jag vill alltid dela med mig av kunskap, men vet aldrig ifall jag ska göra det eller inte. Det blir ifall det känns rätt, jag vill inte göra något utan att det känns bra för alla. Var och en måste ju välja själv. Jag vet egentligen inte vad du menar med tjänande?

Hur ställer du dig till andras behov av hjälp?

- Jag brukar försöka hjälpa till ifall jag har möjlighet till det.

- Hur ställer du dina krav i detta?

- Måste jag ha några krav? Kan man inte få hjälpa till kravlöst ifall det känns bra, ifall jag kan älska kravlöst, måste jag väl få kunna ge kravlöst...eller?

- Bra svar, rätt uträknat...dock måste du kunna ta emot ersättning i vissa fall.

- Ja, det finns fall då jag känner att jag måste ta ut någon ersättning eftersom annars vågar de inte komma tillbaka, de vill inte känna att de utnyttjar mig. I dessa fall är det självklart OK, annars tycker jag att jag får väldigt mycket tillbaka, har inget behov av pengar. Utbytet är ömsesidigt, vet inte ens vem som vinner mest på det jag delar med mig av. Det känns som jag också får väldigt mycket tillbaka. Ersättning är en svår fråga. Varför måste jag ta ställning till detta i samband med Udegan frågan?

- För att få del av din kunskap, vill jag veta hur du känner i förhållande till andra människors behov.

- Jag vill gärna hjälpa till ifall jag har något att hjälpa till med, det ska kännas som jag har något att erbjuda, men jag måste inte ha något i ersättning, för jag har inte detta behov. Varför vet jag inte, men jag känner mig alltid rik på alla sätt, ifall detta är en fråga om pengar eller annan ersättning.

- Detta är en fråga om kravlöshet, och du har passerat som godkänd.

- Jaha, ett tag kändes det som att det var fel att inte ha behov av att ta betalt eller få någon annan ersättning än en kram eller tack. Det var ju skönt att det räcker med värme och kärlek. Tack det känns bra.

- Udegan är ett tillstånd som kommer med visdom. Urmodern i dig vaknar till liv och känner sig fram mot den kunskap som just du besitter. Udegan är kärleksfull och vis, beskyddande och mäktig, det kan räcka med en blick ifrån henne, så vet alla vem hon är. Udegan finns i dina ben, i varje liten cell i din kropp, dina gener är sprängfyllda med hennes kunskap och det är dags att väcka denna kunskap. Det görs varje fullmåne med en grupp av andra Udegans. Ord betyder mycket i detta sällskap, väck varandra med ord och bilder, lägg pussel tillsammans och välj ut de bilder som passar er bäst. Välj med era hjärtan och era pussel kommer att bli kompletta.

En första ledtråd blir detta:

Nu är jag tillbaka i stenringen med alla kvinnorna som sitter med ryggarna emot stenarna. Lyssna till stenarnas kunskap, lägg örat mot stenarna och lyssna till ditt hjärta. I Gärsnäs finns en stensamling med rätt energi, åk dit. Sitt på marken och skriv, stå vid stenarna och lär dig vad de talar om, stå i mitten av stensamlingen och låt din själ lyftas upp emot nya höjder.

Där slutar jag att lyssna...för jag har stått där i mitten, och blivit skiträdd när jag kände att jag lättade från marken ....måste nog ha någon med mig.

Kvinnorna i stenringen sjunger fram en profetia, de sjunger om en tid då Moder Jords hjärtslag ökar, och hennes balans ändras. Människorna måste ta ställning och välja hur de vill leva.

Kvinnorna sjunger om tider då barnen ska kunna bada i rena sjöar, äta ren mat, odla sin egen mat, andas ren luft, Kvinnorna sjunger om barnen, de lyfter fram barnen och djuren. Balans i naturens mångfald och i alla hav. Jag ser vackra bilder av skogar, berg, sjöar, sädesfält, regnskog, valar som simmar i rena välmående hav. Jag ser att denna tid är kommen nu, det är vår tid de sjunger om. Det är samma profetior som Egyptens, Hopi, Tibetaner och andra urbefolkningar pratar om just nu, och Mayakalenderns visar på. The shift of the ages. Vi har kommit fram till en valpunkt.

Var och en av oss som lever på Jorden just nu har varit delaktiga i sitt val att födas till Jorden just för att hjälpa till med att väcka varandras högsta möjliga potential som människor på Jorden. Att finna vår högsta möjliga nivå.

Jag har blivit avbruten här.....Min man hade middagen klar, och jag var tvungen att släppa. får fortsätta imorgon.

Det tar en lång stund innan jag kan komma tillbaka till kvinnan i stugan. Hon sitter tålmodigt och väntar på mig. Jag hälsar på henne igen. Hon svarar att det inte är något problem för henne, tiden finns inte i detta tillstånd, för henne känns denna tid som en sekund. Jag nickar och börjar förstå att hon befinner sig i drömtillståndet och hjälper mig att förstå mig själv. Jag tackar henne ifrån mitt hjärta, en varm skön energi kommer därifrån, och jag får samma tillbaka.

- Sådär har jag aldrig gjort tidigare...

- Nu kan du det också, svarar kvinnan och ler mjukt. Det är nästan som om jag ser mig själv...det är en konstig känsla. Att prata med sig själv, är det möjligt?

- Kvinnan nickar emot mig, det är möjligt...varför skulle det vara svårare än något annat?

- Det känns lite ologiskt, men kanske ändå inte, det är ju min egen kunskap jag ska finna. Kan Du svara mig på ifall korset jag såg har med mig att göra? Jag visar henne bilden av korset, och hon ser lite sorgsen ut, hon skakar lite på huvudet, en tår trillar på hennes kind.

- Varför blir du ledsen?

- Detta är en symbol som ligger djupt inom oss alla. Denna symbol användes när vi skulle inviga varandra i våra kunskaper, olika årstider olika ceremonier, kvinnor möter kvinnor. Män möter män, tillsammans hade vi andra ceremonier. Sen var det någon som använde denna symbol för mörk magi, och vi började splittras. Mörker kom emellan oss, och symbolen förändrades till något som inte längre var vår. Den används idag inom religion, men vi hade den som en symbol för hela människan, att vi alla var av Moder Jord och himmelen, vi alla har både himmel och Jord i våra kroppar. En symbol för Jord , Vind, Vatten och Eld. De element som vi är skapade av och sedan urminnes tider har minnen i våra kroppar av. Dina celler är byggda för att förvalta detta minne, Du är en gudinna liksom alla andra män och kvinnor. Alla är gud i sina kroppsliga former. Era kroppar rymmer en själ som är evig, ni är delar av skapelsen själv och består av samma ämnen som Moder Jord och Fader himmel. Korset för oss är en symbol för denna kunskap.

2011 02 23

Det är dags att veta lite mer om den nya tiden...jag tänker att jag har Kondorfjädern med mig, och beger mig till shamanen på ängen. Han sitter redan och väntar mig. ett glatt leende, pigga glada ögon möter mig.

- Hej, så glad du ser ut.

- Ja det är en bra dag, idag är en bra dag för att resa på ditt sätt. Idag ska du färdas tillbaka till rummet vid pyramiden, ta med dig fjädern.

- Är det något speciellt jag ska tänka på?

- Nej, bara att inte ha några förutfattade meningar om vad du ska uppleva. När du väl är där ska du be att få del av kunskap om tiden via kristallen du redan känner till.

- Ja, ok...det var trevligt att träffa dig, även om det blir en kortis... vi se nog snart igen.

- Gå nu, säger han med ett brett leende.

Så tar jag några djupa andetag och tänker mig till stenrummet vid pyramiden. När jag kan känna väggarna runt mig, går jag till porten vid ormens tredje öga, tar ett steg rakt in i det strålande vitblå ljuset, sen rakt upp till rummet med kristallen. När jag är i rummet, går jag fram och öppnar fönstret rakt fram för att få in lite luft. Tar några djupa andetag, står en stund och samlar mig för att tänka på vad det är jag ska göra, just det tiden. Går fram till kristallen lägger min högra hand på den kalla ytan och känner hur en ljus energi fyller mig. Efter en kort stund känner jag mig strålande ljusblå...., rysningar av välbehag går genom kroppen på mig, och jag känner mig helt lugn. Jag ber att få tillgång till kunskapen om tiden.

Nu står jag i rummet vid sidan om pyramiden, jag undrar var det är någonstans, men det spelar ingen roll. Ett svart blankpolerat obsidianbord står framför mig, väggarna är guldfärgade, och svarta glyfer med tecken som ser ut som egyptiska hieroglyfer syns i långa rader. det är lågt i taket, golvet känns som stora stenblock, allt är byggt i sten, för att minnen ska kunna lagras här genom årtusenden. Det känns som hemma, och jag känner mig som en mörkhårig kvinna med ljusbrun hy, smal...

Jag vet att jag ska lägga mina händer på bordet för att få del av tidens budskap, men jag väntar lite, måste samla mig. Vill inte att oro ska påverka, måste vara helt lugn.

Så börjar det direkt.

Sönderfallet av diktatoriska regeringsformer kommer att fortsätta, de ledare som inte har förstånd att lyssna till sitt folk och arbeta med kärlek för alla människor kommer att försvinna. De ledare som väljer att arbeta för folket och på kärleksfulla grunder kan räkna med stöd. Alla bör dela med sig som har möjlighet.

Jag vill inte lyssna till politiska röster inom mig....jag ber att få del av budskap som avser något positivt, och får direkt en påpekan att detta inte är politik, och att detta är positivt för hela mänskligheten. Världens ögon är riktade mot folket som söker förändring. Stöd dem med kärlek och böner, låt er kärlek lysa över dem,  ge dem er frid. Tro på att deras önskan är grundad i kärlek.

Moder Jord kommer att fortsätta att röra på sin yta. Detta sker inte med någon hänsyn till hur vi beter oss emot henne. Hennes rörelser är inte riktade emot någon speciell plats, utan ingår i ett rörelsemönster som är naturligt för Moder Jord. Vi måste anpassa oss efter hennes rörelser och frekvensförändringar.

Jag ser platser där det borras djupa hål i Moder Jord, för att utvinna olja eller gas. Ifall dessa platser ligger vid Moder Jords kanter som skaver emot varandra, kan detta ge extra verkan vid en jordbävning.

Respekt är ett viktigt ord just nu, emot varandra och emot Moder Jord. Behandla varandra med kärlek och lugn. Ge varandra utrymme att växa på olika sätt. var och en av oss har ett eget behov av utveckling. Vi vandrar tillsammans en väg emot enhet och oneness. Detta innebär enbart att våra respektive högre jag sammankopplas enklare och vi får större del av vår egen och varandras kunskaper. Det finns en kollektiv kunskap som alla kan få del av. Detta görs möjligt för många med en högre frekvens.

Ny kunskap är på väg för er som är öppna för denna information. Vetenskapsmän och tekniker som vågar lyssna till universums röst kommer att finna nya vägar för mänskligheten. Ren teknik kommer att utvecklas. Genom meditation kommer man i närheten av universums röst. Ha tillit.

Våga ta ett nytt steg emot din nya väg. Det är en ljus framtid som ligger för dina fötter.

De barn som föds nu, är ren kärlek. Låt dem växa upp i kärlek, liksom vi också vill leva i ren kärlek.

2011 02 24

Missade drömkvällen igår, trodde att det var uppehåll men jag hade missat att skriva in vilken datum......skit också. Men jag hjälpte Olle att få ut morötter till djuren i skogen istället, och det känns alltid skönt att veta att de har mat nu när snön och kylan tar kraft ifrån dem.

Det är en Jaguardag idag, en bra dag att utveckla ett högre medvetande. Är mest intresserad av att förstå min egen kunskap, så jag får väl låta det ske som sker.

Månljus väntar på mig i grottan, lite irriterad för att jag har pysslat med allt annat istället för att träna.

- Du har rätt, säger jag,  men jag måste också få känna att jag gör något helt onyttigt i mitt liv. Det är sällan jag får gratistid över, men jag förstod att jag skulle arbeta med dig idag.

- Nåväl, nu är du här i alla fall. Minns du dina gåvor?

- En läderpåse med ett ödlefjäll, ett trollspö fäst vid min högra underarm, en röd rubin i mitt hjärta och en kondorfjäder.

- Det var lite trögt i början.

- Ja det är inte enkelt att minnas något man inte längre märker. Varför ska jag fortfarande minnas? Är det dags att använda något av detta nu?

- Den möjligheten är passerad, du har arbetat med annat. Ingen skada skedd, det var bara en möjlighet att utnyttja. Du valde en annan väg, magi är inte något som tilltalar dig.

- Det har du helt rätt i, det finns tillräckligt av skapande magi i livet för att pyssla med sådant som jag inte förstår.

- Du har det i dig sedan många liv.

- Nu blir jag nyfiken ändå....är det meningen att jag ska lära mig mera?

- Det är meningen att du ska minnas för att kunna välja.

- OK, då är det kanske dags att ta itu med detta nu.

- Ja det tycker jag är en bra idé.

- Hur vill du att jag ska börja?

Vi sitter vid elden och hennes långa mörka hår är lite tovigt, hon stirrar in i elden nästan som för att se svaret därinne.

- Du måste finna vägen dit själv, jag har redan gett dig de ledtrådar som jag kan ge dig. Säger hon och berättar i nästa mening att det är dags för henne att ta emot någon annan som ska lära sig mera. Din tid hos mig är färdig nu, jag har gett dig de ledtrådar som jag kan för att du ska kunna gå vidare på egen hand. Res alltid via ormens tredje öga, då får du tillgång till din egen kunskap. Vill du ha tillgång till alla andras kunskap kan du gå via akashia arkivet, dit hittar du redan.

Det är med blandade känslor som jag reser mig upp för att tacka henne, bugar lite med händerna sammanpressade framför mig.

- Tack Månljus för denna tid, Du har gett mig en ny väg som jag känner mig helt trygg med, jag vet inte hur jag skulle ha förstått hur jag skulle använda ormens energi på egen hand. Nu känns energin naturlig och självklar, först blev jag nästan rädd för den. Den är stark men beskyddande. Tack! Vi kanske ses igen någon gång.

- Ja kanske det, gå nu.

Så är hon borta, lika snabbt och oväntat som hon en gång dök upp.

Väggarna inne i grottan lyses upp av ett gult sken och det blir mycket varmare. En man kommer gående emot mig. Han är klädd i arabiska kläder, färgglatt i vitt och varma röda färger, han rör sina händer vackert när han pratar, långt mörkt hår, intensiva ögon. Han vill att jag ska följa med...men jag är inte alls intresserad av att resa vidare på något annat sätt än via ormens tredje öga. Trots att han verkar vara OK ber jag honom att vänta på mig ifall det är något som är viktigt, eller möta mig via min egen kunskap, ifall det är dit han hör hemma.

Han nickar, och backar.

Jag försöker koncentrera mig på att resa vidare.

Ser den strålande porten, går in i ljuset...tomhet, rakt upp till pyramidrummet, går fram till ett fönster bakom kristallen och öppnar det. En varm vind smyger sig in i rummet, jag ser öken utanför fönstret. Sand, pyramider och fyrkantiga låga hus. Jag går fram till kristallen och tar några djupa andetag, funderar lite på vad jag ska fråga....magi...min kunskap om magi....var det jag skulle arbeta med sade Månljus. Men vill jag detta egentligen? Det skadar väl inte att se efter, sen kan jag kanske avgöra ifall det är något jag kan känna för.

Så sträcker jag fram min högra hand och lägger på kristallens svala yta. Genast fylls jag av energin, jag väntar till hela mitt energifält är fyllt. När det känns som om jag strålar av ljusblå energi ber jag att få del av min kunskap om magi.

Nu går jag i sanden, har sandaler på fötterna, är en äldre kvinna, lite krokig i ryggen...nej det är inte jag som är den kvinnan...jag ser henne. Det känns som om jag står vid sidan om och studerar henne, jag har en man vid min sida. Han liknar mannen som kom in i grottan tidigare.

Mannen vid min sida tar mig med in i ett rum i en pyramid eller ett tempel som har flera rum, vi går tillsammans in i ett rum som har en symbol med en triangel och ett öga i mitten av triangeln. Här har jag varit tidigare. I mitten av rummet står ett bord med stolar runt om. Böcker täcker väggarna.

Han säger att kvinnan jag såg är den kvinna som en gång spionerade på honom och mig när vi arbetade i detta rum tillsammans.

Mannen känns mycket lik Jesus, fast i en yngre variant. Det känns tryggt och hemma med honom. Hans ögon är lika kärleksfulla som Jesus.

- Jag frågar honom vad detta har med magi att göra.

- Allt! Svarar han snabbt, Du måste minnas din kunskap om tro och tillit. Tro med hela ditt hjärta så kan du skapa allt. Dröm med hela din varelse så kan du gå på vatten. Dessa böcker rymmer all kunskap om hur du gör.

- Jag har inte tid att läsa alla dessa böcker, vad står det i dem?

- Enkelheten är ledtrådar, det som känns för enkelt och självklart är oftast det som är svårast att förstå. Du måste lära Dig att tro, det är det som är magin.

- Kan du visa mig, jag förstår inte.

- Nej Du måste minnas själv, säger han med ett leende.

När jag tänker efter så kommer jag att tänka på ödlefjället som jag fått av Månljus, samt trollspöt och rubinhjärtat.

- Är det dags att använda något av detta nu, säger jag medan jag visar honom sakerna.

- Du måste själv känna efter.

Jag lägger ödlefjället på bordet framför mig, och omedelbart blir det till en riktig ödla...en ljusgrön, med röda ögon, .så springer den iväg och klättrar bland böckerna, drar fram en bok och kommer tillbaka med den till mig. Jag öppnar boken och börjar läsa i mitten någonstans. Det är gamla snirkliga bokstäver.

Tidens mirakler är inte slut, vertikaltiden har kommit för att stanna. Lär dig resa i tiden, utveckla din intuition för att dela med dig till andra.

Mitt hjärta är alldeles varmt, stort liksom expanderat...det känns som när jag mediterar fast mycket varmare och med ännu mera kärlek. Energin liksom bubblar över och flyter ut och omsluter allt, precis allt...oss, rummet, Hela Jorden och ut i Universum. Jag känner mig plötsligt som en del av allt som finns, jag ser minsta beståndsdel av allt och hur allt hör samman genom alla tider. Allt liksom flyter runt i parallella verkligheter och man kan välja vilken verklighet man vill uppleva, ont som gott är samma......delar av kunskap.

Så är jag tillbaka i rummet igen.

- Vad var det som hände?

- Du fick se hur du är en del av allt, det händer när man har fått tillgång till rubinens energi, säger mannen och ler.

- Det kändes inte bara som kärlek, men allt var samma sak på olika sätt. För att förstå tidigare har vi varit tvungna att spegla med motsatser för att förstå i olika perspektiv. Nu måste vi börja se enheten i allt och börja se samband och samhörighet trots olikheter. Men var ligger magin i detta?

- Magin är självklar, svarar mannen sakta, ser du inte det?

- Nej.... säger jag och känner mig urkass på detta.

- Du måste tro för att det ska infinna sig. Lita på din känsla i hjärtat. Lär dig att tänka med hjärtat, och låt logiken vila en stund, du ska se att logiken kommer att följa hjärtats kunskap. Lär dig tro och ha tillit min vän.

- Hur lär jag mig tro?

- Det kan du redan, du ska bara träna lite mera. Träna enbart på positiva saker, du ska veta att dina tankar skapar allt omgående nu.  Känn dig som en del av allt, minsta störning kommer att ge biverkningar.

- OK, jag förstår. Ärlighet, uppriktighet och kärlek i alla lägen.

- Just det, du kan inte gömma något längre...inte ens vita lögner kommer att gagna någon i fortsättningen. Allt kommer tillbaka på något sätt.

- Måste vi ha denna diskussion nu?

- Ja, det är viktigt för mig att du förstår, och att du inser vikten av att skapa helt ärligt och uppriktigt utan att skada någon på något sätt.

- Jag inser att det slår tillbaka på mig direkt ifall jag skulle försöka mig på detta. Jag vill inte utsätta någon för något skadligt på något sätt.

- Det är en mycket smal väg att vandra, det är alltid bäst att tänka efter två gånger ifall du skadar på något sätt.

- Hur kan fred och kärlek skada någon?

- Det finns annat som du kan skapa med dina tankar och önskningar...

- Ja det vet jag, men jag kan inte tänka mig att ljuga, vill alltid vara ärlig. Dock måste jag inte alltid berätta allt jag vet....eller?

- Ibland är det bra att vara tyst.

- Tack, det var ju skönt att veta. Jag brukar ibland säga för mycket. Jag börjar tappa fokus nu, är det ok ifall jag reser tillbaka hemåt nu? Är det något mer jag ska veta just nu?

- Nej, kom tillbaka på söndag.

- Tack det ska jag försöka.

Det är svårt att inte helt älska mannen framför mig. Hans ögon går rakt in i mina, precis som om han känner varenda liten del av mig. Jag inser att jag älskar honom väldigt mycket, lika mycket som jag älskar allt som finns i universum...det är samma vida slags kärlek. Det är mer än kärlek på något sätt, det finns säkert ett speciellt ord för det på något annat språk än svenska. Ibland är språk begränsande. Jag står en stund och ser in i hans ögon och han bugar sakta för mig, liksom jag gör för honom. Det är dags att gå hemåt.

- Tack, säger jag innan jag vänder tillbaka.

Det är med en tung sorgsen känsla som jag kommer tillbaka till tornrummet. Den kärleksfulla känslan inom mig är borta, och jag känner mig helt tom. Märklig...

Går fram till fönstret och stänger det...sen tänker jag mig hem till Björkeboda.

Måste nog ta en tur i skogen. Suck! Herregud vilken känsla.

2011 02 27

När jag läser igenom vad jag skrev förra gången blir jag nästan gråtfärdig...Jag kommer att sakna Månljus, och vet att jag älskar den guide som kom förra gången. Det måste vara Jesus. Jag har mött honom i det rummet tidigare i samma energi...eller hur jag ska uttrycka det.

När jag känner efter finns ödlefjället kvar i läderpåsen, så ödlan återgick till sin ursprungliga form när den hade hjälpt mig att finna rätt bok. Det var en fin gåva, som jag säkert kommer att ha mycket användning för.

Nu är det dags att återvända till pyramid rummet, tror att jag kan gå dit direkt.

Jodå jag kommer rakt in i rummet, han står framför mig och bugar, jag hälsar honom på samma sätt - Namasté!

Dessa ögon, de är som brunnar av visdom från universums källa, jag skulle kunna se in i dem alltid.

På något sätt inser jag att mina ögon är samma för honom, det är som en väg emot kunskap. Att se in i någons ögon, man ser på själsnivå, och man känner igen sig själv på många olika plan. Här och nu känner jag igen den Berit som älskar allting, allt och alla...varje liten del i allt som finns. Det är en sådan makalös stark känsla så det går inte att beskriva, jag önskar att alla kan få del av denna känsla.

Jag skärper till mig för att överhuvudtaget kunna göra något.

Sätter mig vid bordet och ber att få del av min egen kunskap, eller det jag ska lära mig idag.

Jag frågar honom nyfiket ifall han är Jesus.

- Ja och nej, svarar han lite mystiskt. Jag är din manliga spegelbild.

Hur kan det hänga ihop? Då är det ju separerande eller....nej det är det inte alls, du menar att vi har alla egenskaper inom oss, och att vi har levt i olika könsroller för att få del av alla erfarenheter och egenskaper...kvinnliga och manliga. Du vill få mig att förstå att vi alla är samma energi, men med samma rädslor att förstå varandra. Vi blandar ihop sexualiteten med kärleken för mycket, och det separerar oss ifrån enheten.

- Det finns så många olika sorters kärlek, så det är en gåva när kärlek och sex är något som kan kombineras.

- Är det olika sorters kärlek vi ska tala om idag...vad ska jag kalla dig? Jag trodde ärligt talat att du var Jesus..

- Är du besviken? Kalla mig vad du vill.

- Jag vet inte ifall jag är besviken, förvånad, kanske känslan i kärleken ändras när jag inser att det är mig själv jag älskar, jag tror att jag kallar dig Mirror.

En våg av glädje fyller mig, och jag inser att jag kommer att tycka om att lära mig av denne man. Gud så vacker han är! Inser med en mysig rysning att jag också måste vara vacker!!!

Jag tar fram ödlefjället ur läderpåsen och lägger på bordet framför mig. Genast förvandlar det sig till den ljusgröna ödlan med röda ögon och springer iväg upp längs bokhyllorna på väggarna.

Ödlan drar fram en bok med läderrygg, jag kan se tryckta bokstäver i guld. Men kan inte läsa orden. Ödlan kommer med boken till mig, och kryper in i läderpåsen igen.

Jag tar några djupa andetag och ser på mannen framför mig, det är som att se in i universum när jag ser in i hans ögon. Mitt hjärta växer och blir vidöppet.

Jag öppnar boken på måfå, och börjar läsa texten...jag läser inte utan känner hur jag flyter iväg på kärleksenergin i mitt hjärta.

Jag befinner mig mitt ute i universum, det är en helt sagolik underbar känsla att var här ute. Vi är många som står i en stor ring tillsammans. Alla har vidöppna hjärtchakran och är sammanlänkade i denna energi i mitten. Vi strålar samman i mitten med kärleksenergin ifrån våra hjärtan, så att energin blir en och samma. All energi går rakt upp, och jag ser hur tiden flyter samman, vi står kvar, men tiden susar runt oss jättefort, jag blir yr, och måste andas lugnt och stilla för att balansera hastigheten.

Så ser jag oss stå i samma ring på en äng, det ser ut som en sommaräng, det kan vara vilken tid som helst. Vi har gjort så här i många tider för att skapa med kärlek. Det är en blandning av kvinnor och män, alla med samma önskan....Kärlek, fred, frid, frihet, samhörighet, samarbete, samförstånd, rent , enkelt. Vi hjälper varandra utan krav. En ren skön känsla av delaktighet utan kontrollbehov.

En känsla som kommer när vi skapar med våra själar. Vi måste tro på att vi skapar med våra själar. Tillit och tro kan flytta berg....men jag har inget behov av att flytta berg, jag förstår innebörden i känslan. Tro och tillit är nycklar och ledtrådar.

Så är jag tillbaka i rummet igen. Sitter och ser in i Mirrors ögon. Universum visar sig direkt, jag ser plejaderna, Ett rum med många människor runt ett stort bord. Jag sitter vid det bordet, och vid min sida har jag Mirror. En lång bredaxlad person som påminner om ett lejon reser sig vid bordsänden. Bakom honom finns en bioduk, ovanför bordet snurrar en hologrambild. Han han lyfter sin hand stannar bilden, och visar Jorden just nu.

Jorden genomgår just nu en transformation av frekvensen. Magnetpulsen ändras och energin ändras. Jordens hjärtslag förändras med detta och människor känner av detta som fysiska åkommor. De justerar sina kroppar till Jordens ändrade puls och magnetism. Detta skapar oro och konflikter. Politiker döljer information och oro växer. Detta skapar en bro för de som vill skapa något nytt. De som önskar förändring med kärlek som grund kommer vi att hjälpa. De får stöd i alla former. Länder förändras, folket som älskar varandra får hjälp. Samhällen skapas på nya grunder. Allt som är gammalt, kontrollerande faller samman för att skapa med samförstånd och samarbete som grund.

Detta är den nya tiden. Ni måste vara en del av den. Visa att det förhåller sig så. Moder Jord måste komma i första hand, Ni anpassar er efter henne. Rena era chakra och ge henne mera kraft för att balansera med ny energi.

Nu är jag tillbaka i rummet igen, det är dags för mig att resa tillbaka hem. Börjar tappa fokus.

Hälsar på mannen framför mig. Namasté. Tack.

- Tack själv. Svarar han och bugar.

2011 03 05

Går via ormens tredje öga, och fram till kristallen och fyller mig med ljusblå energi genom att lägga handen på kristallen. Jag ber att få del av min kunskap om tiden.

Jag har kondorfjädern i min hand när jag reser till rummet vid sidan om pyramiden, när jag väl är där går jag tillbaka till kristallen och ber ännu en gång att få del av min kunskap om tiden. rummets väggar förvandlar sig till nyputsat, och de svartmålade glyferna framträder starkt i kontrast mot de guldfärgade väggarna. Stengolvet är välputsat och bordet som står i mitten är gjort av kolsvart obsidian, polerat blankt som en spegel.

Jag går fram till bordet och lägger båda händerna på bordet.

Pyramiden med ljuset ovanför framträder direkt. Fågeln som flyger motsols runt ljusklotet syns också.

Jag ser förundrat på människor som ligger på knä framför pyramiden och ber, de ber med pannorna mot marken. De ber innerligt och kärleksfullt. De har en stark tro.

Kommer inte vidare härifrån, ber att få veta hur jag kommer vidare. Någon kommer rakt igenom väggen till mig. Han säger att jag måste öppna mitt hjärtchakra. Så jag sätter två fingrar på mitt hjärtchakra och ber att det ska öppna sig.

Genast lyfter människorna sina huvuden ifrån marken, och lämnar platsen lugnt och stilla.

Det känns som om jag står där på den öppna platsen själv med en mycket stor varelse framför mig. Det ser ut som en man, ca 2 meter hög när dräkten är inräknad. Han är utklädd så att han ser jättelik ut. jag är inte rädd, mest nyfiken på vad det kan vara han är utklädd till. en massa blågröna fjädrar, ljusblå turkoser, silver....det påminner om alla elementen är representerade i dräkten jord, eld, vatten, och vind ...men samtidigt som en orm....Det kan vara Kukulcan som står framför mig. När jag kommer fram till denna tanke sätter varelsen ner sitt ena knä på marken och böjer sitt huvud.

Jag sträcker fram min högra hand emot varelsen och ber den resa sig upp och berätta för mig vad han vill.

I många tusentals år har jag väntat på att människorna skulle ena sig för Moder Jords bästa. Inom sig har de en kunskap om frid som de bara kan sätta igång att använda, men deras rädslor för varandra har varit för stor för att öppna denna kunskap. Det är inte meningen att mänskligheten skall backa i utveckling, enbart leva med grundsynen att inte smutsa ner sin värld de lever i. Ni har kunskap om hur ni ska använda denna teknik. Oron i världen gör det mera uppenbart för er att ni måste välja ny ren teknik och lämna oljan som är grunden till mycket orent i ert samhälle.

Moder Jord vill inget annat än att ni lever i frid tillsammans, hon vill att ni skapar en ren värld för er att leva i. Hon vill att ni renar hennes yta och luften ni andas. Lev med varandra och Moder Jord i en balans där ni utvecklas till de ni verkligen valde att bli. Våga vara i er allra högsta potential som människor, våga stå upp för er rätt att utvecklas som människor på Jorden.

- Varför har du klätt ut dig för att berätta detta för mig?

- Känner du redan igen mig?

- Ja, vi har arbetat tillsammans i många liv...du är Jesus, eller någon som liknar honom väldigt mycket.

- Jag är din spegelbild, den manliga delen av dig.

- OK, det är alltid enklare att se något som utanför sig själv..men jag börjar inse att allt är en spegelbild av mig själv.

När jag säger detta upplöser sig mannen och blir en del av mig, en mycket stark våg av kärlek går fysiskt genom min kropp, och mitt hjärta blir helt utvidgat. Tar ett djupt andetag och andas in känslan. Lugnt och fridfullt ren kärlek.

Så är jag tillbaka i det lilla rummet med bordet i mitten.

Jag går tillbaka till pyramidrummet. Har en fråga som jag gärna vill veta svaret på.

Men får gå via "stora" arkivet för jag får inget svar via min egen kunskap om detta.

För några månader sedan fick jag en bild av en man som hade skapat den efter det han hade drömt om denna bild. Bilden har legat på mitt skrivbord sedan dess.

Bilden föreställer "trådar" med taggar på ena sidan. Det lyser om den andra sidan, lite svårt att förklara, men bilden påminner om dna som delar sig för att finna nya vägar. Igår började bilden "prata" med mig ....jag behöver få veta vad det handlar om.

Sitter en stund och tittar på bilden, sen ber jag att få veta vad den föreställer.

Med våra känslor kan vi idag förändra vår kropp och de kunskaper som en gång var inprogrammerade i våra kroppar rent fysiskt. Med olika känslor ger vi våra fysiska kroppar de signaler den behöver för att ställa in sig till ett högre medvetande. Ni är på väg att få större tillgång till er hjärna. När höger och vänster hjärnhalva samarbetar på ett högre plan med hjärtats kunskap som guide, då måste ni förändra er kropp rent fysiskt. Dessa trådar är den del av er fysiska kropp som lyder signalerna från era känslor. När ni börjar leva med ett öppet hjärta får dessa trådar signaler av kärlek och anpassar er kropp efter denna frekvens. Er hjärna får behov av mera kärlek och börjar anpassa sig efter hjärtats känsla. Dessa trådar är de minsta beståndsdelar av er kropp, och är de som ni alla kan styra med era känslor. Ni kan ge er kropp signaler för healing och frid. Alla har denna förmåga att med känslor styra sin fysiska kropp. När ni befinner er i kärlek lyser dessa trådar upp som gyllene ljus, ni påverkar era fysiska kroppar på ett positivt sätt. När ni befinner er i stress blir trådarna grå och slocknar, ni påverkar era fysiska kroppar negativt.

Med kärleksfrekvensen uppbyggd i era kroppar kommer insikt och förändring att ske både inom er och utanför era kroppar. Frid manifesteras på Jorden.

För att fysisk förändring ska ske måste insidan först visa hur utsidan ska vara.

Utsidan speglar insidan. Lever vi med kärlek i våra kroppar, då anpassar sig vår omgivning till samma.

Tack...något mer?

2011 03 08

Har fått en stund till mig själv idag, får se vart det leder.

Numera är det enkelt att komma direkt till pyramidrummet och kristallen. Går fram och öppnar fönstret till höger...ljummig vind, sommaräng med massor av blommor utanför.

Tar ett par djupa andetag och går fram till kristallen och lägger min högra hand på ytan. Långsamt fylls jag av energi...känner mig ljusblålysande....Så ber jag att få del av min egen kunskap.

Ligger på rygg med mitt huvud på någons axel mitt på sommarängen jag precis såg, tuggar på ett grässtrå och njuter av livet. Vänster ben är böjt, och min högra fot vilar på vänster knä...vickar lite med foten. Någon ligger på min axel. Denna någon ligger på samma sätt som jag men inte vid min sida utan bakom mig. Vi ligger och pratar om livet i största allmänhet.

- Hur kan det vara att allt är en del av mig?

- Ditt inre speglar det Du möter i livet.

- Är det jag själv som skapar min omgivning och de människor jag möter?

- Ni är många individer men med ett och samma medvetande i grunden. Allt du möter är en del av gud och dig själv.

- Jag tror ju att vi människor kan skapa tokiga saker när vi försöker styra kontrollen över energin. Varför har jag fått veta att det är av min tid som framtiden skapas? Vill inte göra något fel i detta.

- Det finns inte några misstag eller fel. Allt är en möjlighet att lära sig att älska mera och på olika sätt. Ni är på Jorden för att lära Er att älska på de nivåer som inte finns i denna dimension.

- Kan det någonsin bli fel ifall vi mediterar/ber med kärlek, fred, ljus, kreativitet och en ren Jord som avsikt?

- Nej - men, det är inte rätt för alla, de väljer att meditera på ett att annat sätt.

- Finns det något sätt att meditera/be som är optimalt?

- Det finns många sätt, men det viktiga i allt arbete med själen är att känna sig kärleksfull, fridfull och lycklig. När du känner dig så, speglar sig omvärlden på detta sätt. Du möter kärleksfulla, fridfulla och lyckliga människor och händelser. Det är känslan i bönen som är bönen/meditationen.

- Vad är viktigast i livet?

- Att vara till tjänst för andra människor.

- Är jag det?

- Det är inte upp till mig att bedöma, det får du själv svara på.

- Skulle nog kunna göra mer, men vad? Kan Du hjälpa mig med det då?

- Du kan ju alltid be om det.

- Hur ska jag då göra?

- Ber att få vara till tjänst i din högsta möjliga potential, för alla människors högsta bästa potential.

- Ok, jag ska lägga till detta i min morgonbön, så får vi se vart det leder. Kan du dämpa frekvensen, jag får en överdos just nu...tack, det känns bättre. Är det något mer vi ska prata om just nu?

- Nej, Du kan vara redo imorgon efter meditationen, då kommer lite mer info ifrån oss.

- Ok, tack! Vi ses imorgon.

Tranorna kom igår 2011 03 19

201103 20

Det är egentligen alldeles för fint väder för att sitta inne och skriva, men jag måste kolla ifall det är något som jag ska skriva till mig eller alla andra.....just nu vet jag inte vilket.

Ormens tredje öga, går in, tomt, upp, i pyramidrummet, öppnar ett fönster t vänster, djupt andetag, frisk luft ahhhh. Ställer mig framför kristallen och funderar över min fråga. Finns det något mer jag ska lära mig?...självklart, men vad?..ok jag ber att få lära mig mer. Så lägger jag höger hand på kristallen, fylls snabbt av en ljusblå energi. Så ber jag att få lära mig mer och minnas min kunskap.

Så befinner jag mig i salen där Jesus står framför en massa elever, jag sitter på en mjuk kudde tillsammans med många andra som lyssnar.

Jesus är klädd i en ljus fotsid klädnad, han skimrar i ett gyllene sken, bredvid honom står en vacker kvinna, det är Maria Magdalena, hennes klänning är mörkgrön med guldkanter. Jesus höjer höger hand och håller samman tummen och lillfingret med denna hand, vänstra handen placerar han mot sitt hjärta och liksom trycker lite med sitt långfinger mot hjärtat.

gör så här säger han...och jag provar...en skön energi sätts genast igång rent fysiskt i min kropp.

Detta tecken betyder fred och kärlek, det känns fysiskt i alla kroppar. Detta kan du sända till människor du möter genom att hälsa på dem på detta sätt, eller så kan du starta denna känsla i din egen kropp. Fred och kärlek börjar alltid med dig själv, och detta är ett enkelt sätt att vara i fred och kärlek. Dela med Er av detta, säger han och bugar sig med båda händerna framför sitt ansikte. Namasté.

Något mer? tänker jag

Maria Magdalena ställer sig vid talarstolen och hälsar på oss alla, bugar sig med händerna sammanpressade framför sig. Namasté.

Kvinnor och män, säger hon. Ni lever med en märklig rädsla för varandra. Ni har varit i tankarnas och maktens värld för länge och ser inte hur Ni måste balansera Era energier tillsammans. Att vara sårbar innbär inte att förlora makt, det kan ge många män stora insikter. Det finns många kvinnor som skulle behöva mer manlig energi. Att se varandras styrka och svaghet och alltid älska utan gräns, det är något som vi alla arbetar med på alla nivåer. Se det ni älskar hos varandra och inse att det är er egen spegelbild. Detta lyfter till nya nivåer, manlig eller kvinnlig energi smälter in i Era kroppar. När Ni ser det som ni upplever som negativt hos någon annan person, är det ofta något hos Er själv som ska belysas med ljus och kärlek för att Ni ska förstå andra människor bättre. Att älska och förlåta utan gräns är en av mänsklighetens kollektiva läxor. Allt börjar med Dig själv alltid. Skapa fred och kärlek inom dig så speglar världen din insida.

Maria Magdalena bugar och tackar oss för att vi har lyssnat.

Vi ställer oss upp och hälsar dem båda på samma sätt

Namasté.

Så befinner jag mig i rosenträdgården Moder Marias trädgård. Sitter vid ett stenbord och väntar på att någon ska dyka upp.

Det är Jesus som kommer tillsammans med Maria Magdalena...jag har alltid svårare att se henne, eftersom jag inte har träffat henne lika ofta.

Jag reser mig och hälsar på dem båda.

- Vår dotter, du är envis med att inte vilja förklara ditt ursprung.

- Jag kan inte själv förstå detta, jag kan förstå att ni är nära alla människor, och jag vet att Jesus har varit min guide i många år, men det är omöjligt för mig att förstå att jag en gång har varit Er dotter. Spelar detta någon roll för Er.

- Det känns som om du vänder oss ryggen,

- Nej, jag gör så gott jag kan i detta, dessutom vet jag att det inte borde spela någon roll ifall det nu är så.

- Hur så?

- Har aldrig upplevt att Jesus anklagar mig för något, han brukar alltid vara förlåtande och finnas där ändå, trots att jag vänder honom ryggen..... jätteofta. Jag har svårt för att förstå detta, hur gärna jag än vill. Detta är för mycket för min del.

- Hur kan det komma sig att du valde att hjälpa till att skap fred på Jorden?

- Det har jag också undrat över många gånger, det hade varit mycket enklare att låta allt bara vara.

- Tror Du inte att det finns en djupare mening med Ditt liv, och vem Du egentligen är.

- Jo det har jag börjat att förstå, men varför måste jag berätta om mitt ursprung...att jag skulle vara Er dotter? Jag ser inte att det skulle vara till någon enda nytta någonstans.

- Tillit och tro, det är dags att släppa in resten av världen i ditt hjärta.

- Det kan jag inte alls hålla med om. Det finns redan massor där. Jag vill inte ha denna diskussion, jag älskar Er båda, men be mig inte att berätta om detta för någon. Jag är inte alls redo för detta.

- Återkom så snart som möjligt, tiden visar att det är dags.

- Tack.

Har tagit en paus, läst igenom, ätit lunch och umgåtts med Olle och pappa en stund. Innan jag går ut i skogen vill jag återkomma med ett svar.

Det tar en stund att komma tillbaka till Marias trädgård, men när jag väl är där står Jesus och Maria Magdalena fortfarande och väntar på mig. Jag börjar tala till dem båda direkt.

- Jag kan inte alls se varför det skulle vara nödvändigt att jag berättar om mitt själsursprung för någon, det kan inte spela någon roll för någon. Ni har bett mig om mycket och jag har gjort mer än jag trodde var möjligt. Detta innebär inte att jag vänder ryggen åt Er, utan enbart att jag bestämt säger att jag inte är beredd att dela med mig av denna insikt om min själs ursprung. Jag vet att min själ fanns innan jag var Er dotter, och har funnits flera gånger efter detta också. Jag vet att jag har lärt mig mycket detta liv, det känns som om jag har fötts på nytt flera gånger redan. Men det finns inget i min kunskap som visar på att det är viktigt för någon annan än mig själv att veta min själs ursprung. Ifall detta är viktigt för någon annan, ber jag Er att förklara varför, och hur jag i så fall ska berätta om detta.

- Det är viktigt för vår del, för att budskapet från kärlekens väg ska förmedlas av någon som vi vet lyssnar och ser med hjärtat. För att du ska berätta detta på ett sätt som inte blir för svårt för dig vill vi visa en berättelse. De står framför mig båda två och räcker ut varsin hand till mig.

Tja...tänker jag, det kan väl inte skada att se vad de vill visa mig, så jag reser mig upp och tar Jesus hand i min vänstra hand och Maria Magdalenas hand i min högra hand. En djup kärlek och en frid känns direkt i hela kroppen på mig. Ett par djupa andetag.

Sand i mina sandaler, känner mig som en liten tös som går mellan sina föräldrar. Det känns tryggt och skönt. Varmt och torrt ute, mycket sand, men det luktar vatten. Det rinner en flod i närheten som ger liv och grönska till vackra blommor och träd. Vi är på väg till en park där många människor har samlats för att lyssna till min far och mor.

När de pratar sitter jag i deras knä och tittar ut på alla människor, det känns fridfullt och bra.

I denna samling människor är alla jämlika kvinnor, män, fattiga, rika, friska sjuka, unga och gamla. Alla har samma rätt och skyldigheter. Allt går ut på att visa varandra kärlek och respekt, att bete sig mot andra som man själv vill bli behandlad.

De pratar om drömmar, och att vi kan se oss själva i varandra. Att de vi möter är vi själv och en spegelbild av gud. Gud finns överallt och inte nödvändigtvis i de salar som prästerna samlar människorna i. Synagogor och tempel byggda till guds ära. Gud finns i allt och vi är speglingar av gud var och en av oss. Vi behöver inte bege oss till präster och salar för att tala med gud, han är med oss alltid. Gud lyssnar till din önskan alltid, ifall det är för ditt och allas bästa är det möjligt att du får din önskan beviljad. Det är inte alltid som du förstår vad som är bäst för dig, låt gud bestämma hur du bäst tjänar alla människor.

Om du verkligen vill göra någon nytta i ditt liv, ska du be gud att få vara alla människor till tjänst i din högsta möjliga potential, för deras högsta möjliga potential. Det är det finaste Du kan göra för din egen del och för alla andras del. Sprid kärlek och fred till hela mänskligheten.

Inser att då är samma som nu, orden är de samma. Gud handlar inte om makt och gränser. Gud handlar mycket om frihet och kärlek. Vi är guds sinne sammankopplade i många olika kroppar och själar.

Så är jag tillbaka i Marias trädgård igen.

- Jag ser inte varför detta ska ha göra någon skillnad på varför jag ska berätta om min själs ursprung, det kan inte vara någon annan människa som behöver veta detta.

Eller?

Tänk att ett enda ord kan göra en sådan skillnad...eller?

För första gången blir jag tveksam. Tänk om det finns någon som behöver förstå att vi kan finna vår själs kunskap och minne, vi har olika erfarenheter, och att vi alla hör samman.

Jag ger upp på precis samma sätt som när jag satte igång med att skriva ner budskapen på hemsidan. Det är inte lönt att streta emot, det blir bara jobbigt. Undrar varför jag har valt ett så konstigt liv.....

2011 05 01

Det är mycket som har hänt sen den där dagen jag fick ormens energi, jag kan bara säga att jag är mer än tacksam för allt jag har fått lära mig.

Det är lite mer än en månad sen som jag först bestämde mig för att våga "publicera" denna sida. Sidan har dock ändå varit "osynlig" nästan hela tiden. Med nästan menar jag de 12 timmar efter att jag första gången gav upp och publicerade sidan i ca en halv dag. Denna halva dag var en av mina jobbigare.... Jag tror att jag hade alla rädslor inom mig denna halva dag, och valde att stänga ner sidan för att enbart kunna läsa själv. Sidan var ju skriven för att jag skulle finna en väg till min egen kunskap, så varför dela med sig av detta?

Jag tycker fortfarande att det inte spelar någon roll för någon annan i vilken fysisk kropp min själ har funnits i, eller vilken erfarenhet min själ har hjälpt mig att minnas. För mig är jag densamma som alltid, men utan de spärrar som jag i många liv har burit med mig. Spärrar som jag inte ens visste om att jag hade. Hur ska man kunna veta när man inte kan eller vill minnas. Ur rädslornas djupaste mörker har ett ljus hittat fram till mig och jag minns med glädje de känslor som jag en gång hade i andra liv. Jag minns en kärlek till alla andra människor i ett samhälle där vi verkligen brydde oss om varandra, Moder Jord och hennes vackra natur. Jag tror på skapandet, och har en helt ny tillit till att vi alla har hjälp ifrån "den andra sidan".

Det är nog minnet av känslan som gör att jag nu ändå bestämmer att dela med mig av denna sida. Motståndet inom mig finns fortfarande kvar, men jag vill att alla ska veta att det finns så mycket gömt och glömt inom oss som vi själv har valt att inte minnas. Vi är mycket mer än vi vågar tro. Det är vi själv som sätter spärrarna för att slippa känna rädsla och smärta, men inser inte att det är i de djupaste mörker och starkaste rädslor som också de största lärdomarna kommer. Vi lär oss att förlåta och älska på alla nivåer. Vi inser att vi alla är mycket lika.

Tack för att Du har läst,

Berit

Ifall Du vill finna din egen kunskap ska du först lära dig teknik för kanalisering och regression, träna mycket och ofta, arbeta tillsammans med någon du litar på. Du finner din egen kunskap ifall det är meningen. Ifall vi inte använder de gåvor vi får, då vet vi inte ifall det är sand eller guld. Visar det sig att gåvan är guld, då ska du använda den. Utan träning kan guldet åter förvandlas till sand. Även om jag vet att ingen får mer än de klarar av, så är det inget arbete jag rekommenderar någon att göra ensam.