Spiritualjourney.se

Hösten 2009

Gavlon och Gaia

Denna berättelse är kanaliserat skriven, jag vet inte hur nästa mening skall bli när jag skriver.  Jag visste inte hur början skulle bli, och jag visste absolut inget om slutet. Jag visste bara att jag ska skriva den och förmedla orden från en för mig ännu okänd författare. Jag har bett att få veta vem som har berättat den, men inte fått något svar. Bara orden "The ruler of the game" i mitt huvud, och det vet jag inte vad som kan menas med detta. Kanske är det jag som hittat på orden.

Del 1

Gavlon och Gaia

När tiden var ny fanns det en jordbit som en man vi kan kalla för Gavlon brukade. På denna jordbit odlade han allt vad som behövdes för att överleva. Allt växte av sig själv, enbart de olika grödornas växlingar gjorde att jorden förbättrades. Inget annat än vatten behövdes för att de olika grödorna skulle växa och bli starka till skörden.

Gavlon hade inget minne om hur han hade kommit till denna plats, allt han kom ihåg var från den stunden han vaknade på marken i detta paradis.

Att enbart odla det som Gavlon hade bruk för var självklart för honom. Kärleken och respekten var gränslös till den jord som gav honom något att äta varje dag. Hur skulle han annars överleva?

Att jaga var en av hans favoritsysselsättningar, men han var inte speciellt skicklig, så bytena var sällsynta. En dag när jakten hade fört honom till ett högt berg såg han en hägring av en annan människa. En varelse som såg ut som honom, men var så otroligt vacker i sin skapelse att hela han enbart kunde tänka på denna hägring. Dagarna gick en efter en, men hägringen ville inte visa sig fler gånger.

När dagarna hade passerat så många gånger att det var dags för skörd av grödorna som växte på hans jordbit, hade han nästan glömt att se efter hägringen. Han hade givit upp hoppet om att få se varelsen som hade påverkat honom så djupt igen.

Grödan som det var dags att skörda växte i jorden och behövde grävas upp för hand. Stora knölar blev det av denna växt som var god att äta grillad över en eld.

När Gavlon stod och grävde fick han syn på hägringen igen. En vacker varelse som kom gående rakt emot honom. Det fanns inte mycket som kunde skrämma Gavlon, men varelsen gjorde honom svag. Något inom honom kunde inte låta bli vilja finnas nära denna varelse.

Så trots sin rädsla gick han varelsen till mötes.

Det visade sig vara en kvinna, något som han aldrig tidigare träffat på. Han visste ju inte hur han hade hamnat på denna plats. Han hade bara vaknat upp här en dag och levt lyckligt ovetande om ursprung och omgivning. Ensam...

Nu insåg Gavlon att saknaden i honom var just efter denna varelse. Kvinnan som kom gående emot honom kunde han inte vara utan längre. En insikt vaknade inom honom och höll på att spränga honom i bitar.

Kvinnan kom närmare, Gavlon sprang emot henne nu. Hon fick inte försvinna igen.

Denna gång stannade hon kvar en liten stund. En kort stund kunde Gavlon känna hennes hud mot sin när han tog henne i sina armar. Lyckan att se och känna en annan människa var fullständig, men kvinnan som kallade sig Gaia ville och kunde inte stanna hos honom. Utan var hos honom en stund bara.

Hon berättade att det var hennes hand som skapade naturen och växterna. Hon sade att hon hade studerat honom när han arbetade med skörden, och att hon tyckte att han gjorde ett bra arbete. Gaia ville testa Gavlon, och se ifall han var redo att älska henne.

Gavlon struntade fullständigt i skörden, han ville att kvinnan skulle stanna hos honom, och ville på alla sätt få henne att förstå att han önskade detta. Han visade sina muskler, att han var stark och kunde försörja henne. Han gjorde allt utom att berätta för henne att han älskade henne. Att våga berätta detta var för mycket att avslöja, tänk om hon skulle avspisa honom. Att bli skadad fysiskt var inget som skrämde honom, men att få sin själ skadad...det ville han inte utsätta sig för.

När Gaia insåg att Gavlon inte var redo att älska henne för den hon var gick hon sin väg igen.

Gavlon visste inte hur han skulle klara av sitt liv utan henne. Arbete med jorden och jakten gav honom inte längre det som saknades i hans liv.

Gaias vandringar på jorden fick ett mera aggressivt intryck. Berg flyttades, hav skapades, eld sprutade från vulkaner. Jorden såg ut på ett annat sätt när Gaia´s vrede hade lagt sig. Vreden hon kände inom sig när Gavlon inte ville älska henne utan enbart ville visa upp sig för henne var omätlig. Vreden och besvikelsen kände inga gränser, men till slut fanns enbart tomheten och längtan efter Gavlon kvar. Hon måste återvända för att se hur det var med honom.

Vandingen tillbaka tog lång tid. Hon hade skapat många berg under sin tid av ilska, och nu tog det lång tid att ta sig runt dem.

Gavlons tankar fanns nästan alltid hos Gaia. Varför kunde hon inte se att han älskade henne, mer än något på jorden som växte där? Inget kunde mäta sig med känslan som han kände för henne.

Jordbiten som han brukade hade aldrig varit i bättre skick, grödorna var starka, blommorna som växte där var i alla möjliga färger, och enbart odlade för att Gaia skulle kunna njuta av dem ifall hon skulle återvända.

Eld och vatten brukade inte vara bra att ha tillsammans, speciellt inte ifall man ville ha en eld som brann. Gavlon tänkte på sig själv som vattnet som släcker elden. När Gaia försvann ur hans liv insåg Galvon att inget kunde ersätta henne. Den korta stund som hon funnits i hans liv var värt alla dagar av skörd.

Nu ville inte Gavlon leva längre, längtan efter Gaia var för stark inom honom. Så en dag när jakten återigen hade fört honom upp bland bergen bestämde han sig för att kasta sig ut från den högsta bergtopp han kunde finna.

Det märkliga var att när han hade klättrat upp på den högsta toppen, fanns det en ännu högre topp att kasta sig ut från. Hur kunde detta vara möjligt?

Det var bara att ta sig ner från berget, och upp till den högsta toppen för att äntligen få lov att kunna kasta sig ut från den högsta toppen.......

När Gavlon hade varit uppe på tre toppar och var på väg till den fjärde såg han en hägring på avstånd. Det såg ut som Gaia.

Gavlon glömde sin önskan att inte leva längre, nu mer än någonsin var det viktigt att leva. Han sprang ner från berget, mot Gaia som redan hade sett honom.

Detta möte skulle hon minsann vara noga med att upplysa honom att muskelstyrka kunde hon vara utan, men kärleken dem emellan var och skulle alltid vara det som skulle få henne att stanna kvar. Om han nu kunde lära sig att förstå detta.

Gavlon visste redan detta. Direkt när han kom fram till Gaia som fortfarande var avvaktande, så kastade han sig framför hennes fötter, och bad henne att aldrig någonsin lämna honom igen. för han orkade inte leva utan kärleken till henne.

Att ha henne i sin närhet och få visa henne all sin kärlek skulle vara det enda som betydde något för honom resten av hans liv berättade Gavlon för Gaia.

Gaias ilska dog bort, och hennes kärlek till mannen vid hennes fötter infann sig istället. Varsamt bad hon honom att följa henne i hennes vandringar på Jorden för att skapa naturen och djurens platser.

Tillsammans skulle de skapa paradiset på Jorden, och ge många barn till det nya skapandet.

Gavlon förstod äntligen att Gaia enbart ville dela hans liv, och att de tillsammans skulle skapa något vackert av Jorden de levde på och av.

Att vandra ensam på Jorden hade varit en lärorik tid för honom, men när Gaia var en del av detta liv fanns det inga gränser för vad de kunde skapa tillsammans.

Att ha en människa vid sin sida som man med kärlek och respekt delar livet med gör att mycket mera skapas än vad som man från början tror är möjligt.

Att lyfta fram varandras gåvor är en del av livet. Att våga vara älskad och att älska är en stor lärdom som är värd att riskera sin själ för.

Detta hade Gavlon lärt sig, och var tacksam för att de hade funnit varandra igen. Nu skulle de skapa ett paradis på Jorden.

Del 2

Separationen

Tillsammans vandrade de på Jordens yta och skapade platser för de olika djur som redan fanns. Platser av makalös skönhet. Mångfalden i landskapet var viktigt, överallt skulle skönheten finnas.

När Gavlon och Gaia hade färdats runt planeten flera gånger med avsikten att skapa paradiset, var det dags att sätta nästa plan i verket.

Barnen, deras barn som skulle skapa grunden till de olika raserna på Jorden. Mångfalden var viktig, också förutsättningarna var olika för varje barn.

Ett av deras barn fick en del av ökenlandskapet som gåva. Namir kallades detta barn, som var mycket lik Gavlon till sättet. Namir fann sin kunskap i djuren, och upptäckte att han kunde tala med dem på ett sätt som var djupare än språket som användes med föräldrarna och syskonen. Han träffade en falk som blev hans följeslagare på livets väg. Falken som kallades Kamal berättade historier om land långt borta, där gräset växte grönt, och många djur vandrade på savannen.

Namir fick ett behov av att upptäcka denna plats, han ville också se skönheten där, så han valde att vandra dit. Falken visade vägen, och när de ganska snart hade kommit fram till denna plats, fanns det redan någon som hade fått denna plas som gåva. Namir kände ett sting i bröstet av avundsjuka, här ville han ha sin boplats, inte i en öde öken. Varför hade Gavlon och Gaia gjort så här emot honom? Orättvisan gnagde inom honom när han studerade hur bördig jorden var, och mängden av djur som levde på savannen.

Gavlon och Gaia hade inte uppmärksammat detta fenomen tidigare. Att deras barn kunde känna ilska och avundsjuka gentemot varandra. Detta var något nytt, och de insåg inte att något var galet.

Namir återvände till öknen för att göra det bästa av sin plats på Jorden. Bevattningen av öknen lyckades och växterna fick liv. Han började känna sig nöjd med tillvaron igen. Avundsjukan släppte sitt grepp om hans hjärta, och livet gick vidare. Han odlade sina växter, och djuren som fanns hade det bra.

Så kom en sandstorm, och täckte Namirs odlade fält med ett tjockt lager sand. På vissa ställen fanns berg av sand, och Namir blev åter mörk i sin själ.

Han ropade på Gavlon och Gaia, bad dem att ge honom en bit av paradiset som inte arbetade emot honom, utan gav honom allt han behövde.

Gavlon och Gaia förstod Namirs önskan och gav honom en del av platsen som han tidigare hade besökt tillsammans med falken.  På denna plats fanns redan ett av deras barn Akam, som inte gärna såg att han skulle dela platsen med någon.

Gavlon och Gaia insåg inte detta, utan beslutade att de skulle dela platsen lika. Det fanns nog av Jordens gåvor till båda barnen på denna plats, ett överflöd rent av.

Namir och Akam försökte att inte visa sina tankar för Gavlon och Gaia när de var och besökte dem, men när de inte var tvungna att dölja sina känslor vägrade de att tala med varandra. De byggde upp sina platser så långt ifrån varandra som möjligt, men ständigt var det något djur som gick in på den andres mark, och livet var ofta fyllt av gräl. Avundsjukan hade dem i sitt grepp. Utan att se vilket överflöd de levde i ville de enbart ha mer och mer.

En kvinna kom vandrande i deras paradis, Lea , Sagas dotter kallade hon sig.

Varken Namir eller Akam hade träffat någon kvinna mer än Gaia tidigare, så de var mycket nyfikna på henne båda två.

Lea hade många kunskaper, bl a hade hon fått gåvan att se in i framtiden. Hon visste mycket om de två männen redan, men kunde inte förstå varför de var så aggressiva mot varandra. De var ju bröder och borde hjälpa varandra istället för att motarbeta varandra.

Lea hade gärna stannat hos någon av dem, men de båda männens spred inte rätt känsla. Istället för värme och kärlek, var det avundsjuka och ilska hon fick känslan av tillsammans med dem.

Känslan av obehag var ny för henne, så hon vandrade vidare för att leta efter någon annan att skapa ett liv tillsammans med.

Detta blev för mycket för Akam, som hade blivit djupt förälskad i Lea. Han anklagade Namir för att ha kört bort henne. De båda bröderna kunde inte längre tåla att se varandra. De kunde inte längre dölja sitt hat gentemot varandra. De började bygga murar i paradiset för att slippa se varandra.

Gavlon och Gaia stod vid sidan och studerade sina söner, överraskade av egenskaperna hos sina söner. Hur hade det blivit så här, vad hade de gjort för fel?

När det till slut gick så långt att sönerna började strida emot varandra och lyckades döda varandra, var det redan för sent att göra något åt avundsjukan som hade lagt grunden till osämjan.

Gavlon och Gaia såg förkrossade på sina båda döda söner, och ville inte längre själv leva. Det var som om deras egna kroppar också dog i denna stund. De hade inte förmågan att känna ilska längre, deras tid av kärlek hade varit så lång att det inte längre gick att vara arg. Sorgen de kände i sina kroppar över sönernas verk mot varandra var smärtsam. Skulden som kändes var ofattbar. Hur kunde de ha skapat söner som hatade varandra så här mycket?

Gavlon och Gaia beslöt sig för att be om ett råd från den högsta skaparen.

Skaparen berättade att valet mellan kärlek och ilska är ett medvetet val. Det är inte förrän människorna har insett detta som det går att välja bort ilskan. En lång tid av omedvetenhet skall komma, och mycket separation skall följa i Era söners spår. Jorden kommer att bli allt annat än ett paradis under en lång tid, och Era barn kommer att skapa mycket ilska och separation.

Många enkla val mellan kärlek och hat kommer att leda till att medvetandet sänks till en lägre nivå då hatets styrka kommer att få fäste. Balansen kommer att rubbas under en lång tid, och återvänder inte förrän om många tusen år.

Skaparen talade - Gavlon och Gaia, tiden som kommer ska inte vara en del av Er tid.

Gaia - Din gåva kommer att slockna en tid, Du skall somna inne i det djupaste berget på Jorden som Du kan finna, och sova till den dagen Du vaknar med ord av kärlek runt omkring Dig. Jordens väktare ska vaka över Dig under denna långa tid av sömn.

År 2009 skall Gaia åter vakna och hjälpa till att vända denna obalans i medvetandet till balans. År 2012 kommer detta arbete att vara klart. Kärleken kommer då att få möjligheten att ta sin boning i medvetandet och en frid kommer att skapas på Jorden. Den frid som skulle varit nu.

Gavlon - Du kommer alltid att vara en del av Gaia. Din själ skall färdas till planeten som är Jordens spegelbild. En spegelbild som visar de förhållanden som Jorden kan skapa, motsatsen till kärlek skall vara Din kunskap. På Jordens motpol i universum eller kalla det spegelbild finns allt som kan skapas av människornas ilska, avundsjuka och girighet. Din själ kommer att få del av detta under samma tid som Gaia sover i Jordens djupaste grotta. Gåvan till Dig är att lära Dig kunskapen om kärlekens motsats, och därmed önskan tillbaka till kärleken.

Den dag då Jordens manliga befolkning också har funnit sin medvetande nivå med kärlek, skall Du och Gaia åter förenas på Jorden.

Den högste skaparen hade talat, och så fick det bli.

Utan någon saknad vände Gaia bort från Gavlon för att leta upp den djupaste grottan på Jorden för att somna ifrån allt som skulle inträffa tusentals års framöver.

Gavlon undrade vad Jordens motpol i universum var för något och lät sin själ följa med dit.

**********

Separationens tid var ett faktum. Redan vid denna tidiga del av Jordens början planterades ilskan och aggressiviteten in i Era gener. Denna egenskap är inte enkel att få bort med mindre än att hela arvsmassan byggs om med ett högre medvetande som grund. Många erfarenheter har gjorts i Era liv för att inse vikten av kärlek, samarbete och gemenskap. Istället för separerande hat och ilska.

Det är inte förrän nu när Ni alla har fått leva många liv och Era erfarenheter är djupare som Ni medvetet kan välja bort den nedbrytande hatets väg, och välja en väg av kärlek.

Kvinnor - Det är upp till Er att väcka Era män till en medveten tillvaro. Ännu är det inte tillräckligt många män som vaknat för att balansen ska kunna infinna sig fullt ut.

Det är Er uppgift att få dem att vakna till insikt. Lev Era liv fullt ut, och visa vem Ni verkligen är. Ta vara på Er kunskap, och visa vägen för andra. Var inte rädda för Er kunskap, den kommer att växa och hjälpa Er på vägen på olika sätt.

Gavlon väntar redan otåligt på att få återförenas med Gaia.

Hans tillvaro är inte enkel, längtan efter Gaias kärlek är stor. Planeten som är Jordens motpol i universum är full av allt negativt som vi kan tänka oss. Hans lärdom om detta är nog, och hans djupa önskan om att få tillbaka kärleken kan inte med ord beskrivas.

Den dag då Gavlon får återvända till Gaia läks Jordens motpol, och balans kommer att finna en väg även där.

Vakna till medvetenhet, använd denna ledtråd.

Något mer?

Varje steg Du tar skall följas av nästa ledtråd.

Det finns en berättelse som jag skrev i maj 2009, som har kopplingar till denna kanaliserade historia.

Ifall Du inte redan har läst sidan om GAIA så gör det. Jag blir själv förvånad när jag ser kopplingarna.

Gaia

På våren 2007målade jag till den första utställning som jag någonsin har visat mina bilder på. Vi som målade i samma vedicartkurs hade bestämt att vi skulle ha en påskutställning. Jag hade tagit ledigt från redovisningsarbetet för att få något gjort med måleriet. Men hur jag än höll på med färgerna så hände det inte något speciellt.

Det var bara denna mörka varelse, stor kraftig och full av kraft som kom fram ur en mycket ljusare bakgrund. Det kändes som om det var Gaia, Moder Jords själ som stod där i öppningen till något som verkade vara en upplyst grotta. Jag tyckte själv att bilden var vacker, men det var bara min syster som såg samma som jag. Det var inte någon som var intresserad av att köpa mina bilder på utställningen, så min syster fick bilden av Gaia i julklapp. Idag är jag verkligen glad för att det inte var någon annan som köpte tavlan.

Ibland är det nästan omöjligt att börja en berättelse. Jag vet egentligen inte hur och när den börjar. Jag inser att allt jag har upplevt, lärt mig och gjort i mitt liv och i många av mina tidigare liv har lett fram till detta som jag nu vill berätta. Detta är en berättelse om min nuvarande verklighet och utveckling på ”insidan”.

Sedan Juli 2008 har jag varje vecka satt mig och lyssnat. Jag kanaliserar kallas det, det känns mest som om jag lyssnar till budskap som kommer ett ord i taget, ibland en hel mening. Nästan alla budskap har handlat om att vi måste enas för att skapa fred på Jorden. Respekten för Moder Jord måste återupprättas och att vi måste rena Moder Jord från gifter o orenheter i alla former.

Det är en ljusgrupp som kallar sig för Alantea som ger mig dessa budskap. Känslan varierar lite i de olika budskapen beroende på vilken av dem som har ”mest inflytande” just då. (Mycket av det som står på denna sida återfinner Du på de andra sidorna på hemsidan.)

Den 4/1-2009 började de att berätta för mig att jag skulle väcka Moder Jord, genom att ge henne kärlek och tala till henne med kärlek.

Bl.a. säger de så här:

Ha tillit till det vi ber Dig om, att väcka Moder Jord betyder inte att hon kommer att vecka sig utan det är enbart ett uttryck för att Du ska förstå. Men om vi använder ordet medvetenhet, så är det kanske lättare att förstå. Moder Jords egen medvetenhet måste också väckas upp. Med alla stängda portar i Galaxen så har även Moder Jord stannat upp i sin utveckling. Tiden är inne nu för att väcka henne, och därmed också resten av mänskligheten.

Eftersom jag har slutat att förvåna mig över vad de ber mig om, så har jag varje morgon när jag ger healing och kärlek till Moder Jord talat till henne och berättat vad jag gör.

Men jag måste erkänna att jag har varit lite skeptisk till att de ville att jag skulle väcka Moder Jords medvetande. Vad menade de egentligen? Varför vill de att jagskulle göradetta? Vad är det jag gör som ingen annan gör?

Så började budskapen bli mer intensiva, det kändes som om tiden höll på att ta slut för mig. Det var något som jag inte visste, som de försökte få mig att förstå.

Den 18/1-2009 var en del av budskapet så här:

Moder Jord måste vara redo för vårt arbete. Rena henne dagligen och tala om de mirakler som sker på henne, att paradiset materialiseras just nu i fred och kärlek på Jorden. Vi kan inte vänta länge, så vi ber Er hjälpas åt i arbetet med Moder Jords rening och kärlek till henne. Arbetet är av största vikt för dimensionssammanslagningen som kommer att ske i olika nivåer fram till 2012. Nivån av kärleksfrekvensen som vi fram till denna tidpunkt kan få fram på Moder Jord och i mänskligheten avgör hur framtida steg kommer att göras. Väljer mänskligheten fred, kärlek och Moder Jords rening kommer paradiset att visa sig på Jorden. Vi arbetar intensivt med detta, och ber om all hjälp vi kan få i detta arbete.

Det kändes som om jag behövde lära mig mer, och jag är så glad att jag har en syster som kan mycket mer än mig på detta område, samt en väninna, Lotta som jag kan arbeta ”på insidan” tillsammans med.

Sedan en tid har Lotta och jag arbetat och lärt oss tillsammans, vi gör healingbehandlingar och regressioner på varandra för att finna svar som ingen annan kan ge oss. Svaren finns inom oss själva. Dessutom har vi utmärkta lärare i de budskap som kommer vid kanaliseringarna varje vecka. Jag känner mig som en ”nyhetskanal” när jag mailar budskapen vidare till syrran och Lotta.

Den 14/2-2009 kom detta budskap till Lotta och mig. Vi skulle tillsammans göra en healingbehandling för att rena Moder Jord, och jag frågade ifall det var något vi skulle veta innan vi började.

Lång tid har gått sen Ni valde att delta i detta Jordens dimensionsskifte.Sedan tidens början har Ni utvecklats till detta arbete. Ert minne börjar komma fram, Ni vet inom Er att arbetet Ni valt att utföra är nu nödvändigt för att Moder Jord ska kunna bli det paradis vi har arbetat för så länge. Tiden för läkande av Moder Jord är inne. Ni har båda arbetat för detta i tidens början. Inom Er har Ni svaren på varför och hur Ni ska göra för att minnas allt. Nyckel till minnet har Ni redan fått, var noga med att öppna minnet sakta. Låt inte ivern få fram något annat minne. Dagen idag är viktig, men se den som en början på en ny tid för Er egen utveckling.

Healingbehandlingen gick bra, det är alltid tryggt att arbeta tillsammans med Lotta. Jag litar till hundratio procent på henne.

Men jag kände hela tiden på mig att det var något som jag missat, något som var viktigt. Vadå nyckel till mitt minne? Vad menade de med detta? Jag var tvungen att lyssna inåt på mig själv, och insåg att svaret måste ligga i ett minne från ett tidigare liv. Men jag har ju fått lära mig att jag inte kan bestämma vad jag ska uppleva i en regression! Hur skulle jag göra för att minnas? Jag erkänner villigt att jag flera gånger bara ville sluta lyssna på budskapen, eftersom jag inte kunde förstå varför de sade att jag och vi skulle göra detta arbete.

Tillit hmmmmm, jag försökte verkligen ha tillit. Jag gjorde mina healingbehandlingar på Moder Jord, och gav henne all min kärlek så ofta jag kunde, försökte tala till henne, men kände att orden blev för tunna. Det var något inom mig som bromsade. Jag hittade inte rätta känslan.

Den 19/2-2009 så började budskapet med orden:Denna dag kommer vi att tillåta frågor.

Min fråga kom direkt, jag hann inte ens tänka en sekund:Vilken är nyckeln till mitt minne?

Frågan var säkert väntad eftersom svaret kom direkt:

Regression med avsikten att finna platsen i ditt inre för gudinnans arbete. Använd tanken för att föra er dit. Gör detta arbete tillsammans flera gånger. Till slut kommer Ni att kunna träna upp Er förmåga att hitta rätt väg dit. Många liv är lagrade i era bibliotek, när ni upplever rätt känsla är ni där. Vi kommer att ledsaga Ert arbete, var trygga i den vetskapen. Kärleksfullt kommer vi att följa Ert arbete som startade redan vid tidens början.

Kan Ni berätta något om den tiden? Från tidens början.

Innan Jordens landmassor var formade som de är idag var planeten en bas för flertalet dimensioner. Vi var alla intresserade av att använda resurserna på Jorden. Som redan då var ett paradis. Vi var många som blev fysiska väsen och tillsammans skapade vi samhällen som Ni inte skulle kunna tro existera. All vår kunskap lades i att bygga samhället. Allting vi gjorde var för vår egen del. Det fanns mutationer mellan oss som arbetade för Jordens bästa, Ni var några av dem som såg farorna med att utnyttja Jorden som vi gjorde. Jorden var mera instabil då, men vår kunskap var så stor att vi trodde att vi kunde förutse allt som skulle hända. Ni var väktarna av Moder Jord redan då och Er kraft var………Tiden är inte inne för denna kunskap.

Ni kommer att hitta tillbaka till kraften för att skapa fred på Jorden via kärleksfrekvensen. Följ alltid den känslan i allt ert arbete så kommer ni att få bekräftelse från alla.

Jag vet inte ifall jag blev mycket klokare av detta budskap, mest frustrerad eftersom jag inte vågade göra någon regression ensam. Jag var tvungen att vänta tills Lotta o jag hade möjlighet att träffas. Vi har fullspäckat arbetsschema båda två, så det är inte enkelt att få tiden att passa in. Ljusgruppen säger att tiden alltid finns, men ibland är det knepigt att rent praktiskt få ihop två olika personers tider.

För min egen del så har jag blivit en hejare på att planera tiden, det är mycket som är kul att göra.

Den 5/3-2009 löd en del av budskapet så här till Lotta o mig:

Det är dags att vakna. Känn våren i Era kroppar och energin som likt sav stiger från Moder Jord in i Era kroppar. Det är dags att vakna nu. Tiden för detta får Ni själv skapa tillsammans. Fysisk närvaro krävs. Era energifrekvenser är rätt inställda nu, och Ni kan detta sedan många tusen år tillbaka. Vi kommer alltid att vara med och skydda och hjälpa. Träna Er med avsikten att finna Moder Jords beskyddare och Ni kommer att lyckas till slut.

Både Lotta och jag kände att det verkligen var dags att planera in en dag för arbete ”på insidan”.

Den 7/4 2009 var det äntligen dags.

När den dagen kom var jag helt och hållet slut. Mina batterier var helt enkelt slut, och jag mådde fysiskt dåligt. Jag kunde inte annat än att be Lotta om att vi skulle gå ut i naturen, för jag var tvungen att ladda mina batterier. Att komma ner till stranden den dagen var så skönt, vågornas stilla skvalpande hördes uppfriskande i mina öron. Jag riktigt kände att min själ blev tvättad av ljudet, och jag började slappna av. Kraften kom sakta men säkert tillbaka. Vi fikade på ett café, sen åkte vi tillbaka för att jobba lite innan det var dags för Lotta att åka hem.

Vi pratade om vad och hur vi skulle göra. Lotta är inte speciellt intresserad av regressioner men ville göra en regression på mig. Känner jag mig trygg med min ”regressionsguide” så tycker jag bara det är lärorikt så vi satte igång, och nu hade vi avsikten att finna Moder Jords beskyddare.

Så här blev den regressionen:

När jag till slut kom fram till den dörr jag skulle gå igenom, var det en låg, välvd, omålad trädörr med svarta järnbeslag. Den var så låg att jag var tvungen att göra mig mindre för att komma igenom. Jag lämnade dörren öppen. På andra sidan kändes det som om jag kom tillbaka till min ”normala” storlek.

Det tog en stund innan jag förstod att jag var i en skog och att det fanns flera varelser som väntade på mig. Det var ett småfolk, naturväsen klädda i mossgröna och gråa kläder. De var ungefär så långa att de nådde mig ovanför knäna, ganska grova i sin kroppsbyggnad, men absolut inte klumpiga. De hade stora öron, lite spetsiga. Två av dem ställde sig på varsin sida om mig och tog mig i händerna.

Så ledde de mig längs en stig i skogen. Det var en vacker lövskog som öppnade sig i en solig glänta. Solen lyste och gräset var mjukt. Massor av blommor växte runtomkring och mitt i gläntan stod ett träd utan löv.

Småfolket och jag satte oss framför trädet och beundrade henne. Hon var urgammal, tjock stam och hade knotiga grenar. Jag kände igen trädet hemifrån! I vår skog växer ett träd som ser precis ut som detta träd! Jag blev faktiskt förvånad av den upptäckten. När trädet började tala till oss blev jag inte mindre förvånad. Det var precis som om ett ansikte bildades i den tjocka stammen.

Trädet sade med en stark stämma:

Naturens lagar måste lydas.

Väsen av jorden kommer att tala till Er.

Lyssna på gräset, på jorden.

Naturens lagar måste följas.

Respekt och tillit till växternas visdom, livselixiret från naturen kommer alla till del för Er som vistas i naturen.

Naturens lagar måste respekteras.

Jordens rening måste påskyndas.

Moder Jord blöder.

Rena Dig själv och Du renar Moder Jord.

Det finns en plats inom oss där visdomen finns, den hittas genom att vistas i naturen. Utan ansträngning kommer då visdom. Frekvenser kommer att öka. Vi får ökat seende. Uppmärksamma småfolkets signaler.

Lotta lyssnar till djuren, och växterna talar till Berit.

Djurens visdom kan enbart kopplas fram av Lotta även växterna.

Berits förmåga är ännu inte fullt utvecklad, lyssnandet måste ske oftare.

Så slutade trädet att tala.

Jag och småfolket tackade trädet för visdomsorden och gick tillbaka längs stigen. Jag hade två vid sidan om mig, en i var hand. Jag kände igen den ena av dem från en tidigare regression. Då kallade han sig ”Mosse”, och ville att jag skulle hjälpa lingonbarnen, för Jorden höll på att förstöras. Den gången tog jag inte honom på allvar, nu bad jag honom om ursäkt för detta. Vi gick tillsammans utan att prata mera längs stigen tillbaka till den låga omålade trädörren med de svarta järnbeslagen. Jag tackade småfolket och sade farväl till dem innan jag gick tillbaka igenom dörren.

Efter en stund var jag tillbaka i normalt medvetande igen.

Vi pratade lite om regressionen, men jag kunde inte se någon koppling till Moder Jords beskyddare. Möjligen att småfolket var beskyddare, men jag kunde inte förstå så mycket just då.

Lotta åkte hem till sig. Det kändes som om vi hade slösat bort en hel dag, bara för att jag var så trött och slutkörd. Måste erkänna att jag hade dåligt samvete, trots att ljusgruppen sade att vi skulle ha tillit.

Den 9/4-2009 var det dags att få lite fler budskap till oss. Så här lyder de:

I sitt innersta väsen visar sig Modern tillsammans med de små gröna bevararna av Moderns natur. Dessa varelser finns i en dimension på Jorden som ännu inte kan ses av så många människor. Moderns bevarare skyddar naturen, men de är beroende av att människorna börjar lyssna på varningarna som de desperat försöker få fram innan också de kommer att upplösas p.g.a. föroreningar som kväver dem. Naturens lagar måste följas liksom respekten till alltet. Natur, Människor, djur, renhet, fred och respekt måste skapas omgående. Alla är vi beroende av en ren natur, men de små gröna bevararna är utom sig av förtvivlan när Ni bara förstör allas vår Moder Jord. Lär Er lyssna, tiden är inne för att skapa respekt till naturen och därmed en ren Moder Jord för oss alla att leva på och med.

Tiden är inne för Moderns arbete, hon vaknar sakta och Ni måste hjälpa henne att inte bli för ”vred” av det hon ser. Skakningar kommer att ske, mildra hennes vrede med kärlek och healing.

Berätta för henne om vad som skapas. Fred och respekt skapas överallt. Skakningarna kommer att mildras. Arbeta med Moder Jord i respekt och kärlek. De små bevararna kommer att hjälpa Er. Var uppmärksamma när Ni vistas i naturen. Lyssna och följ Er inre känsla. Träna helst varje dag, så kommer seendet att ändras utan större ansträngning.

När jag läst igenom detta budskap, insåg jag att det inte hade varit bortkastad tid, allting var precis som det skulle vara. Men jag förstod också att tiden kanske inte skulle finnas till att lära sig det jag behövde lära mig för att tala till Modern med kärlek. När var tiden ute? Det verkade ju som om ljusgruppen var angelägna om att vi skulle sätta igång NU! Hur skulle jag hinna lära mig allt? Ibland kunde jag känna hur frustrationen bara spred sig inom mig, men när jag tänkte på att jag skulle ha tillit så släppte det och tilliten infann sig igen. Allt var som det skulle vara.

Under hela denna vår har jag arbetat lite för mycket med mitt ”vanliga” redovisningsarbete, våren är alltid full av bokslut och deklarationer för oss som arbetar med redovisning, så tiden har varit välplanerad för att hinna med allt. Dock hade ett mail med en bif fil kommit till mig som jag bara hade sparat och inte gjort något åt. Det var en text i filen som var skriven av C J Calleman, författaren till boken Mayakalendern. Texten i filen handlade om Rebirth Celebration 9-11 Maj 2009. Maya kalendern är en vägledare för de energier som påverkar oss, och nu var tiden inne för att fira höjdpunkten av en energivåg som kallas Blomstringens tid. Firandet skulle ske med meditationer med avsikten att skapa en kreativ värld, skapa fred, samförstånd, hållbar ekonomisk balans med välstånd till alla, och teknologi som inte förorenar vår Jord.

Jag insåg direkt att detta ville jag absolut vara med på, och bestämde mig för att meditera tre gånger om dagen alla dagarna. Visst ville jag hjälpa till med detta, och flera av mina vänner ställde också upp. Lotta och jag skulle träffas hemma hos mig och arbeta med ”insidan” den 9/5.

Den 30/4-2009 var en del av budskapet så här:

Nu när Modern vaknar är det av vikt att hon väcks med kärlek, hennes vrede kommer att bli våldsam annars. Endast jordemänniskorna kan detta språk. Ni är Moderns väktare, Ni måste tala till henne med kärlek NU. Ge kärlek till Moder Jord. Era ord kommer att finnas när Ni talar till henne. Inom Er finns allt, var i kärlek och tillit och Ni skapar kärlek och frid på Moder Jord och inuti hennes hjärta. Valet Ni gjorde i tidens början måste infrias NU. Inom kort vaknar Modern fullt ut, och då måste Ni ha gjort Ert löfte klart. Det är hög tid till arbete Er emellan. Sist hade Ni inte energinivån rätt inställd, men informationen Ni fick den gången var en nyckel till Ert lärande. Lyssna och lär, ge kärlek till Modern och universum kan få del av denna frid.

Skulle jag verkligen hinna i tid? Vad var det jag skulle lära mig, var skulle jag lära mig, hur skulle jag lära mig? Jag blev låst av frustrationen, och kunde knappast skärpa till mig så att tilliten kunde infinna sig. Det kändes som om tiden rann ifrån mig, och jag var stressad av att inte veta eller förstå.

Mycket av min tid lade jag på förberedelser inför 9-11/5 Rebirth Celebration meditationerna. Jag skapade en extra sida på min hemsida, och såg att det var massor av besökare som hittade dit. Något bra hade jag i alla fall gjort.

Den 4/5-2009 satte jag mig för att kanalisera igen. Då ställde jag frågan: Är det något som Lotta och jag ska göra innan Rebirth Celebration?

Svaret löd så här:

När Ni mediterar skall alla vara uppkopplade till den nya energivågen. Tänk er en våg av positiv energi som går igenom livsträdet, tänk er att trädet suger åt sig denna energi och får en ny styrka, en kreativ styrka som kan utnyttjas för att skapa nya idéer och nytänkande på Jorden. Skapa teknologi utan att förgifta er värld, skapa en ny ekonomisk balans på Jorden som globalt ser till att alla får del av välfärd. Skapa samförstånd mellan alla oliktänkande.

Respekt till Moder Jord krävs för denna meditation. Livsträdet går från universum och till Jorden.

När bilden visades för mig såg jag ett urgammalt fruktträd där alla planeter var vackra ”frukter” på detta träd.

Trädet växer i universum och ger kraft och näring till allting som existerar här. När trädet får positiv energi får alla del av det. Nu när det finns så pass många människor som inser vikten av att höja medvetandet finns det en mycket stor möjlighet att ge denna positiva energivåg en ökning av effekten. Vikten av att enbart tänka positivt dessa dagar behöver vi inte påpeka, men gör det ändå.

Dessa rader skrev jag in på hemsidan så att alla som läste också fick veta hur de skulle göra. Ifall de hade behov av det. Annars tror jag att det viktigaste var att de som ville mediterade på sitt sätt.

Veckan innan Rebirth Celebration var det mycket information som kom i budskapen, jag lyssnade oftare.

Torsdagen den 7 Maj var det dags för min ”vanliga” kanalisering. Då blev budskapet så här:

Modern hälsar Dig välkommen till en dag av förändring. Hennes vilda rop på hjälp är hörda och Ni ska ha tack. Hennes kropp är just nu i uppvaknande. I hennes kropp pulserar just nu medvetandet osäkert på människornas nästa steg. Tala till henne med kärlek, och Ni ska få kärlek tillbaka från henne. En mild röst ska väcka henne med kärlek. Tala till henne NU. Era ord finns inom Er. Den samlade energin som kommer att skapas i helgen kan få henne att vakna hastigt, därför är det av vikt att Ni talar till henne NU. Era samlade kunskaper kommer att leda Er rätt, var i stillhet, tillit och tro på Er egen styrka, och tala med kärlek till henne om att Jorden återigen är det paradis som hon en gång var. Paradiset skall återuppstå till hennes ära, och människorna ska leva i samförstånd med henne och varandra. Balans råder med kärlek som bas i allt. Var trygga i Er kunskap.

Helgens arbete är något av det viktigaste som kommer att ske den närmaste tiden. Jordemänniskor och vi i denna dimension arbetar tillsammans för att skapa det paradis vi alla vill uppnå inom oss. Vet att allt sannerligen hör samman och vågen av energi som nu är på högsta frekvens ska hjälpa oss att maximalt höja alla på Jorden för förståelsen för fred.

Inom den närmaste tiden skall vi tillsammans skapa det vi innerst inne önskar oss. Kärlek!

När jag hade läst igenom texten ett par gånger, insåg jag att jag var tvungen att göra detta ensam, jag skulle tala med kärlek till Moder Jord. Jag skrev ett mail med ”nyheterna” till min syster och Lotta. De fick också hjälpa till på sitt vis. Det fanns inte tid att vänta tills någon var tillsammans med mig på min inre resa. Jag bestämde mig för att tala till Moder Jord ensam utan att ha någon vid min sida som ”ankare”.

Mina kunskaper skulle vara tillräckliga för att göra detta! Jag skulle, jag måste hitta vägen dit själv och jag hade fått en liten ledtråd av trädet på ängen. Jag tror inte att jag någon gång har varit så koncentrerad på att göra något riktigt noga. Det var inte något som skulle få bli fel, men jag var tvungen att vänta till nästa dag.

Resten av denna dag var fullbokad av arbete med redovisning. Ibland är det lite störande att arbeta med något så absolut olikt inre arbete som med siffror.Jag måstehelt enkelt koncentrera mig på dem, annars blir det fel och allting tar mycket längre tid. Så därför var det bara till att acceptera att jag har ett arbete som jag måste göra, och kan inte enbart arbeta med ”insidan”. Oftast är det en perfekt balans för mig, men denna dag önskade jag att jag hade varit smart och tagit mig ledig. Jag var rastlös, lite nervös och spänd men mycket fokuserad på den ledtråd jag en gång fått.

Jag visste att jag skulle ta mig tillbaka till trädet på ängen ingen, sen visste jag inte mer än så. Jag kunde inte veta mer än så, jag bara kände på mig att hon (för det var definitivt ett kvinnligt träd) skulle veta ifall jag frågade henne.

På morgonen den 8/5 var det dags att tala med trädet om Moder Jord. Aldrig har jag varit så koncentrerad på ett inre arbete som denna gång. Det var inte något som fick gå fel, Moder Jord skulle väckas med kärlek, och jag var en av dem som skulle göra detta. Jag hoppades innerligt att trädet på ängen skulle ge mig resten av svaret på hur jag skulle hitta Moder Jord, och vad jag skulle säga till henne.

Jag satte mig utei trädgården kopplade upp mig skyddade mig jordade mig och skrev ner regressionen som nu följer samtidigt som jag upplevde den, som en slags kanalisering. Jag vet inte riktigt vad det är jag gjorde, för mig var tidigare regressioner och kanaliseringar nyckeln till denna upplevelse.

Jag kände på mig och visste att jag skulle tillbaka till den lilla trädörren, en liten välvd omålad gammal trädörr med svarta järnbeslag, jag gjorde mig minde och öppnade dörren, småfolket väntade redan på mig. Flera stycken var där, de tog mina båda händer och ledde mig till trädet i den soliga gläntan. Trädet som ser exakt likadant ut som mitt träd här hemma i skogen. Så började trädet tala till mig:

Välkommen till mitten av världarna, här kan Du nå Modern med vissheten om att väcka henne sakta.

Följ oss, sade småfolket. Så tog de mig i båda händerna igen, och vi gick på en stig igenom skogen fram till ett berg. Så gick vi tillsammans in i en tunnel djupt inne i berget. Djupt där inne fann vi en upplyst grotta där Modern låg och sov, stor och kraftig, hon hade mossa och berg på sig. Vi satte oss i en halvcirkel på golvet i grottan. Småfolket och jag satt och tittade försiktigt på henne en stund. Sen började jag sända kärlek till henne direkt från mitt hjärta. Jag öppnade dörren till mitt hjärta och lät kärleken flyta ut och omsluta henne. Hela grottan fylldes av kärleken och även småfolket kunde få del av den. Modern ler i sömnen och frid finns inne i grottan.

Vi talar tillsammans till henne.

Vi älskar Dig och lovar dig att vakta på människorna. Kärlek, samförstånd mellan människor oavsett ras eller religion kommer att skapas när du vaknar Moder. Vakna med vetskapen om att människorna alltid kommer att värna om Moder Jord och naturen. Paradiset är skapat till Din ära. Vakna med kärlek till oss människor på jorden, vi älskar dig och kommer alltid att beskydda dig. Vetskapen om att vi skapar paradiset till din ära skall få människorna att vakna på ett sätt som de inte visste fanns. Kreativt skapande skall göra teknologin tillgänglig för alla att användas utan förgiftning. Moder Jord ska alltid vara ren. Kärleken till Dig Moder skapar freden. Kärleken vi känner för Dig är omätlig, respekten likaså. Vakna sakta och milt med vetskapen om att vi finns runt omkring Dig för att skydda och bevara alltid. Kärleken till alltet kommer att ge Dig vetskap om att paradiset är skapat, fred råder på en ren Jord. Balans i universum är skapad, balans med kärlek som grund. Vakna milt, vakna sakta, vakna med kärlek i Dig och runt omkring Dig.

När vi hade talat färdigt lämnade vi gåvor till henne och sade:

Gåvor lämnar vi till dig, frukter i vackra skålar och blommor som doftar ljuvligt. Vakna till paradiset med kärlek.

Så gick vi ut från grottan, småfolket håller åter igen mina båda händer och vi går genom en mörk skog, kommer fram till den soliga gläntan och fram till trädet. Vi tackar henne för hjälpen med kärlek, ett leende kommer ifrån henne och en susning i vinden hörs. Vi går vidare på stigen tillbaka. Småfolket lämnar mig vid dörren och jag går ut. Tack!!!!

Stängde mig jordade mig, gick en promenad med hundarna för att lugna ner mig. Sen gick jag bort till trädet i vår skog och tackade så mycket för hjälpen.

Så här lycklig hade jag nog inte känt mig på länge! Min känsla hade varit rätt, och trädet hade visst om min fråga utan att jag ens hade behövt ställa den. Det var precis som om hon hade väntat på mig.

Jag hade tillsammans med småfolket talat till Moder Jord som sov inne i en grotta! Jag var inte ensam, de var med mig. Jag var lycklig, glad och tacksam för att jag hade klarat av att hitta ledtrådarna dit.

Det märkliga var att hon var så lik den bild som jag en gång skapat av henne när jag stod och målade den där veckan på våren 2007, fast då sov hon inte!

Hade jag lyckats tala till henne och väcka henne milt och sakta?

När den första dagen av Rebirth Celebration satte igång med meditationer tre gånger om dagen, var energinivån mycket hög. När jag mediterade kunde jag känna energivågorna från alla oss som mediterade och gav ny kreativ kraft till livsträdet. Jag ”såg” oss stå i en ring runt stammen och hålla varandras händer medan kärleken spreds ut i universum. Det var mycket starka meditationer.

Lotta kom på lördagens förmiddag och vi satte igång att arbeta nästan direkt. Nu var det inte någon brist på energi hos någon av oss, och vi fick lära oss mycket.

I en av mina regressioner som jag upplevde denna lärorika dag fick jag veta hur jag hittar till Akasha krönikorna. Jag har alltid trott att det är ett kosmiskt bibliotek. På sätt och vis är det ett bibliotek också, men det är ett arkiv av energi. Arkivet ser inte alls ut som min bild av ett bibliotek, utan det är ren energi som förmedlas till de som får ställa sina frågor där. Energin som lagras är all kunskap, alla tankar, alla liv som funnits genom eoner av tid. Jag fick ställa frågor och fick se två av mina tidigare liv samtidigt.

Märkligt att så här i efterhand tänka på allt vi upplevde dessa dagar av hög energi.

Vardagen fanns också denna helg, och när skulle köra ner till affären på kvällen när Lotta hade åkt hem, så fick jag en känsla av att Moder Jord hade vaknat. Nu såg hon ut precis som min bild. Hon stod upp i grottans mynning! Hade jag väckt henne sakta och milt? Jag slog tillbaka känslan av oro. Allting hade känts rätt när vi hade talat med henne.

Min syster skickade ett mail till mig på kvällen och bad mig kontrollera ifall Moder Jord verkligen hade vaknat, för hon hade sett att det var så. Hon hade också talat med kärlek till Moder Jord!

På söndagsmorgonen den 10/5 var det dags med morgonmeditationen för Rebirth Celebration.

Jag satt och mediterade en stund, sen kändes det som om jag var tvungen att försöka gå tillbaka till trädet på ängen igen. Jag måste fråga henne ifall hon visste något om Moder Jord, hade vi väckt henne på rätt sätt?

Jag gick tillbaka till den lilla välvda, omålade trädörren och öppnade den försiktigt. Efter en stunds väntande kom ”Mosse” och mötte mig, han tog min hand och så gick vi återigen längs stigen och fram till trädet. Trädet visade inte sitt ansikte, och jag kände mig lite orolig för att jag inte fick ställa min fråga. Men ”Mosse” stod lugnt kvar och väntade, han satte sig inte ner. Jag gjorde likadant. Det var precis somom han väntade på någon.

Efter en stund visade sig en vacker kvinna framför oss. Hon var vit som molnen, ljusblå som havet och himmelen en sommardag. Hennes hår var ljusgult som en mogen kornåker och hennes kläder var gröna som regnskogen, alla färger fanns på henne och runt henne i form av vackra blommor, fåglar och fjärilar. Hon var klädd i det vackraste som naturen kan erbjuda, och jag kan inte med ord beskriva hur vacker hon egentligen var. Hon var otroligt vacker!

Hon talade till mig!

Jag fick inte fram ett enda ord, utan bara studerade och försökte förstå. Jag var helt oförberedd på denna upplevelse!

Hon sade:

Sovandets tid är slut, verklighetens tid är inne. Kärleken i mitt hjärta är stor till människorna. Ni skall ha stort tack. Vi kan mötas på denna plats för samtal.

Jag fick fortfarande inte fram ett enda ord, mer än att jag gav henne och trädet kärlek från mitt hjärta. Jag fick en otroligt stark kärlek och värme tillbaka, jag blev varm och lycklig i hela kroppen. När den vackra kvinnan försvunnit gick ”Mosse” och jag tillbaka till dörren. Jag vet inte ifall jag tackade honom innan jag gick ut. När jag kom ut rann tårarna längs med kinderna och jag var helt tagen av denna förvandling!

Visst hade Moder Jord vaknat!

Moder Jord hade förvandlats ifrån en stor mörk varelse till något av det vackraste jag någonsin hade sett. En gudinna med ett hjärta som rymmer all kärlek som finns!

Jag kunde inte förstå hur det hade gått till, men visste att Modern hade transformerats till en kärleksfull vacker gudinna.

Var det detta som Mayafolket hade gjort sin kalender för? Visste de om att Modern skulle transformeras med hjälp av den höga energin vi skapade tillsammans under meditationen? Var det för att väcka Modern med kärlek som vi hade valt att återfödas på Jorden? Var mitt liv verkligen menat till att göra detta? Var detta verkligen min livsuppgift? Varför hade jag inte förstått detta tidigare? Hade min syster och Lotta också detta som sin uppgift?

Det var många tankar och frågor utan svar som snurrade runt i huvudet på mig när jag ringde och berättade för min syster vad jag hade sett.

Det är tur att jag har henne och Lotta, annars vet jag inte vem jag skulle kunna prata med om vad jag upplever.

Den 14/5 var det dags igen med att skriva ner ett budskap. Då fick jag en del svar.

De lyder så här:

Moder Jord skall alltid skyddas av Dig och dina systrar. Ni är väktare av Moder Jord och har bevisat att Ni kan gå över dimensioner för att få besked och finna svaren. Allt Ni gjorde har varit i ton med det Ni en gång lovade och svor. Tiden är inne för förståelsen för denna uppgift.

När Moder Jords själ en gång för eoner sedan valde att somna, var det för att vi sövde henne. Tiden för människans förfall hade kommit och vi valde att låta Modern sova. Hennes medvetande somnade med henne, och när vi insåg att den som vi en gång hade sövt, nu skulle vakna upp till en värld där människornas medvetande skulle vara högre än hennes valde Ni att födas åter för att väcka henne med kärlek. Detta val har Ni infriat med råge. Moder Jords medvetande är högre än vad vi väntat oss, och vårt tack till Er kan inte mätas. Ni har sannerligen arbetat över dimensionernas förväntningar och vi ser med nyfikenhet på hur Ni skall hantera Era nya uppgifter. Ert lärande skall påbörjas så snart Ni har möjlighet till detta.

Det har gått några dagar sen detta budskap kom till oss, och minnet börjar blekna från dessa intensiva dagar. Jag är glad att jag alltid skriver ner allting direkt, för jag hade nog aldrig vågat tro på detta ifall jag inte hade min anteckningsbok.

Det känns som om vi tillsammans har lyckats göra något helt makalöst! Jag kan inte förstå så mycket med min logiska sida, men min ”insida” säger att detta är riktigt och sant.

Mitt arbete på ”insidan” kommer att fortsätta, jag ska försöka ge Moder Jord all den kärlek och lycka som jag känner inom mig så ofta jag kan.

Jag kan se bilden av Gaia som jag en gång målade framför mig när jag vill, men jag kommer nog aldrig att kunna komma i närheten av den nya Gaias skapelse.

Denna förvandling kan enbart jämföras med hur en puppa förvandlas till en fjäril!

Jag skulle aldrig någonsin i min vildaste fantasi kunna hitta på något av detta jag just har skrivit.

Detta är min verklighet på insidan, och jag är glad att jag har skrivit ner allting så att Du också kan läsa detta. Jag vill att Du ska känna samma kärlek och lycka som jag gör till Moder Jord!

Tack för att Du har läst.

Jag blev glad när jag hittade denna på Gaia på nätet, de kommer lite i närheten av den Gaia jag såg.