Den vita Kronhjorten

3 Oktober 2024

Det är snart två veckor sedan jag kom hem från en resa till Danmark. Åkte dit med vänner för att fotografera Kronhjortar. Vi fick några fantastiska dagar, men jag hade hela tiden en känsla av att något mer skulle hända. Den sista kvällen och morgonen efter är det jag tänker berätta om, men det kanske blir lite mer. Vi får väl se hur det blir. Än så länge är det också bara en känsla.

Den sista kvällen valde mina vänner att cykla direkt till hotellet, men jag ville gärna se solen gå ner bakom ängarna där mängder av hjortar betar på kvällen. Ljuset blir så fint, och jag fick en fin stund innan solen gick ner .

På vägen till hotellet cyklade jag genom en bokskog, det var uppförsbacke och det gick trögt för jag var trött. Så plötsligt hörde jag en Hjort bröla, ett urtidsljud som får kroppen att vibrera av styrkan i ljudet. Hjorten kallade på sina hindar. 

Jag parkerade cykeln i diket och smög med kameran, dock utan större förhoppning om att något skulle fastna på bild eftersom ljuset i princip var borta, men jag fick se den Vita Hjorten stå där och kalla på sina hindar. Det var HELT magiskt! Sen vände han på huvudet och såg rakt på mig en lång stund. Liksom uppfordrande, klokt, bestämt...jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag fick där och då en känsla av att han ville något, och har inte kommit ifrån den känslan ännu. Just därför sitter jag här och skriver. Jag som inte trodde att det skulle ske mer i mitt liv. Hur som helst..... Hjorten fastnade på några kassa bilder, vilket jag är glad för. Annars hade jag nog trott att jag drömt. Tänk att jag fått se den sista Vita Horten. Hade fått höra att det fanns tre tidigare, en hade blivit skjuten, en blev dödad av annan Hjort och den tredje blev sjuk och måste avlivas....men tydligen fanns det en till. Magiskt att få se den även om det nästan var mörkt.

Jag var helt igång när jag kom till hotellet, tröttheten var som bortblåst och jag kunde inte låta bli att berätta om den vita hjorten som jag inte trodde fanns. Natten blev ganska sömnlös eftersom en Kronhjort hade fått för sig att stå utanför mitt sovrumsfönster och bröla varje gång jag lyckades somna....... dessutom kunde jag inte släppa den vita hjorten ur tankarna.

Den sista morgon blev tidig. Redan vid sextiden var jag ute med kameran på ängarna där Kronhjortarna håller till, men det var mulet och ingen vidare aktion någonstans. Så jag började cykla tillbaka samma väg som jag cyklat på kvällen. Så stod den vita hjorten där, alldeles nära hotellet och brölade. Det VAR DEN som hållit mig vaken hela natten! Nu var det lite ljusare, så kamera kom fram och jag fick några bilder på den Vita Kronhjorten. Liksom kvällen innan stod den länge stilla och bara tittade på mig med sina kloka kolsvarta ögon. Var den irriterad för att jag var där? Det verkade inte så, vad var det i så fall? Jag undrar...... vad säger Solöga´s bok "Djurens språk" nu igen om Kronhjortens budskap? 

Kollade det nu, budskapet låter så här: "Ut och praktisera din visdom. Min gåva till dig är att bli erkänd eller känd för det du gör. Du behöver synas. Världen vill se dig."

Suck! Det hade jag ingen nytta av alls. Så här blev bilderna från morgonens fotostund med den Vita Kronhjorten.

Sedan den där sista morgonen i Danmark för snart två veckor sedan har jag haft en känsla av att jag borde försöka lyssna på vad Kronhjorten ville mig. Idag fick jag oväntat en hel eftermiddag obokad och utan någon plan på något jag måste få gjort.

Så nu tänker jag ta vara på tiden och försöka lyssna på vad den vita Kronhjorten vill mig. Det är det enda sätt jag vet, men är inte säker på att jag kan längre. Jag laddar upp med en slurk kallnat kaffe, vilket inte är speciellt gott men jag behöver något som får huvudet att klarna.

När jag blundar så står han där och ser uppfordrande på mig. 

Vad vill du?

Häng med nu...säger han och hoppar iväg in i skogen.

Jag följer efter på något sätt, blad och grenar piskar mitt ansikte, så det går undan. Hur kan jag vara så snabb?!

Så ser jag en solbelyst äng framför mig, Hjorten står och ser ut över den. Blå himmel, vita små moln, grönt gräs med olikfärgade blommor några träd i kanten, men mest solglitter i gräset. Skratt hörs, gräset rör sig och -  bilden försvinner. Jag får ta en paus. 

Tillbaka på ängen märker jag att han tålmodigt väntat.

Tack...säger jag.

Nu får du skärpa till dig. Detta måste du få se. Säger han

Ängen lyfter och blir som en stängd port. Välvd i trä, med mossa, lavar och små ormbunkar. Dörren är dubbel, med gångjärn och lås av grovt svartmålat järn. Jag behövde ingen nyckel, det räckte att jag tänkte oss på andra sidan!?

Nu har Hjorten blivit silverskimrande, det är mörkt runt omkring oss. Det blir liksom stjärnor där han går så jag kan se var jag går eller flyter fram.

Varför är jag här? 

Du ska lyssna på vad jag har att säga dig, säger Hjorten och förvandlas till en kvinna med korpsvart hår, klädd i en stjärnbeströdd mörkblå klänning.

Jag lyssnar, säger jag

Kvinnan ler lite snett, och börjar berätta.

För många enoner av tid sedan, innan tiden fanns bestämdes att all tid är samtidigt. Därför kan tiden påverkas antingen positivt eller negativt. 

Du skall påverka positivt genom att förändra ditt medvetande och framkalla en tidsloop till framtiden.

Stopp....nu tappar jag tråden. Jag hänger inte med. Ska jag göra vadå tidsloop?

En loop till framtiden som ska förändra utgången av nuvarande tid.

Vad ska förändras?

Utgången av ett katastrofiskt val som görs inom kort.

Vem väljer det?

Det kan jag inte berätta för dig.

Hur ska jag göra då?

Använd tunneln, och gå dit du måste!

Nu?!

JA!

Jag måste ha en avsikt!

Avsikten är att stoppa ett felaktigt katastrofiskt val, och skapa tid för fred!

Vart ska jag?

Det kommer du att veta.

Okej....djupa andetag, tidstunneln .....den hittar jag, avsikten....att skapa tid för fred och stoppa ett felaktigt val.

Jag skapar en avsikt med kärlek som grund, en avsikt att skapa fred och avvärja ett felaktigt val.

Jag sugs in i tidstunneln.

Kommer in i ett rum som stinker hat och hemska bilder slår emot mig. Död och skräck, män som styr, makt.....jag andas in allt tills jag inte får plats med mer. Sen sänder jag allt negativt till Moder Jord och andas in hennes kraft och kärlek. Sen kan jag andas ut ren klar luft och kärlek sprider sig ut i rummet ifrån mitt hjärta. Mörkret bryts och ljuset börjar synas i rummet, männens blickar blir klarare, ett svagt leende bryter fram på deras läppar, händer hälsar, vänskapsband knyts. Något nytt skapas av hatet.

Jag andas tillbaka till min tid och där kvinnan väntar på mig.

Är det klart redan? Frågar jag.

Det var mycket hat du lyckades få bort där, så troligtvis - Ja - Vi får hoppas det säger kvinnan och möter min blick.

Det som tidigare kändes hopplöst, blir ljusare inom mig.

Är vi klara nu, frågar jag. Kvinnan ler, snurrar runt....så står den vita Hjorten där framför mig och ser uppfordrande på mig.

Häng med nu....säger han.

Fortsättning följer ..... kanske

Nu är jag helt slut i huvudet, så jag pausar nog ett par år innan jag tar upp denna utmaning igen. 

Tur att jag kan hantera en tidstunnel :-) Hoppas jag hann i tid.

Tack för att du har läst.

Berit

Nu ska jag ta en promenad med mina hundar, mocka lite hästskit....sen är jag säkert okej igen.

Det har gått ett par dagar sedan jag skrev ner vad som hände när jag lät Hjorten få tala med mig. Jag vet inte ifall det var rätt eller fel att göra som jag gjorde, det bara blev så. Kan inte styra över vad eller hur jag gör. Kan bara hoppas att tiden får läka de sår jag fick se.